Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Villa Giacomina med park ligger 5 kilometer norr om Lidköping i ett område som idag nästan har vuxit ihop med själva staden. Detta examensarbete behandlar Villa Giacominas historia ur miljöns innehåll idag i avseende vegetation och fasta strukturer, samt presenterar ett koncept till framtida bevarande, vård, restaurering och
förnyelse. I ett eget kapitel beskrivs även översiktligt parkens användning genom århundradena.
År 1979 i samband med att Lidköpings kommun tog över förvaltningen av parken byggnadsminnesförklarades Villa Giacominas park.
I parken har varje tid och person satt sin prägel, därför kan man använda Villa Giacomina som
ett titthål för att förstå trädgårdshistorien i Sverige från sent 1700-tal och in på 2000-talet. I
fallet med denna park, och det ibland bristfälliga faktaunderlaget, är det också intressant att
göra det omvända, att genom trädgårdsarkeologiska spår och vad som finns bevarat från andra parker ifrån samma tid fundera kring om det kanske kan ha varit så även på Villa Giacomina.
Parken växte fram under sent 1700-tal och dess placering styrdes av landskapets utformning, det sluttande läget ner mot Kinneviken, den kuperade marken och beståndet av gamla träd.
Parken var till en början ett eremitage för Claes Julius Ekeblad, pensionerad hovman från Gustav III:s hov. Claes Julius Ekeblad hade vuxit upp på Stola säteri och efter ett liv i Stockholm flyttade han hem till Västergötland och valde här att leva ett liv i samklang med naturen. Parken vidareutvecklas efter hans död 1812 av Gustaf Piper, till en anläggning av en striktare stil, inspirerad av Italien med klippta häckar och en ny huvudbyggnad i klassicistisk
stil. Under andra hälften av 1800-talet fick parken förfalla. Det skulle dröja till 1910-talet, då Rudolf Abelin kom till Villa Giacomina, tills parken återigen fick en ägare som renoverade byggnaderna. Det arbete som Abelin utförde i parken finns inte bevarat i ritningar men på
samtida foton ses en trädgård som på många vis påminner om Abelins andra samtida
anläggningar med en tydlig mittaxel, en fin övergång i form av en rododendrondal mellan den
lummigare parken och den strikta trädgård som han planerat runt huvudbyggnaden.
Ytterligare exotiska trädslag placerades runt om i parken. Detta skedde på 1910-talet. På
1930-talet skedde ytterligare en renovering av park och huvudbyggnad, då bland annat två
verandor togs bort från huvudbyggnadens båda fasader.
Parken innehas från 1940-tal och fram till det att kommunen tar över förvaltningen 1979 av en och samma familj, familjen Danielsson. I samband med att Lidköpings kommun 1979 tog över förvaltningen av parken byggnadsminnesförklarades Villa Giacominas park.
Vid Villa Giacomina finns det idag flera kulturhistoriska värden, men också viktiga biologiska och rekreationsvärden. Här finns en intressant vegetation med flera äldre träd och
spår av tidigare strukturer. Några exempel är alléerna, de äldre inhemska och exotiska träden
och buskarna och samspelet mellan trädgård och bebyggelse. När parken gick från att vara i privat förvaltning till att bli en allmän park växte antalet besökare och användningen av parken förändrades. Detta blev än mer tydligt då Lidköping under åren 1980-2000 växte och parken omringades av villabebyggelse. Parken och trädgården är idag åtskiljda och rörelsemönstren i parken har förändrats.
Inventeringen av parken presenteras via växtlistor, fotografier, skisser och skriftliga redogörelser.
Efter en analys av parkens värden och de problem som idag finns rörande sammanhang, allmännytta och mångfald, presenteras ett förslag till övergripande riktlinjer och åtgärder. Det beslutsunderlag som presenteras syftar till att lyfta fram de kulturhistoriska värden i parken som idag har hamnat lite i skymundan för de rekreativa värdena och att värna de biologiska
värdena som framför allt finns i att det i parken växer ett antal mycket gamla ekar på vilka rödlistade lavar har sin hemvist.
Det som är viktigast i parken idag är att förtydliga det som finns idag, att låta parken behålla
sina estetiska värden genom att fylla i alléer, behålla strandlinjen öppen och tydligt och medvetet skilja på öppet och slutet. En annan viktig faktor för förståelsen av parken är att kontakten mellan huvudbygganden och den omgivande parken inte helt bryts utan finns kvar i vart fall visuellt i form av siktlinjer.

The park of Villa Giacomina is located 5 kilometer north of Lidköping. The city itself has today spread and almost surrounds the park. This master thesis focuses on the history of Villa Giacomina through a garden perspective. What the environment contains today as far as vegetation and built structures are concerned – as well as a concept for future conservation and restoration. The first chapter deals with the use of the park through the centuries. In 1979, when the responsibility and management of the park were taken over by the city of Lidköping; it also became an historic listed building.
In the park each person and era has left their imprint; it is therefore possible to use Villa Giacomina as a looking glass to understand the garden history in Sweden from the late 18th century into our time, the early 21th century. In this case, with Villa Giacomina, and the from time to time insufficient data basis, it is also interesting to do the opposite. That is to analyze through garden archeological traces and what is maintained in other parks from the same
period, if there might be resemblances with this park of Villa Giacomina.
The park was constructed in the late 18th century and the location was controlled by the topography and the slope against the lake Vänern and the bay of Kinnekulle, the hilly ground and the number of old trees. The park was built as a part of a hermitage of Claes Julius Ekeblad, a retired member of the court of King Gustaf III. Growing up at the nearby manor Stola, Claes Julius Ekeblad moved back to Västergötland for a life in harmony with nature.
In 1812, after the death of Claes Julius his nephew Gustaf Piper, inspired by Italy, develops the park towards a stricter park with cut hedges and a new classic style main building.
During the late 19th century, the park declined and was not restored until the second decade of the 20th century when the manor had a new owner who renovated the buildings and hired the garden architect Rudolf Abelin to do the gardens. The work of Abelin is not conserved in drawings but in contemporary photos a garden reminding a lot of Abelin’s other gardens from the same time can be seen. There is a clear symmetric axle, a nice subtle transition formed as
a rhododendron valley between the strict garden, surrounding the building and the leafy park.
Exotic trees were also placed on different locations in the park. Abelin’s work at Villa Giacomina was made in the 1910s.
In the 1930s the park and the main building was again renovated, when among other reparations the two verandas on the both facades of the main building were removed. The
ownership of the park is in the same family Danielsson from 1940 to 1979 when the municipality assumes the responsibility of the park.

Today Villa Giacomina and its surroundings possess high values as far as cultural history is
concerned, but also represent important biological and recreational values. There is a
vegetation with several old trees and traces of earlier constructions; alleys, exotic trees and the
interplay between the garden and the houses.
Today, as a public park, the numbers of visitors put the park in a new situation. The inventory
is presented as lists of plants, photographs, sketches and written reports. After an analysis of
the values of the park and the problems of today with biodiversity and the context of the park,
a proposal for the over-all guidelines and measures follows. These guidelines emphasize to a great extent the historic values as these have been slightly overshadowed by the recreational values lately, but we also seek to protect the biological values of which the most important is
the old trees and their capacity of house holding very rare lichens. The most important in the maintenance of the park today and for the future is to clarify the existing structures; to maintain and strengthen the aesthetic values by filling in missing trees in the alleys; to keep the shoreline open and clear and with awareness divide the open areas from the closed. Another important factor in understanding the park is the contact between the main building and the surrounding park, this contact must not be entirely erased but exist at least as a visual bound.