Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det här arbetet är ett försök att närma sig landskap genom fotografi. Med en fenomenologisk ansats utforskar jag den fotografiska handlingen, och hur den kan användas som arbetsmetod inom landskapsarkitektur, för att förstå och beskriva en plats. Jag fördjupar mig i det analoga fotografiet, då jag ställer mig frågan om det analoga fotografiet – både som bild och som handling – kan bidra till en djupare platsförståelse, och därmed även höja värdet av en plats. Jag skriver mitt arbete i essäform, då jag utgår från den personliga och subjektiva upplevelsen, av såväl fotografiet som landskapet.
Detta är ett konstnärligt arbete, där jag resonerar mig fram, både till svar och till fler frågor. Att fotografera analogt, inser jag, hjälper mig att sakta ner processen av att befinna mig på en plats, vilket därmed gör att jag förstår miljön bättre. Det ger mig även en känsla av ägandeskap över landskapet, för att det tillfälliga ljuset i fotograferandets ögonblick blir en del av platsen som jag får ta med mig hem. Jag förstår även så småningom att det är en sak att fotografera en plats, och en annan att sedan betrakta bilden av platsen. Att det är två olika upplevelser. I slutändan ställer jag mig frågan om fotografiet är den bästa metoden för att närma sig landskap, varpå jag svarar att jag inte vet. Jag tror snarare att det inte finns ett rätt eller fel, eller en metod som är bättre eller sämre än någon annan. Det kanske bara ibland handlar om att göra en sak, och att låta det ta tid, för att förstå det man står inför. Jag valde helt enkelt att fotografera.

This essay is an attempt to explore how landscapes can be approached through photography. With a phenomenological approach, I explore photography, and how it can be used as a method within landscape architecture, in order to understand and describe places. I mainly explore analog photography, as I ask myself the question of whether analog photography - both as an image and as an action - can contribute to a deeper understanding of place, and thus also increase the value of its environment.
This essay is with an artistic approach, where I reason my way forward, not just to answers but also to more questions. What I find, is that analog photography in particular encourages a slower, more deliberate engagement with a place, allowing for a more nuanced perception of the environment. It also fosters a sense of personal connection and ownership to a place, as the ephemeral light captured in a the photographic moment becomes a tangible fragment of the landscape that I get to take home. However, I also acknowledge the distinction between the act of photographing a place and the experience of viewing the resulting image, and in the end I am left contemplating whether photography is indeed the most suitable method for engaging with landscapes. To which I answer that I don’t know. Rather, I believe that there is no right or wrong, or one method that is better or worse than another. Maybe sometimes it’s just about doing one thing, and letting it take time, to understand just that which you are facing. I simply chose to photograph.