Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under 60-talet fanns en oro inom svenskt skogsbruk att det efter millennieskiftet skulle bli brist på avverkningsmogen skog. Denna befarade brist fick namnet virkessvackan. Ett antal skogsbolag ville undvika svackan genom att i stor skala introducera ett främmande trädslag som kunde öka tillväxten i skogen så pass mycket att man kringgick virkessvackan. Just den rollen fick contortatallen axla och resultatet är att vi idag har cirka 600 000 hektar skog bevuxen med detta nordamerikanska trädslag. Tidigt i diskussionen om att introducera ett främmande trädslag för att öka den skogliga tillväxten fanns även den sibiriska lärken med som ett alternativ, men på grund av bland annat svårigheter med massaframställning valde man bort lärken. Utifrån den kunskap vi idag har om dessa två trädslag ämnar denna rapport redovisa vilket av dessa trädslag som egentligen är mest lämpligt att fylla syftet som ett snabbväxande alternativ till gran och tall i Norrlands inland.

Contortatallen är en medlem i Pinus-släktet och växer naturligt i västra Nordamerika. Det är ett brandanpassat trädslag som föryngrar sig kraftigt efter skogsbränder. Detta fick de svenskar som introducerade contortatallen att tro att contortatallen inte kunde sprida sig utan skogsbrand, vilket visade sig vare felaktigt.

Den sibiriska lärken är ett samlingsnamn för de sex underarter av lärk som härstammar från Ryssland. Likt contortatallen är det ett pionjärträdslag som ofta föryngrar sig efter skogsbrand, men till skillnad från contortatallen har den västligaste av de sex underarterna förekommit naturligt i Sverige tidigare (för ca 9 000 år sedan) och räknas därför som ett inhemskt trädslag.

Studien till grund för rapporten genomfördes med hjälp av nio djupintervjuer under våren 2024. Innan intervjuerna genomfördes identifierades tre målgrupper inom forskning, skogsnäring respektive renskötsel. Intervjuerna skulle fokusera på framförallt tre områden kopplade till contortatall och sibirisk lärk, nämligen skogsvård, förädling av råvara samt naturvård och renskötsel. Intervjuerna föregicks av litteraturstudier av dessa trädslag. Under intervjuerna ställdes frågor som på förhand var författade. Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter.

Intervjuobjektens uppfattningar om de två trädslagen skiljde sig åt, men en någorlunda konsensus nåddes på några punkter. Contortatallens skötsel är simplare med en hög överlevnad i ungskogsfasen och sköts med noll till en gallring fram till slutavverkningen. Lärkens skötsel är mer intensiv och kräver åtgärder i form av röjningar och gallringar med jämna mellanrum för att få en god timmerkvalitet.

Massaproduktionsprocessen är enkel för contortatall och den går in under samma sortiment som svensk tall. Däremot är virket ofta frodvuxet och kvistigt vilket begränsar användningen av sågad contortatall till innerpaneler och möbler. Processen för massaproduktion är svårare för lärk till följd av den höga halten extraktivämnen i lärkens kärnved. Dock innebär den stora andelen kärnved och lärkens höga densitet att den är mer motståndskraftig mot röta än andra trädslag vilket kan göra timret från lärken åtråvärt.

Contortabeståndens täta krontak och tjocka barrförna har visat sig påverka förekomsten av lavar, kärlväxter och insekter negativt vilket minskar biodiversiteten i contortabestånd relativt till andra trädslag. Den låga lavförekomsten tillsammans med contortatallens täta struktur innebär stora problem för renskötseln. Det finns mycket lite kunskap om lärkens påverkan på biologisk mångfald även om många av intervjuobjekten spekulerade i att lärkens glesa krontak tillsammans med det faktum att den tidigare förekommit naturligt i Sverige skulle kunna vara positivt. På ett liknande sätt finns lite kunskap om hur den kan tänkas påverka renskötseln. Lärken växer glesare än andra barrträd vilket kan underlätta vid transporten av renar men har samtidigt en tjock barrförna vilket torde vara negativt för marklavar.

During the sixties there was a concern in Swedish forestry regarding an expected shortage of forests suitable for clearing which was thought to begin in the 2000s. To avoid this expected shortage a couple of logging companies reasoned that they could avoid it by a large-scale introduction of an exotic tree species. The tree chosen was the lodgepole pine and today 600 000 hectares of lodgepole pine forests grow in Sweden. During the discussion of exotic trees that could increase wood production, Siberian larch was also an option but was pushed aside due to the problems that would be faced in pulp production. Based on the knowledge of today this report aims to investigate which of these trees is the most suitable to fill the role of a fast-growing alternative to Norway spruce and scots pine.

The lodgepole pine is a member of the Pinus genus native to western north America. It’s a tree species adapted to intense fire regimes and greatly proliferates after said fires. This led the swedes introducing the tree to think that lodgepole pine couldn’t propagate without wildfires, which turned out not to be true.

The Siberian larch is an umbrella term for the six subspecies of larch found in Russia. Just like the lodgepole pine it’s a pioneer species that establishes itself after fire, but unlike the lodgepole pine the Siberian larch once occurred naturally in Sweden (about 9 000 years ago) and thus counts as a native tree in Sweden.

This report is based on an interview study which was conducted with nine interviews during the spring of 2024. Before the interviews were carried out three main groups were identified to be interviewed, scientists, foresters and reindeer herders. They were interviewed regarding three main subjects: silviculture, processing of raw materials and nature conservation and reindeer herding. Before the interviews were held a literature study was conducted of the two tree species. The questions asked during the interviews were decided beforehand and the interviews were recorded and later transcribed.

The interviewees opinions of the two trees were divided, but consensus was achieved on a few points: Management of lodgepole pine stands is more simple with high survival rate of the seedlings. It is then managed with zero to one thinning until the stand is cleared. Larch management is more intense with several thinnings to achieve a desirable timber quality.

The processing of pulp is very simple in lodgepole pine and is done in the same way as scots pine. However, the lumber is often fast grown with a lot of branches which limits it’s use as timber to panels and furniture. Processing of larch to pulp is more difficult due to the high levels of extractive substances in the heartwood. On the other hand, the high proportion of heartwood means larch wood is resilient to rot and the density of the wood is also very high leading to many desirable wood qualities.

The dense canopy of lodgepole pine stands and the dense cover of pine needles on the ground negatively affects the presence of insects, lichens and vascular plants. The low occurrence of lichens along with the dense structure of lodgepole pine stands is detrimental to reindeer herding. Little is known of the larches effect on biodiversity although several of the interviewees speculated that the larche’s open canopy along with its Swedish distribution 9 000 years ago could be positive for biodiversity. Just like with biodiversity little is known of the larches’ effect on reindeer herding. Although the larch grows sparser than other conifers which could ease the transportation of reindeer, they also release their needles each year which could negatively affect the presence of lichens.