Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hälta är vanligt förekommande hos hästar och utgör mer än hälften av alla skador och sjukdomar som hästägare söker veterinärvård för. Hältbedömning görs subjektivt av veterinären för att identifiera det halta benet. Olika hjälpmedel används; exempelvis longering för att förstärka låg-gradiga hältor, och diagnostisk anestesi för att kunna förstärka en befintlig hältmisstanke genom att bedöva bort det smärtande området. Idag är det alltmer vanligt att man väljer att komplettera den subjektiva bedömningen med objektiv rörelseanalys då forskning har visat att samstämmigheten mellan olika bedömare är låg för den subjektiva bedömningen. Objektiva rörelseanalyser kan idag göras med hjälp av så kallade tröghetssensorer, IMUs, där en tre-axlad accelerometer och ett gyroskop kan mäta hästens rörelsemönster. Med hjälp av mjukvara kan sedan specifika symmetri-parametrar beräknas, vanligen från trav, då detta är en symmetrisk gångart med avseende på huvudet, mankens och bäckenets rörelser under stegen vilket möjliggör beräknandet av skillnader mellan höger och vänster sidas kroppshalva.
Hos hästar med tre gångarter har man identifierat kompensatoriska mönster på det raka spåret; en primär frambenshälta ger upphov till kompensatoriska rörelsemönster för det kontralaterala bakbenet och en primär bakbenshälta ger upphov till kompensatoriska rörelsemönster för det ipsilaterala frambenet. Då hästen springer på en volt framkommer även en naturlig voltasymmetri som har setts ge uttryck i en inner bakbenshälta men det är inte lika säkerställt hur den naturliga asymmetrin ter sig på frambenen.
Islandshästen är en ras som blivit mycket populär i Sverige, inte minst tack vare sina en till två extra gångarter; tölt och pass. Huruvida dessa extra gångarter kan medföra möjligheter för islandshästar att uttrycka andra kompensatoriska rörelsemönster vid hälta vid longering, än de man vanligen ser hos hästar med tre gångarter, vet vi inte.
Den aktuella studiens syfte var att undersöka hur islandshästens rörelsemönster påverkas av en frambenshälta när hästen longeras och om islandshästar visar tecken på samma kompensatoriska rörelsemönster vid longering som hästar med tre gångarter. Data samlades in på Island under två månader, och totalt tre hästar deltog i studien. Mätningar med ett IMU system (EquiMoves) gjordes på rakt spår och longering i båda voltvarv innan och efter diagnostisk anestesi. Samtliga hästar hade en frambenhälta som efter diagnostisk anestesi bedömdes positiv på rakt spår. Resultaten från studien indikerar att islandshästar förbättras i samma utsträckning på volt som på rakt spår. Exempelvis sågs att skillnader mellan huvudets lägsta positioner i steget (HDmin) tenderar att följa det raka spårets förbättring i procent på de båda voltspåren. I den aktuella studien sågs dock inga tydliga tecken på att frambenshalta islandshästar vid longering uppvisade liknande kompensatoriska rörelsemönster som setts hos hästar med tre gångarter. Vidare sågs tecken på en kvarstående voltorsakad asymmetri där skillnader i mankens och pelvis lägsta punkter (WDmin respektive PDmin) uppvisade tecken på att återfå en naturlig kvarstående asymmetri som är likartad i de båda varven. Huvudet-, manken- och pelvis skillnader i den högsta positionen i steget (HDmax, WDmax respektive PDmax) uppvisar även de kvarstående asymmetrier i voltvarven, som är högersidiga för vänster volt och vänstersidiga för höger, även om dessa värden sällan är likartade i storlek. För att kunna dra säkra slutsatser krävs dock ett större underlag än det som samlades in i denna studie och resultaten som presenteras i detta examensarbete är att betrakta som en pilotstudie.