Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Återkommande bränder har präglat skogsekosystemen i Sydsverige och naturvårdsbränning är ett av verktygen för att återställa och bibehålla naturtyper inom skyddade skogsområden. Kunskapen om hur naturvårdsbränningar i Sydsverige påverkar skogseken (Quercus robur) är relativt begränsad. Denna observationsstudie syftar till att 1) modellera sambandet mellan brösthöjdsdiameter (DBH) och ovanjordsmortalitet för eken efter brand, jämfört med andra trädslag, och 2) modellera de faktorer som kan förklara ekens ovanjordsmortalitet och förekomsten av nya skott. Data är hämtat från tre naturvårdsbränningar i Allgunnens naturreservat, Kalmar län.
Resultaten visar att sambandet mellan ovanjordsmortalitet och DBH skiljde sig signifikant mellan ek och gran, men inte mellan ek och tall. De främsta variablerna kopplade till ovanjordsmortalitet var ekens DBH, sotningshöjden på stammen och förbränningen av humuslagret runt trädet. Förekomst av olika bränsletyper intill eken såsom bärris, lövförna, andra träd, grenar, mossor och lavar visade sig inte ha någon avgörande effekt i modelleringen, vilket troligen beror på hur bränsledata samlades in i denna studie. Vid en högintensiv brand på en av lokalerna där 93 procent av ekarna förlorade sin ovanjordsdel, noterades nya skott vid 56 procent av ekarna. Förekomst av friskmossa var den enda statistiskt signifikanta förklarande variabeln kopplad till en högre sannolikhet för skott i marknivå. Modellen hade dock en låg förklaringskraft, vilket tyder på att andra faktorer som inte inkluderats i studien troligen påverkar skottskjutning mer. Skottskjutningen efter brand är en indikation på att eken har egenskaper anpassade till brandstörningar och kan gynnas av naturvårdsbränningar genom att konkurrerande vegetation bränns bort.

Recurring wildfires have shaped forest ecosystem dynamics in southern Sweden, and prescribed controlled burns are commonly used as a management tool for restoring and maintaining habitats within nature reserves. Knowledge about how prescribed burns affect pedunculate oak (Quercus robur) is however still limited. This observational study aimed to 1) model the relationship between diameter at breast height (DBH) and the likelihood of oak topkill following fire, compared to other tree species, and 2) model the variables associated with oak topkill and resprouting. The data was collected from three prescribed burns in the “Allgunnen” nature reserve in Kalmar County.
The results show that the relationship between diameter (DBH) and topkill was statistically significantly different between oak and Norway spruce, but not between oak and Scots pine. The main factors linked to oak topkill were DBH, scorch height and humus soil combustion. The presence or absence of different fuel bed types in the immediate vicinity of the tree such as lingonberry, litter, woody stems, mosses, and lichens did not statistically significantly explain mortality, which is likely a consequence of how the fuel bed variables were measured in this study. In a higher intensity prescribed burn, resulting in topkill for 93 % of the oak trees on the site, 56% of trees resprouted from the stem or near the stem base. Sprouting near the stem base was statistically significantly associated only with the presence of Hylocomium moss, which increased the likelihood of sprouting. However, the model for sprouting explained only a small proportion of the variance and deviance, which suggests that other unmeasured variables had a much greater influence. The high proportion of new sprouts indicates that pedunculate oak has traits adapted to fire disturbances and may benefit from reduced vegetative competition following prescribed burns.