Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bettet är ett viktigt kommunikationsmedel mellan häst och kusk/ryttare. Flertalet studier visar att bettrelaterade munskador framstår som ett utbrett välfärdsproblem i flera olika hästsportgrenar. Sannolikt har bett använts i över 6000 år och således är munskador inte ett nytt problem. Obehag i munnen kan leda till avvärjningsbeteenden som sedermera kan ge sekundära effekter hos hästen så som sänkt syresättning eller smärta när människan försöker att minska/dölja dessa beteenden. Många fria nervändar gör munnen känslig för smärta. Genom litteraturstudier undersöker det här arbetet vilka munhåleskador som syns på tävlingshästar, vilka riskfaktorer som syns, vad olika hästsportförbund har för kontrollmetoder gällande munhälsa samt hur eventuella kontrollmetoder kan förbättras. Detta med huvudfokus på den svenska travhästen.
I en studie så har minst 9 % av alla hästar munskador, i resterande studier som undersökts har mellan 50-100% av populationerna munskador i olika grad. Väldigt få (2-6 %) av hästarna med munskador har synligt blod i eller kring munnen, detta trots kraftiga munskador. Generellt syns munskador liksidigt, på lanerna, mungiporna, kinderna och framför de första kindtänderna. Ibland syns skador även på tungan eller i gommen. Det finns ingen studie som jämför skador mellan olika grenar. Riskfaktorer som syntes var bland annat att odelade bett generellt gav mer skador på lanerna, medan delade bett gav mer skador i mungiporna. Mellantjocka bett (14-17 mm) ger färre munskador än smala (<13 mm) och tjocka (>18 mm) bett. Ponnyer har generellt färre och mindre allvarliga munskador än stora hästar, en högre träningsnivå samt högre ålder framstår också som riskfaktorer. En hårt spänd eller helt avsaknad av nosgrimma är associerat med fler munskador. Obehag i munnen påverkar troligen resten av hästen vad gäller funktion hos både muskler och andning.
En studie inom ridsporten påvisar att de rekommenderade två fingrarna mellan nosrygg och nosgrimma sällan uppfylls, trots att hårt spända nosgrimmor är en predisponerande faktor. Ingen liknande studie finns inom travsporten. De tre undersökta hästsportförbunden (Svensk Travsport - ST, Svenska Ridsportförbundet – SvRF och Internationella Ridsportförbundet – FEI) saknar (ST) eller har undermåliga (SvRF, FEI) kontrollmetoder gällande munskador. Många skador orsakas av ett långvarigt och enformigt tryck, att variera mellan olika bett är troligen ett bra sätt att förebygga munskador. Även bettlösa alternativ ger tryck. Det finns skillnader mellan individer vad som fungerar bäst, baserat både på personlighet och på fysiska egenskaper. Ta hjälp av exempelvis veterinär vid årlig tandkontroll för att mäta hästens mun för optimal bettstorlek. Information förefaller vara en bra metod för att minska munskador. ST behöver ett bättre kontrollsystem för att få bukt med detta problem. Förslagsvis genom att främst kontrollera alla hästar med synligt blod i munnen och begränsa spändheten av nosgrimman. Variera bett och utnyttja olika kommunikationsmetoder redan hemma för att hamna längre ifrån tröskeln till munskador på tävling.

The bit is an important communication method between a horse and its driver/rider. Multiple studies shows that oral injuries related to bits should be seen as a widespread welfare problem in most horse sports. Bits have been used for over 6000 years and therefore oral injuries is not a new problem. An uncomfortable mouth can lead to different avoidance behaviors and furthermore lowered capacity to provide an active body with appropriate levels of oxygen or induce pain when drivers/riders try to hide these behaviors. A plentiful amount of nerve endings make the mouth sensitive to pain. This literature study would like to appraise where the oral injuries that are commonly occurring are seen in the sporting horse, their risk-factors, what kind of control systems regarding oral health there are in different organizations and ideas for improvement. The main focus will be on the Swedish trotting horse.
All of the studies except one had an injury rate of between 50-100% in the examined populations, the last one had 9%. Only between 2-6% of the injuries had visible blood in or around the mouth, despite quite severe injuries being seen. In general the injuries were bilateral and seen on the bars, corners of the mouth, inside of the cheeks and in front of the first molars. There is no study comparing the injury rate between different sports. In general ponies had fewer and less severe injuries then horses, higher training level and age also came across as risk-faktors. Middle-sized (14-17 mm) bits gave less injuries then thin (<13 mm) or thick (>18 mm) bits. A tight fitted or no noseband at all were associated with more injuries then a loose one. Straight bits predispose injuries on the bars, while jointed bits seem to affect the corners of the mouth more. An uncomfortable mouth is likely affecting both the horses breathing and muscle activity.
One study regarding tightness of the noseband in riding horses showed that the recommendation of two fingers between nose and noseband is rarely followed, despite this being a risk-factor. No similar study is executed in the harness racing industry. The three studied organizations (Swedish Harnessracing association – ST, Swedish Equestrian Federation – SvRF and Fédération Équestre Internationale – FEI) are lacking (ST) or have insufficient (SvRF, FEI) control methods regarding oral injuries. Many oral injuries are caused by long-lasting and uniform pressure, variation of the bit is therefore probably a good method of decreasing the risk. It is recommended to ask for example a veterinarian during the annual oral examination to help measuring the mouth for optimal bit-sizing. Information seems to be an effective way to decrease the amount of oral injuries. ST needs a better control system regarding oral injuries to be able to tackle this problem. Preferably by checking every horse with visible blood in the mouth and limiting the tightness of the noseband. Variate the bit and use different communication methods already at home to decrease the risk of passing the pressure limit for oral injuries during competition.