Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbana landskap utgör viktiga miljöer för det som i uppsatsen kallas det ’annat-än-mänskliga’, såsom biologisk mångfald, vilket medför ett för stadsplaneringen särskilt ansvar. Grönplanering har, trots planeringsverktyg som syftar till att hantera komplexa utmaningar genom att lyfta in ’naturen’ själv i verktygen, argumenterats vara för inriktad på tillhandahållandet av för människan viktiga funktioner med konsekvensen att förutsättningar för biologisk mångfald äventyras. Författare inom mer-än-mänsklig planeringsteori menar att staden måste ses som ett delat habitat, och att dikotoma förhållanden såsom natur och kultur behöver lösas upp. Uppsatsens syfte är därmed att fördjupa förståelsen för hur det annat-än-mänskliga kan ta plats i stadsplaneringen för att i förlängningen gynna den biologiska mångfaldens förutsättningar. Genom en fallstudie med kvalitativa dokumentanalyser och intervjuer undersöks hur det annat-än-mänskliga inkluderas och exkluderas i planeringen av det detaljplanerade bostadsområdet Backen i Skellefteå. Som teoretiskt ramverk appliceras aktör-nätverksteorin samt diskursanalys och intersektionalitet. Resultatet visar att det annat-än-mänskliga tar plats i planeringen som instrumentella funktioner med konsekvens att förutsättningarna för biologisk mångfald försämras. Bakom detta finns diskurser om funktionalitet och kompensation baserade på särskilda annat-än-mänskliga kategoriseringar och representationer. Dessa härstammar från behovet av ett tillgängligt språkbruk, en ovana för högt exploateringstryck och därigenom en ökad konflikt mellan exploatering och bevarande. En bakomliggande drivkraft har varit en omfattande industrietablering som medfört ett narrativ om behovet av en snabbt växande kommun och förtätad stad. För att åstadkomma en annat-än-mänskligt mer inkluderande planering pekar studiens resultat på behovet av ett fördjupat och diversifierat kunskapsunderlag för hela planerings-aktör-nätverket, en starkare platsförankring, samt ett språk/kunskap som möjliggör för annat-än-mänskliga representationer att följa genom skalförskjutningar mellan den översiktliga och detaljerade planeringen.

Urban landscapes constitute important environments for what is termed the 'other-than-human' in this master’s thesis, such as biodiversity, thereby necessitating a responsibility towards this in urban planning. Green planning has, despite planning tools aimed at addressing complex challenges by incorporating 'nature' itself into the tools, been argued to be too focused on providing functions important to humans, with the consequence of jeopardizing conditions for biodiversity. Authors within more-than-human planning theory argue that the city must be seen as a shared habitat, and that dichotomous relationships such as nature and culture need to be dissolved. Therefore, the purpose of the essay is to deepen the understanding of how the other-than-human can be integrated into urban planning to ultimately benefit the conditions for biodiversity. Through a case study involving qualitative document analysis and interviews, the integration and exclusion of the other-than-human in the planning of the residential area Backen in Skellefteå are examined. For this, actor-network theory, discourse analysis, and intersectionality are applied as theoretical frameworks. The results show that the other-than-human is integrated and attributed agency as instrumental functions, with deterioration of biodiversity conditions as consequence. Behind this lie discourses about functionality and compensation based on specific other-than-human categorizations and representations. These stem from the need for accessible language, an unfamiliarity with high exploitation pressure, and thereby an increased conflict between exploitation and conservation. A driving force behind this has been an extensive industrial establishment, which has led to a narrative about the need for a rapidly growing municipality and denser city. To achieve a more inclusive planning as regards other-than-humans, the results of the study indicate that a deepened and diversified knowledge base for the planning actor-network is needed, that the planning needs a stronger local anchoring, and the usage of language/knowledge that allows for other-than-human representations to follow through scale shifts between comprehensive and detailed planning.