Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsatsen har utvärderat mikroskogar planterade med Miyawakimetoden,
skapad av japanen Akira Miyawaki, för att se om den är möjlig att
använda i en skånsk urban kontext. Tre olika koncept har tagits fram genom
litteratur, en fältstudie och intervjuer där mikroskogar testats för användning
på bostadsgårdar, skolgårdar samt större kontor- och industriytor. För-
och nackdelar med mikroskogar i skånska städer har diskuteras utifrån
upplevelsevärden och ekosystemtjänster.

Miyawakimetoden användes ursprungligen till återbeskogning i Japan och
går ut på att skapa täta planteringar med inhemska sekundärarter för att
gynna den biologiska mångfalden. Tätheten gör att träden växer och når ett
klimaxstadium snabbare och ingen skötsel ska krävas efter tre år. Intervjuer
med yrkesverksamma inom den gröna branchen gjorde det tydligt att det i
städer ställs högre krav på upplevelsevärden och estetik. För att skogen ska
anses attraktiv kommer förvaltning och skötsel behöva utföras. Västerskog
i Alnarp förvaltas med en kreativ skötsel för att skapa upplevelsevärden.
Miyawakimetoden lämpar sig för platser där de ekologiska värdena får
plats och de estetiska inte tar lika stor plats. För andra platser i staden där
människor vistas dagligen är modellen för Västerskog mer lämplig utifrån att
den kombinerar de ekologiska värdena med de estetiska.

Mikroskogar kan utgöra en del i problemlösningen på hur framtidens skånska
städer ska hantera kommande klimatförändringar, gynna biologisk mångfald
samt ha en positiv inverkan på människors välmående i urbanmiljö genom att
integreras i kommuners grönplan. Mikroskogen kan ses som en strategi för att
uppnå principen 3-30-300 samt integreras i LOD för hantering av dagvatten.
En ökning av natur i städerna är framförallt viktigt för barns välmående och
förståelse för naturen vilket i sin tur kan leda till ett större intresse för naturen
som vuxen.

The essay has evaluated microforests planted with the Miyawaki method,
created by the Japanese Akira Miyawaki, to see if it is possible to use it in a
Scanian urban context. Three different concepts have been developed through
literature, a field study and interviews where microforests are tested for use
in residential yards, school yards and larger office and industrial areas. The
pros and cons of microforests in Scanian cities have been discussed based on
experiential values and ecosystem services.

The Miyawaki method was originally used for reforestation in Japan and
involves creating dense plantings of native secondary species to benefit
biodiversity. The density means that the trees grow and reach a climax stage
faster and no maintenance should be required after three years. Interviews
with professionals in the green industry made it clear that in cities higher
demands are placed on experiential values and aesthetics. In order for the
forest to be considered attractive, management and maintenance will have to
be carried out. Västerskog in Alnarp is managed with creative management to
create experiential values. The Miyawaki method is suitable for places where
the ecological values are important and the aesthetic ones are less important.
For other places in the city where people live their everyday life, the model for
Västerskog is more suitable based on the fact that it combines the ecological
values with the aesthetic ones.

Microforests can be a part of the solution to help Scanian cities deal with
future climate changes, promote biological diversity and have a positive
impact on people’s well-being in urban environments by being integrated
into municipalities’ green plans. The microforest can be seen as a strategy to
achieve the 3-30-300 principle and be integrated into the LOD for stormwater
management. An increase in nature in the cities is important for children’s
well-being and understanding of nature, which in turn can lead to a greater
interest in nature as an adult.