Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alpackor är ett relativt nytt djurslag i Sverige och antalet alpackabesättningar ökar successivt. Infektioner orsakade av gastrointestinala parasiter är vanligt förekommande hos alpackor och har potential att orsaka allvarlig sjukdom och dödsfall. Många gastrointestinala parasiter som förekommer hos alpackor är generalister och kan smitta andra idisslande lantbruksdjur. Syftet med denna studie var att genomföra en kartläggning av gastrointestinala parasiter hos alpackor i svenska besättningar och undersöka om dessa parasiter delas med andra djurslag. Ytterligare ett syfte med studien var att utforska olika DNA-baserade metoder för att påvisa gastrointestinala parasiter hos djurslaget alpacka.
Totalt deltog 13 alpackagårdar, varav 7 även hade andra lantbruksdjur. Gårdarna fick besvara en digital enkät angående djurhållning och skötselrutiner. Parallellt med detta ombads gårdarna samla in individuella träckprov från både sina alpackor och andra idisslande djurslag på gården. Proverna analyserades först individuellt med McMaster-metoden och därefter med flera olika DNA-baserade metoder i form av samlingsprover. Förekomsten av Haemonchus contortus undersöktes med qPCR och ddPCR, Trichostrongylus spp. med ddPCR och Eimeria spp. samt Nematodirus battus med multiplex- och standard-PCR följt av gelelektrofores. Dessutom skickades några prover i väg för extern analys i form av DNA-sekvensering.
Resultaten från samtliga laboratoriemetoder påvisade åtta olika arter samt ytterligare tre släkten av gastrointestinala parasiter hos alpackor i svenska besättningar. Information från enkäten jämfördes med resultaten från laboratorieanalyserna för att hitta eventuella riskfaktorer kopplade till ökad parasitförekomst hos alpackorna. Dock kunde ingen sådan riskfaktor identifieras. Flera parasitarter delades mellan alpackor och andra djurslag på gården, men inga statistiska samband för smittspridning kunde identifieras. Stora gårdar hade generellt en lägre förekomst av vissa parasiter, förmodligen på grund av bättre rutiner för smittskydd. Slutligen bekräftade studien att qPCR och ddPCR var effektiva metoder för att detektera H. contortus-infektion hos alpackor och gav överensstämmande resultat.
Studien representerar en av de första kartläggningarna av gastrointestinala parasiter hos alpackor under svenska förhållanden, vilket utgör en väsentlig grund för framtida forskning inom området. Trots detta anses ytterligare forskning vara motiverad för att skapa en heltäckande bild av parasitförekomsten hos svenska alpackor, samt för att få en djupare förståelse kring smittspridningen mellan alpackor och andra lantbruksdjur. Detta är av stor vikt för att kunna utforma effektiva rekommendationer kring djurhållning, minska smittspridningen och därigenom även reducera djurlidande.

The presence of alpacas in Sweden is relatively new, and the alpaca population is gradually increasing. Infections caused by gastrointestinal parasites are common among alpacas, posing a significant risk of severe illness and mortality. Numerous gastrointestinal parasites, known to affect alpacas, also have the potential to infect other domestic farm animals. The aim of this study was to conduct a survey of gastrointestinal parasites in alpacas within Swedish herds and to investigate the potential cross-species transmission of these parasites. Additionally, the study aimed to explore various DNA-based methods for detecting gastrointestinal parasites in alpacas.
Thirteen alpaca farms participated in the study, with seven of them also housing other farm animals. The farms were required to answer a digital survey regarding their animal husbandry practices and routines. Simultaneously, they were instructed to collect individual feces samples from both their alpacas and other ruminant species on the farm. The samples were first analyzed individually with the McMaster method, followed by several DNA-based methods on pooled samples. The presence of Haemonchus contortus was examined using qPCR and ddPCR, Trichostrongylus spp. using ddPCR and Eimeria spp. and Nematodirus battus using standard PCR and gel electrophoresis. Additionally, a few samples underwent an external DNA sequencing analysis.
The results obtained from the laboratory methods revealed eight species and three additional genera of gastrointestinal parasites in alpacas within Swedish herds. To identify potential risk factors associated with an increased parasite prevalence in alpacas, information from the questionnaire was compared with the results from laboratory analyses. However, no significant risk factors could be pinpointed. Although several parasite species were found to be shared between alpacas and other examined farm animals, no statistical relationships regarding the spread of infection could be established. An interesting discovery from the study revealed that alpacas on large farms had a lower prevalence of certain parasites. This was probably due to more effective infection control routines implemented on these larger farms. Finally, the study confirmed that qPCR and ddPCR were effective methods for detecting H. contortus in alpacas, producing concordant results.
This study represents one of the first examinations of gastrointestinal parasites in Swedish alpacas and constitutes a significant foundation for future research. Nevertheless, further studies are necessary to construct a comprehensive understanding of parasite prevalence in Swedish alpacas and obtain a deeper understanding of infection transmission between alpacas and other farm animals. This knowledge is essential for formulating effective recommendations regarding animal husbandry, reduce the spread of infection and thereby prevent animal suffering.