Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Seal hunting and animal welfare are subjects that have generated debate. One reason is the concern for animal welfare during hunting. In Sweden, wild animals are not covered by animal welfare legislation; instead, animal protection falls under hunting legislation, which stipulate that hunting should be conducted in a manner that prevents unnecessary suffering to the wildlife. Currently, there is a lack of reliable knowledge and statistics regarding wounded seals in seal hunting. Wounding occurs when a seal is hit by a shot without immediately losing consciousness or dying, resulting in unnecessary suffering and impacting animal welfare. The absence of information on the extent of wounded seals makes it challenging to assess whether seal hunting is carried out in a humane and ethically acceptable manner. One method to obtain information about the outcome of the shot is by retrieving the seal. In Sweden, it is mandatory to report to the Swedish Environmental Protection Agency if the seal has been retrieved, as well as to report seals that have been fired at and/or killed during gray and harbor seal hunting.
The purpose of the study is to map how animal welfare is affected by examining factors such as retrieval, seals that have been fired at, and hunting methods in licensed and protective hunting of gray and harbor seals. The mapping is done by investigating the Swedish Environmental Protection Agency's reported data on killed and fired at seals, as well as through organized seal hunting and semi-structured interviews with seal hunters. The study also aims to relate the results to current legislation by examining relevant legal conditions to assess whether seal hunting complies with established standards for good animal welfare.
Abstract
Data from the Swedish Environmental Protection Agency from April 20, 2015, to September 20, 2023, on retrieved seals showed that 56% of gray seals and 69% of harbor seals were retrieved. The retrieval rate varied between months, years, and counties, depending on whether the shot was fired from land or a boat and whether class 1 or class 2 weapons were used. Furthermore, the results showed that no wounded seals had been reported to the Swedish Environmental Protection Agency since it became a legal requirement in February 2022.
During participation in hunts, five central factors that can influence seal hunting were examined; weather conditions, distance to the seal, the hunter's experience in hunting and shooting, surface and stability (hunting from a boat or land), and ammunition. These factors can affect the outcome, which has implications for animal welfare. Based on these five factors, a questionnaire was developed for the semi-structured interviews with seal hunters. In the observational study, conducted on two occasions, no instances of wounded seals were observed. Two gray seals were killed, and both seals were retrieved. The hunting was conducted from land, and the seals were shot with class 1 ammunition at shooting distances of 20 and 35 meters while the seals were in the water.
Interviews were conducted with 11 seal hunters, and the results indicated that weather and wind were the factors that most influenced the outcome according to the respondents (10/11). Subsequently, the distance to the seal, the shooter's position (hunting from a boat or land), the seal's impact area, and distance estimation were considered to have an impact on the outcome (8/11). Furthermore, several of them (8/11) believed that seal hunting is the most humane form of hunting, causing the least suffering for the animals. They mainly attribute this to the seal’s primary impact area being the head, and that pursuit in case of a wounded seal are generally short. However, several animal risks were identified, and the majority of the respondents (9/11) had wounded seals since becoming seal hunters.
The conclusion from interviews with seal hunters is that there are instances of wounded seals during seal hunting, and the large number of unretrieved seals, according to the Swedish Environmental Protection Agency's data, makes it challenging to assess the impact of the shot. The importance of retrieving seals should be included in hunting legislation, like the importance of tracking wounded animals, as it cannot be determined whether the seal has lost consciousness if the individual remains unretrieved. Unretrieved seals may thus result in unnecessary suffering. The study indicates that reporting of seals that have been fired at and/or wounded to the Swedish Environmental Protection Agency is inadequate. Incomplete information about fired at or wounded seals complicates the assessment of animal welfare in Swedish seal hunting. Improved information about the legal requirement to report fired at and wounded seals can increase reporting, as well as a clearer reporting system that also covers protective seal hunting. To gain further knowledge about animal welfare during seal hunting, information about wounded seals should also be collected, and the requirements for retrieval should be strengthened. Practical shooting tests, maximum shooting distance, mandatory assessment of unconsciousness, and optimal wind speed are other measures that can be beneficial for animal welfare during seal hunting.

Säljakt och djurvälfärd är ämnen som har genererat debatt. En orsak är oron för djurvälfärden i samband med jakten. I Sverige omfattas inte vilda djur av djurskyddslagen utan djurskyddet faller under jaktlagen som beskriver att jakt ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet inte utsätts för onödigt lidande. I dagsläget råder det en brist på tillförlitlig kunskap och statistik gällande skadeskjutningar vid säljakt. En skadeskjutning innebär att sälen träffas av skottet utan att omedelbart förlora medvetandet eller dö, vilket medför ett onödigt lidande och påverkar djurvälfärden. Avsaknad av information kring skadeskjutningens omfattning gör det svårt att bedöma om säljakten är utförd på ett humant och etiskt acceptabelt sätt. En metod för att erhålla information om utfallet av påskjutningen är genom att bärga sälen. I Sverige är det krav på att rapportera till Naturvårdsverket om sälen har kunnat bärgas, liksom att rapportera fälld samt påskjuten säl vid jakt på gråsäl och knubbsäl.
Syftet med studien är att kartlägga hur djurvälfärden påverkas genom att undersöka faktorer såsom bärgning, påskjutningar och jaktmetoder vid licens- och skyddsjakt på gråsäl och knubbsäl. Kartläggningen sker dels genom att undersöka Naturvårdsverkets rapporterade data över fälld och påskjuten säl, dels genom att medverka vid säljakter och dels via semistrukturerade intervjuer med säljägare. Syftet med studien är även att relatera resultaten till gällande lagstiftning genom att granska relevanta juridiska villkor för att bedöma om säljakten överensstämmer med de fastställda normerna för en god djurvälfärd.
Naturvårdsverkets data från 2015-04-20 till 2023-09-20 över fällda sälar visade att 56 % av gråsälarna och 69 % av knubbsälarna hade bärgats. Bärgningsfrekvensen skiftade mellan månader, år och län, beroende på om skottet avlossats från land eller båt samt om klass 1 eller klass 2 vapen använts. Vidare visade resultaten att inga påskjutna sälar har rapporterats in till Naturvårdsverket sedan det blev ett lagkrav i februari 2022.
Under medverkan på jakter kartlades fem centrala faktorer som kan påverka säljakten; väderförhållanden, avstånd till sälen, jägarens erfarenhet av jakt och skytte, underlag och stabilitet (jakt från båt eller fastland) samt ammunition. Dessa faktorer kan i sin tur påverka utfallet av jakten, vilket har konsekvenser för djurvälfärden. Baserat på de fem faktorerna utformades ett frågeformulär för de semistrukturerade intervjuerna med säljägarna. I observationsstudien, som genomfördes vid två tillfällen, påvisades inga skadeskjutningar. Två gråsälar fälldes och bägge sälarna kunde bärgas. Jakten bedrevs från land och sälarna sköts med klass 1 ammunition på ett skjutavstånd på 20 och 35 meter medan sälarna befann sig i vattnet.
Intervjuer genomfördes med 11 säljägare och resultaten visade att väder och vind var den faktorn som påverkar utfallet i högsta grad enligt respondenterna (10/11). Därefter ansågs avståndet till sälen, skyttens placering (jakt från båt eller land), sälen träffyta och avståndsbedömning vara av betydande påverkan för utfallet (8/11). Vidare ansåg flera av dem (8/11) att säljakten är den mest
Sammanfattning
humana jaktformen och som ger upphov till minst lidande för djuren. Detta menar de främst beror på att sälens primära träffyta är huvudet samt att eftersöken vid skadeskjutningar generellt sett blir korta. Dock framkom ett flertal djurvälfärdsrisker och majoriteten av respondenterna (9/11) hade skadeskjutit säl sedan de blev säljägare.
Slutsatsen från intervjuer med säljägare är att det förekommer skadeskjutningar under säljakt och att det stora antalet obärgade sälar, enligt Naturvårdsverkets data, gör det svårare att bedöma skottets verkan. Vikten av att bärga säl bör inkluderas i jaktlagen likt vikten av eftersök, eftersom det inte går att konstatera att sälen har förlorat medvetandet om individen förblir obärgad. Obärgade sälar kan därmed innebära ett onödigt lidande. Studien indikerar att rapporteringen av påskjutna sälar till Naturvårdsverkets är bristfällig. Ofullständig information om påskjutna sälar försvårar bedömningen av djurvälfärden för den svenska säljakten. Förbättrad information om lagkravet på att rapportera påskjutna sälar kan öka rapporteringen, liksom ett tydligare rapporteringssystem som även omfattar skyddsjakt av säl. För att få ytterligare kunskap om djurvälfärden vid säljakt bör även information om skadeskjutna sälar samlas in samt att kravet på bärgning skärpas. Praktiska skjutprov, maximalt skjutavstånd, obligatorisk bedömning av medvetslöshet och optimal vindhastighet är andra åtgärder som i praktiken kan vara gynnsamma för djurvälfärden vid säljakt.