Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Skogen och ekosystemtjänsterna den producerar är en viktig del av det svenska samhället och dess ekonomi. Trakthyggesbruk, med fokus på den försörjande ekosystemtjänsten virkesproduktion, har sedan mitten på nittonhundratalet varit det dominerande skogsskötselsystemet i Sverige. 2018 formulerade Näringsdepartementet en målsättning att skogsbruket ska bedrivas med hänsyn till skogens olika försörjande, reglerande, kulturella och stödjande ekosystemtjänster. Ett sätt att nå målsättningen är att skogen sköts med olika skogsskötselsystem och metoder.

Syftet med denna studie var att jämföra virkesproduktion, artförekomst i fältskikt, bärproduktion, kollagring i stående virkesförråd samt intäkter och kostnader mellan olika skogsskötselmetoder. Jämförelsen gjordes mellan fem olika bestånd som har skötts med olika skogsskötselmetoder i ett långtidsförsök på Leksberget i Siljansfors försökspark. Skogsskötselmetoderna som jämförs är: i) trakthyggesbruk med föryngringsmetod plantering respektive ii) självsådd, iii) blädning, iv) dimensionshuggning samt v) orörd skog.

Studien utfördes med beståndsdata insamlat sommaren 2024 från långtidsförsöket Leksberget 9022. Virkesvolym, bärproduktion samt artförekomst i fältskiktet uppskattades i fält och kompletterades med tidigare fältdata från långtidsförsöket 9022, samt med historiska skogsstatistiska underlag för kostnader och intäkter.

Resultaten visade att metoden trakthyggesbruk som föryngrats med plantering haft högst total virkesproduktion. De två trakthyggesbestånden hade även högre avverkningsnetto än de övriga tre bestånden. Även artförekomsten i fältskiktet var högre i de båda trakthyggesbestånden. Den högsta blåbärsproduktionen inmättes i trakthyggesbeståndet som föryngrats med plantering. Traktshyggesbeståndens högre avverkningsnetto, artförekomst och blåbärsproduktion kan förklaras med att dessa vid mättillfället befann sig i ungskogsfasen efter en avverkning som utfördes 2008.

Slutsatser som kan dras från studien är att vid Leksberget i Siljansfors har trakthyggesbruk haft en högre virkesproduktion än blädning. Dessutom påverkas tillgången på olika ekosystemtjänster och den ekonomiska avkastningen av tidpunkten i omloppstiden som trakthyggesbruket befinner sig i.

Forests and the ecosystem services they produce are an important part of Swedish society and its economy. Since the mid-twentieth century, the dominant forest management system in Sweden has been clearcutting, with a focus on the provisioning ecosystem service of timber production. In 2018, the Swedish government formulated a goal that forestry should be conducted with consideration for the forest's various provisioning, regulating, cultural and supporting ecosystem services. One way to achieve this goal is to manage the forest using different forest management systems and methods.

The objective of this study was to compare between different silvicultural practices the costs and benefits, as well as the ecosystem services timber production, species richness in the field layer, blueberry production and carbon sequestration in the standing timber. This comparison was made using five different stands managed with different silvicultural practices in a long-term experiment at Leksberget in Siljansfors experimental park. The forest management methods compared were: i) clearcutting with tree planting and ii) self-seeding, iii) selective cutting, iv) dimensional felling and v) unmanaged forest.

The study was conducted with stand data from the long-term experiment Leksberget 9022, collected in the summer of 2024. Timber volume, berry production and species occurrence in the field layer were estimated in the field and supplemented with previous field data from the long-term experiment 9022, as well as with historical forest statistics for costs and revenues.

The results showed that the clearcut method rejuvenated with tree planting had the highest total timber production. The two clearcut stands also had higher net return than the other three stands. The abundance of species in the field layer was also higher in the two clearcut stands. The highest blueberry production was recorded in the clearcut stand rejuvenated by planting. The higher timber net value, species occurrence and blueberry production in the clearcut stands can be explained by the fact that they were in the young forest phase at the time of measurement after being clearcut in 2008.

Conclusions that can be drawn from the study are that at Leksberget in Siljansfors, clearcutting has had higher timber production than selective cutting. In addition, the availability of various ecosystem services and the economic return are affected by the time period in the rotation cycle that the clearcut stand is in.