Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In the last 200 years the boreal forests of Sweden have undergone a dramatic transformation. After a long history of high grading the largest trees foresters grew increasingly concerned about the state of logged over forests. The big question was how to regenerate and increase the productivity of sparse forests. Single storied forest management had been successively introduced in the beginning of the 20th century and in the 1940ties foresters came to the conclusion that this was the best way to create what they considered as healthy productive forest stands. This led to the creation of a “forest restoration program” initiated on the state-owned forests in 1950. A 20 year program that aimed at replacing forests with poor growth and low standing volumes with young growing stands that ensured long term yield. In this study I have investigated why the restoration program was initiated and what ecological and forestry related effects it has resulted in. The study is based on both historical management plans for a state owned forest management unit that was restored, articles in the Journal of the Forestry Association of Northern Sweden and a field inventory of an area that was not restored.

Three driving forces that initiated the restoration program was found in my analysis. Firstly, foresters came to the conclusion that forests did not regenerate themselves as fast as they were harvested. Secondly, foresters agreed that the insufficient regeneration was due to the forestry method used, i. e. selective logging. Thirdly, forestry laws and policies progressed over time and came to include demands on forest regeneration, this resulted in so called “restart’s” in areas where no new stands had established after harvest.

My results from the time series analysis showed that the growing stock of the studied management unit has increased from 32 to 76 m³sk/ha from 1907 to 2022. At the same time, there is a severe lack of old forests and multistoried forests have been entirely eradicated from the management unit. The forests in Hästkullens nature reserve, an area within the management unit that was not restored, looks very different. Old trees, dead wood and trees of different sizes and ages are present in the area. This makes the area important from a biodiversity perspective. The restored forests surrounding Hästkullen share its early history but do not hold the same nature values. My conlusion is that the forests in northern Sweden would have looked very different and todays negative trend for nature conservation ad biodiversity could have looked very different if the restoration program had never occurred.

De senaste 200 åren har den boreala barrskogen i Sverige genomgått stora förändringar. Efter en lång tidsperiod av upprepad plockhuggning av de största träden grodde en begynnande oro för skogens framtid hos de svenska jägmästarna. Den stora frågan som skapade debatt var hur återväxten skulle säkras och hur nya produktiva skogsbestånd skulle ersätta glesa och oväxtliga skogar. Kalhyggesbruket hade successivt vunnit mark i det svenska skogsbruket under början av 1900 talet och under 1940 talet började jägmästarna enas om att kalhyggesbruk var det bästa sättet att skapa deras bild av sunda produktiva skogsbestånd. Detta ledde till att Domänverket 1950 initierade ett ”restaureringsprogram” som på 20 år skulle åtgärda misslyckade föryngringar samt ersätta glesa oväxtliga skogar och därmed säkra långsiktig avkastning från skogen.

I denna studie har jag undersökt varför restaureringsprogrammet kom till och vilka skogliga och ekologiska konsekvenser det resulterade i. Studien är baserad på gamla skogsindelningsplaner över ett block i en kronopark, artiklar i Norrlands skogsvårdsförbund tidskrift och en fältinventering av ett område som istället för att restaureras blev lämnat och idag är ett naturreservat.

Från analysen av Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift identifierade jag tre övergripande orsaker som ledde fram till restaureringsprogrammet. Den första var att jägmästarna insåg att skog avverkades snabbare än vad ny skog etablerades. Den andra orsaken var att jägmästarna kom fram till att den dåliga återväxten var resultatet av blädning som skogsbruksmetod. Blädningen var inte alltid det vi kallar blädning idag, ofta liknade den plockhuggning av stora träd och ibland tedde den sig även som luckhuggning. Den tredje orsaken var att lagar och skogspolicys utvecklades över tid och fick fler inslag av krav på åtgärder som genererade återväxt. Det resulterade i slutsatsen att många skogsbestånd behövde ”börja om” för att uppnå kraven som ställdes i skogsvårdslagen.

Mina resultat från tidsserieanalysen av ett block inom kronoparken Sucksåive visade att virkesförrådet har ökat från i snitt 32 till 76 m³sk/ha från år 1907 till år 2022, trots att 44% av skogarna 2022 var under 40 år. Restaureringen i området ur produktionssynpunkt tycks alltså varit lyckad. Samtidigt är det en stor brist på gammal skog i området och flerskiktade skogar har försvunnit helt. I Hästkullens naturreservat, ett område inom det studerade blocket som inte restaurerats, är situationen annorlunda. Gamla träd, död ved och träd i varierande storleksklasser förekommer i hela området. Området är därför viktigt från ett biologiskt mångfaldsperspektiv och det är också anledningen till att området är skyddat idag. Skogarna som omger Hästkullen delar dess tidigare historia men idag håller de inte samma naturvärden som Hästkullen. Jag drar slutsatsen att skogarna i norra Sverige hade hade sett annorlunda ut och den negativa situationen för många rödlistade arter också hade sett annorlunda ut.