Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fysisk aktivitet är en viktig bidragande faktor för människors välmående, hälsa och livskvalitet.
Trots detta ses i dagens samhälle en alltmer stillasittande livsstil. Tidigare studier har påvisat ett
samband mellan hundägares och hundars övervikt, därför kan en väg till att förbättra hundars hälsa
vara att förbättra hundägares hälsa. Syftet med detta kandidatarbete var således att undersöka
effekter på hälsorelaterad livskvalitet hos hundägare som deltar i ett gemensamt fysiskt
träningsprogram tillsammans med sin hund.
Under hösten 2021 genomfördes pilotstudien "U-CAN-MOVE!" som utvärderade effekter av ett
gemensamt fysiskt träningsprogram för hundägare och hundar. Insamlad data och tillhörande
enkätundersökningar ifrån pilotstudien ligger till grund för detta kandidatarbete som analyserar
hundägares stillasittande, fysiska aktivitet, träningsmotivation och hälsorelaterad livskvalitet före
och efter genomfört träningsprogram. Studien inleddes med en enkätundersökning där hundägare
fick svara på skattningsfrågor. Frågorna var indelade i block rörande daglig fysisk aktivitet och
stillasittande, träningsmotivation och livskvalitet. Därefter genomförde deltagarna ett 8 veckor långt
träningsprogram framtaget av Svenska Brukshundklubben (SBK). Träningsprogrammet innefattade
3–4 träningspass i veckan i form av både löp- och styrketräning. Deltagarna fick i början av
träningsperioden välja en målsträcka som skulle genomföras löpande i slutet av träningsperioden.
Efter träningsperioden fick deltagarna svara på samma enkätundersökning igen samt ett antal extra
uppföljande frågor för att observera upplevda förändringar rörande respektive frågeblock. Totalt
deltog och avslutade 22 hundägare och hundar hela studieperioden.
Resultatet påvisade en positiv signifikant förändring rörande uppfattning om minskat
stillasittande (P = 0,04) samt ökad fysisk aktivitet (P = 0,002) efter genomfört träningsprogram. För
den uppföljande frågan för hela motivationsblocket sågs att hundägarna upplevde en ökad
träningsmotivation efter genomfört träningsprogram. En signifikant förbättring (P = 0,004)
registrerades för deltagarnas kroppsuppfattning då acceptansen av ens egen kropp hade ökat i slutet
av träningsperioden. Även de uppföljande frågorna för livskvalitetsblocket visade att hundägarna
upplevde en förbättrad livskvalitet och hälsa efter träningsprogrammet jämfört med innan, men
dessa upplevelser kunde ej bekräftas vid jämförelse av hela livskvalitetsblocket sammantaget, före
och efter träningsprogrammet.
Studien kan utifrån resultaten konkludera att en hundägare som genomgår ett gemensamt fysiskt
träningsprogram med sin hund kan få positiva hälsoeffekter. Detta inkluderar bland annat ett minskat
stillasittande beteende, en ökad daglig fysisk aktivitet samt en förbättrad hälsa och livskvalitet.
Slutsatsen bygger dock på hundägarnas självskattade enkätsvar och bör kompletteras med objektiva
mätningar i framtida studier för att kunna bekräftas. Vidare studier bör även eftersträva ett större
deltagarantal samt olika kontrollgrupper för att kunna säkerställa att förändringarna beror på
deltagandet i det gemensamma träningsprogrammet.

Physical activity is an important contributing factor to people's well-being, health and quality of
life. Despite this, an increasingly sedentary lifestyle is seen today. Previous studies have shown a
connection between dog owner and dog overweight, therefore one way to improve dog health may
be to improve the health of the dog owner. The purpose of this bachelor's thesis was thus to
investigate health-related quality of life in dog owners participating in a joint physical training
program together with their dog.
During the fall of 2021, the pilot study "U-CAN-MOVE!" was conducted to evaluate the effects
of a joint physical training program for dog owners and their dogs. Collected data and associated
questionnaires from the pilot study are the basis for this bachelor's thesis which analyzes dog owners'
self-assessed sedentary behavior, physical activity, training motivation and quality of life before and
after a completed training program. The study began with a survey where dog owners were asked
to respond to rating questions. The questions were divided into blocks concerning daily physical
activity and sedentary behavior, exercise motivation and quality of life. The participants then
completed an 8-week training program developed by the Swedish working dog association (SBK).
The training program involved 3–4 training sessions a week, consisting of both running and strength
training. At the beginning of the training period, participants were asked to choose a target distance
that they would complete running by the end of the training period. After the training period,
participants were asked to respond to the same questionnaires again, as well as a number of
additional follow-up questions, in order to observe perceived changes related to each question
category. A total of 22 dog owners and dogs participated and completed the entire study period.
The result showed a significant reduction in self-assessed sedentary behavior (P = 0.04) and
increased self-assessed physical activity (P = 0.002) after completing the exercise program. The
follow-up question for the entire motivation block showed that the dog owners experienced an
increased training motivation after completing the training program. A significant improvement (P
= 0.004) was recorded for self-acceptance of body appearance at the end of the training period. The
follow-up questions for the quality of life question block indicated that the dog owners experienced
an improved quality of life and health after the training program compared to before, although these
experiences could not be confirmed when comparing the entire quality of life block as a whole,
before and after the training program.
Based on the results, the study can conclude that dog owners who undergo a joint physical
training program with their dog can experience positive health effects. This includes reduced
sedentary behavior, increased daily physical activity, and improved health and quality of life.
However, the conclusion is based on self-reported questionnaire responses that should be
complemented with objective measurements in future studies to be confirmed. Further studies
should also strive for a larger number of participants and include different control groups to ensure
that changes are attributed to participation in the joint training program.