Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mobil gröngödsling (MGG) är en metod för att bättre utnyttja det organiskt bundna kvävet i
växtrester som lämnas kvar i fält vid exempelvis gröngödslingsvallar, fröodling eller användning av
mellangrödor. Vid MGG förflyttas växtresterna, som vanligen lämnas i fält, till andra fält för att dels
användas som kvävegödsel, men även för att öka kvävefixeringen i den befintliga grödan som annars
kan hämmas när kväve mineraliseras. Syftet med denna rapport är att samla information om mobil
gröngödsel i Sverige och internationellt för att veta vilka grödor som lämpar sig att använda, vilken
skördeeffekt och kväveeffektivitet som mobil gröngödsel kan åstadkomma samt hur nederbörd och
temperatur påverkar mineraliseringen av gröngödsel.
Två försök i spannmål har genomförts i Sverige vilka utvärderades och jämfördes med studier
om mobil gröngödsel i andra länder, i spannmål men även andra grödor. Resultatet visade att olika
gröngödselmaterial hade olika skördeeffekt, där blandvall i flera försök orsakade en
nettoimmobilisering medan rena baljväxtvallar orsakade en nettomineralisering, där vitklöver vid
jämförelse hade högst skördeeffekt per kg N. Skördeeffekten per kg N visade sig även generellt vara
något högre i vårsådda grödor jämfört med höstsådda. Då temperatur och nederbörd jämförts mellan
försöksplatser och år så kan en högre nederbörd ha lett till en ökad kvävemineralisering, men ingen
entydig slutsats har kunnat dras från befintliga data. Slutsatserna blev att MGG kan vara ett bra
alternativ till annan gödsling samt att det är ett bra sätt att utnyttja växtnäring som annars kan gå
förlorad. Vid rätt nederbörds och temperaturförhållanden samt spridning vid rätt tidpunkt kan det ge
en hög kväveeffekt i spannmål, men även andra grödor. Dock är valet av MGG mycket viktigt då
höga C:N-kvoter kan orsaka nettoimmobilisering.

Mobile green manure or cut and carry fertilizers is a method to better utilize the plant residues that
is left in the field when growing green manure crops, catch crops and seed cultivars. When practicing
mobile green manure methods, the plant residues from the crop is moved to another field and is then
cultivated in to the soil. The nitrogen in the plant residue is there mineralized and becomes available
for the next crop. The purpose of this research was to gather information about mobile green manure
and different green manure-fertilizers to evaluate the nitrogen effect to see how it is effected by
precipitation and temperature.
Two Swedish field trials with mobile green manure has been studied and have been compared
with international studies. Mainly cereals have been examined, but also some other crops have been
investigated to increase the perspectives of mobile green manure application. Multiple green manure
crops such as mixed lays and forage legumes has been compared to investigate the yield effects of
the green manure-fertilizers. Weather data was also summarized for a few studies and was related
to the yield effect. It was shown that the mobile green manures effects on yields generally was higher
in spring- rather than autumn sown crops. This difference was later linked to the higher risks for
leaching and denitrification during winter. Furthermore it was concluded that there are striking
differences between the yield effects of mobile green manures. White clover hade the highest yield
effect per applied kg N but similar effects was shown in alfalfa and red clover. Negative yield effects
was also shown in multiple studies where grass-clover lays was applied as mobile green manure.
This effect was linked to the higher C:N-ratio of the mixed lay compared to forage legumes. No
unambiguous conclusion could be drawn regarding weather factors due to the lack of materials
regarding the topic in the field of mobile green manures. Though it is thought that a higher
precipitation during one year of the field trials compared to the other could have had a positive effect
on the N-mineralization.