Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Geparden (Acinonyx jubatus) klassificeras som sårbar och rödlistad av International Union for Conservation of Nature (IUCN), med en vild population på omkring 7000 individer. Utöver den vilda populationen lever ett betydande antal geparder i fångenskap i djurparker runtom i världen. I djurparker utgörs en av huvudorsakerna till gastrointestinala hälsoproblem hos geparder parasit-infektioner, och spolmasken Toxascaris leonina är särskilt vanlig hos stora kattdjur. Medlems-organisationen för djurparker och akvarium i Europa och Västra Asien (EAZA; European Association of Zoos and Aquaria) har tagit fram ett antal Best Practice Guidelines som ska främja hälsa och välfärd hos djurparksdjur. Deras rekommendationer gällande hantering av spolmask är till stor del baserade på profylaktisk, regelbunden avmaskning av både juvenila och adulta djur. Borås Djurpark har tidigare följt dessa rekommendationer för sin gepardpopulation men upplevde att geparderna uppvisade kliniska symptom och var fortsatt positiva för spolmask även efter avmask-ning. I ett projekt som startade 2020 beslutade djurparken därför att helt sluta avmaska alla nya gepardungar som föddes, med hypotesen att djuren utan avmaskning skulle kunna bygga upp en naturlig resistens mot spolmask. Gepardpopulationen på Borås Djurpark, som består av nio individer, kan därför delas in i två grupper: en grupp bestående av två äldre individer som avmaskats regelbundet enligt EAZA:s rekommendationer och en grupp med sju yngre individer som aldrig avmaskats. I den här studien jämfördes mängden ägg av T. leonina hos de två grupperna genom att träckprov samlades in från samtliga geparder en gång i månaden mellan juni-oktober 2023. Träckproverna analyserades med faecal score, flotationsteknik och McMaster, och e.p.g (”eggs per gram”) beräknades. E.p.g från tidigare provtagningar som genomförts på Borås Djurpark fanns även att tillgå. Utifrån samtliga observationer beräknades ett medelvärde för e.p.g för varje grupp. Gruppen som avmaskats regelbundet hade, baserat på totalt 18 mätningar, ett medelvärde på 560 e.p.g. Gruppen som aldrig avmaskats hade, baserat på totalt 84 mätningar, också ett medelvärde på 560 e.p.g. Att gruppen som aldrig avmaskats inte hade ett högre e.p.g än gruppen som avmaskats regelbundet är anmärkningsvärt då det antyder att geparderna inte påverkats negativt av att inte bli avmaskade. Detta styrks av att de icke avmaskade geparderna generellt verkar uppvisa färre symptom än de som avmaskats mer regelbundet. Det finns även andra faktorer i studien som tyder på att beslutet att sluta avmaska geparderna i profylaktiskt syfte kan ha haft en positiv effekt. Under studiens gång exporterades tre av geparderna till en annan djurpark utomlands, och inför exporten avmaskades de för första gången. Träckprov som togs direkt efter avmaskningen, och även två upp-följande prov som togs på plats i den nya djurparken, var samtliga negativa för endoparasiter. Att erhålla negativa prov, även efter avmaskning, har inte hänt tidigare i djurparken, sannolikt på grund av det höga smittycket i gepardhägnen och att man misstänker att de äldre gepardernas parasiter kan ha utvecklat resistens mot avmaskningsmedlen. När en fjärde gepard från samma kull, som även hon omfattades av projektet, avmaskades inför export vid årsskiftet 2022/2023 testade även hon negativt vid uppföljande provtagning.
Dessa resultat är lovande, men det är dessvärre svårt att dra några slutsatser ifrån den här studien, av flera orsaker. Studiens största begränsning var den lilla storlek på populationen som undersöktes, i kombination med den ojämna storleken på de två grupperna. Detta gjorde att det inte gick att dra några statistiska slutsatser utifrån den data som samlats in. Det fanns även andra faktorer som försvårade bedömningen, bland annat gepardernas olika åldrar. De som aldrig avmaskats är alla yngre individer på två-tre år medan de som avmaskats mer regelbundet är över tio år gamla. De yngre individerna kan tänkas ha bättre förutsättningar rent fysiskt och immunologiskt, vilket kan ha påverkat mängden ägg och hur mycket symptom de uppvisat. Dessa individer skulle behöva bli äldre
Sammanfattning
för att man på ett rättvisande sätt ska kunna jämföra dem med de äldre individerna. Det gick inte heller att se några samband mellan faecal score och e.p.g, och träckkonsistensen var generellt mycket varierande och påverkades av vad geparderna utfodrades med.
Det hade varit önskvärt att utföra en studie i större omfattning där mängden confounding factors minimeras. Det optimala hade varit en fall-kontrollstudie där man följer två kullar av samma ålder över en längre tidsperiod, där geparderna i den ena kullen avmaskas enligt rådande rekommenda-tioner och agerar som kontroller medan geparderna i den andra gruppen är fallen och avmaskas inte alls. De två grupperna skulle sedan kunna följas med regelbundna träckprovtagningar och observa-tioner av eventuella kliniska symptom, och en signifikant skillnad i e.p.g mellan de två kullarna skulle kunna användas för att dra värdefulla slutsatser.
Slutsatsen av den här studien är att det är motiverat att utföra ytterligare studier i större omfatt-ning för att vidare utreda effekten av att sluta avmaska geparder i förebyggande syfte. Resultaten skulle i bästa fall kunna leda till förändrade rekommendationer gällande profylaktisk avmaskning som i längden kan bidra till ökad hälsa och välfärd hos djurparksgeparder, minskad resistens-utveckling hos parasiter mot avmaskningsmedel och fungera resurssparande.

The cheetah (Acinonyx jubatus) is classified as vulnerable and red listed by the International Union for Conservation of Nature (IUCN), with a wild population of approximately 7000 individuals. In addition to the wild population, a significant number of cheetahs live in captivity in zoos around the world. In zoos, one of the main reasons for gastrointestinal health problems among cheetahs is parasite infections, and the ascarid Toxascaris leonina is particularly common among big felines. The member organization for zoos and aquaria in Europe and Western Asia (EAZA; European Association of Zoos and Aquaria) has developed a number of Best Practice Guidelines to further health and welfare among zoo animals. Their recommendations regarding management of ascarids are largely based on prophylactic, regular deworming of both juvenile and adult animals. Borås Zoo has previously followed these recommendations for their cheetah population but experienced that the cheetahs showed clinical signs and were positive for ascarids even after deworming. In a project that began 2020, the zoo therefore decided to completely stop deworming all new cheetah cubs that were born, with the hypothesis that the animals without deworming would be able to develop a natural resistance against ascarids. The cheetah population at Borås Zoo, which consists of nine individuals, can therefore be divided into two groups: one group consisting of two older individuals who have been dewormed regularly according to EAZA’s recommendations and one group with seven younger individuals who have never been dewormed. In this study, the number of eggs of T. leonina in the two groups were compared by gathering faecal samples from all of the cheetahs once a month between June-October 2023. The faecal samples were analyzed using faecal scoring, flotation technique and McMaster, and e.p.g (“eggs per gram”) were calculated. E.p.g from earlier tests performed at Borås Zoo were also available. Based on all of the observations a mean value of e.p.g for each group was calculated. The group that was dewormed regularly had, based on a total of 18 observations, a mean value of 560 e.p.g. The group that had never been dewormed had, based on a total of 84 observations, also a mean value of 560 e.p.g. The fact that the group that had never been dewormed didn’t have a higher e.p.g than the group that had been dewormed regularly is notable, as it suggests that the cheetahs haven’t been affected in a negative way by not being dewormed. This is validated by the fact that the cheetahs who haven’t been dewormed generally seem to showcase less clinical symptoms than those who have been dewormed more regularly. There are other factors in this study that indicate that the decision to stop deworming the cheetahs prophylactically could have had a positive effect. During the course of the study three of the cheetahs were exported to another zoo abroad, and before the export they were dewormed for the very first time. Faecal samples that were taken directly after the deworming, as well as two follow up samples taken on site at the new zoo, were all negative for endoparasites. Receiving negative results, even after deworming, has not happened before at the zoo, most probably because of the high parasitic burden in the enclosures and the suspicion that the parasites of the older cheetahs could have developed a resistance towards the deworming medications. When a fourth cheetah from the same brood, who was also a part of the project, was dewormed before being exported at the end of 2022 and start of 2023, she too tested negative in the follow up faecal sampling.
These results are promising, but it is unfortunately hard to draw any conclusions from this study, for several reasons. The biggest limitation of this study was the small size of the population that was examined, combined with the uneven size of the two groups. This made it impossible to draw any statistical conclusions from the collected data. There were also other factors that complicated the
Abstract
assessment, one of which was the different ages of the cheetahs. Those who have never been dewormed are all younger individuals of two-three years while those who have been dewormed more regularly are over ten years of age. It is plausible that the younger individuals are better equipped physically and immunologically, which could have affected the number of eggs and the amount of symptoms shown. These individuals would need to get older before we can compare them to the older individuals in a fair way. Also, it was not possible to see any connection between faecal score and e.p.g, and the quality of the faeces varied quite a lot in general and was affected by what the cheetahs were fed.
It would be valuable to perform a bigger study where the number of confounding factors is minimized. Preferably a case-control study where you follow two broods of the same age over a longer period of time, where the cheetahs of one brood are dewormed according to the present recommendations and act as controls while the cheetahs of the other group are the cases and aren’t dewormed at all. The two groups could then be followed with regular faecal examinations and observations of eventual clinical signs, and any significant difference in e.p.g between the two broods could be used to draw valuable conclusions.
The conclusion of this study is that it is motivated to perform additional studies with a larger scope to further examine the effect of ending the prophylactic deworming of cheetahs. The results could in a best case scenario lead to revised recommendations regarding prophylactic deworming that in the long run could contribute to increased health and welfare among cheetahs in zoos, decreased resistance against deworming medications amongst parasites and function resource-saving for zoos.