Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta examensarbete utforskar torvtäkten som landsakap. Torvindustrin har en långtgående historia i Sverige, och de utdikade torvmossarna utgör några av de största landskapssåren i landet. Under påtryckningar från politik och samhälle har industrin minskat kraftigt, och många torvtäkter hotas nu av nedläggning. Genom klok efterbehandling kan de uttjänta torvtäkterna bli värdefulla landskap för mänskligt och icke-mänskligt liv. Men vad kännetecknar egentligen dessa landskap - och vilka värden och potentialer finns knutna till dem? Genom debatten om återvätning har våtmarker identifierats som ett nyckellandskap för att lösa en globala klimatkatastrof. I det lokala landskapet krävs platsbaserad design som ser landskapets unika sammansättning - utan att fastna i en romantiserad uppfattning av ett förgånget landskap.
Mitt arbete har utgått från studierna av en 250 hektar stor torvtäkt i centrala Skåne som nyligen lagts ned. Genom platsbesök och diskussioner med markägare, kommun, länsstyrelse och NGOs har jag kartlagt landskapets materiella sammansättning, formativa processer och rumsliga samband. I analysen har jag tillämpat ett nymaterialistiskt synsätt. Nymaterialismen är ett teoretiskt angreppssätt avvisar det traditionella sättet att beskriva materia som passiv. Istället betonar man materians livlighet och betydelsen av icke-mänskligt liv i landskapets utveckling. Med detta synsätt har jag kartlagt landskapet på ett horisontellt sätt: som assemblage: hopsättningar av aktörer. Synsättet har gett en förståelse av landskapet som en produkt av mänskligt- och icke-mänskligt liv. Resultatet är ett porträtt av ett landskap där jorden, vattnet, växter, djur och människan samextisterar. I landskapet finns avtryck från en intressant natur- och kulturhistoria: en rumslig uppdelning som kan fungera som ett ramverk för att husera nya aktiviteter där mänskligt och icke-mänskligt liv kan existera i synergi.

This thesis explores the extractive landscape of peat. The peat industry has existed in Sweden since mid-19th century. Excavated peat bogs form some of the biggest landscape scars in the nation. In a time of increasing pressure from politics and society, the industry has declined drasticly. Many peat industries are now threatened by closure. Through the rewetting debate, wetlands have been identified as key landscapes for adressing an deepening global climate disaster. In the local landscape, place-based design measures are required, measures that responds to the unique characteristics and history of each landscape, without idealizing a romanticized vision of an intangible past. With landscape architecture as a tool, these landscapes have great potential to become valuable for both human and non-human life. But what really characterizes the extractive landscapes of peat - and what values and potentials lie in their transformation?
My work is based on the study of a recentrly shut down, 250-hectare large peat industry in central Skåne. Through site visits and discussions with landowners, the municipality, the county administrative board and NGOs, I have analyzed the landscape materially: as a process and a spatial experience. In the analysis. I have been inspired by new materialist theories and approaches. New materialim rejects the traditional way of describing matter as inert. Instead, it emphasizes the ‘livningness’ of the world: a world of active actors. By conducting this way of seeing, I have mapped the material landscape in a horizontal way, as assemblages: networks of actants. The approach has provided an understanding of the landscape as a product of both human and non-human life. The result is a biography of a landscape where earth, water, plants, animals and humans coexist in a meshwork of life. The landscape bears traces of an interesting natural and cultural history. This imprint provides a spatial division that can serve as a framework for new activities where human and non-human life could co-exist by synergy.