Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den vitryggiga hackspetten har sedan 1950-talet blivit en sällsynt art i det svenska landskapet. Nedgången beror främst på det moderna skogsbruket där barrskog till stor del har ersatt blandbestånd och gammal lövskog. Hackspetten är beroende av gammal lövskog som innehåller solexponerade döda och döende träd, vilket också är en livsmiljö som gynnar många andra arter. Den vitryggiga hackspetten fungerar som en paraplyart vilket innebär att många samexisterande arter skulle gynnas av återställandet av dess livsmiljö. Idag pågår ett nationellt restaureringsprojekt för hackspetten som syftar till att bevara den biologiska mångfalden i Sverige.

Denna studie har undersökt den vitryggiga hackspettens föda och rödlistade vedlevande skalbaggar i skogar under tre olika typer av behandling: kommersiellt skötta blandskogar (C), restaurerade områden (R) och målhabitat för vitryggig hackspett (W). Resultat visar att för hackspettens föda finns det signifikant fler individer och högre artrikedom i W jämfört med R och C. För rödlistade arter är det signifikant fler individer i W än i R. De statistiska analyserna har inte funnit någon signifikant skillnad mellan R och C. Orsaker till att det inte finns någon signifikant skillnad mellan R och C studeras genom analys av andelen död ved och beståndstyp i behandlingarna. Resultat från analyserna visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan R och C avseende beståndstyp.

Från en 10 år tidigare studie, utförd på samma områden för R, har en högre abundans och artrikedom för rödlistade arter påvisats jämfört med vår studies resultat. Orsak till detta kan vara att restaureringens effekt har reducerats, då restaureringen utfördes för cirka 20 år sedan. För att bibehålla effekten av restaurering för vitryggig hackspett kan underhåll krävas för att upprätthålla tillförseln av död ved och främja lövträd. För att den vitryggiga hackspetten och andra arter med liknande preferenser inte ska dö ut behöver återskapande av habitat utföras på landskapsnivå.

The white-backed woodpecker has since the 1950s become a rare species in the Swedish landscape. This decline is mainly due to modern forestry where coniferous forests have largely replaced mixed stands and old deciduous forests. The woodpecker is dependent on old deciduous forests containing sun-exposed dead and dying trees, which also is a habitat that benefits other species. The white-backed woodpecker acts as an umbrella species which means many coexisting species would benefit from restoration of its habitat. Today there is an ongoing national restoration project for the woodpecker that aims to preserve biological diversity in Sweden.

This study takes a closer look at the white-backed woodpecker’s food and red-listed saproxylic beetles in forests undergoing three different types of treatment: commercially managed mixed forests (C), restored areas (R) and target habitats for white-backed woodpeckers (W). Results show that for the woodpecker's food, there are significantly more individuals and higher species richness in W compared to R and C. For red-listed species, there are significantly more individuals in W than in R. The statistical analysis has not found a significant difference between R and C. The reason why there is no significant difference between R and W is discussed by analyzing the proportion of dead wood and stand type in the treatments. Results from these analyzes show that there is no significant difference between R and C, regarding stand type.

From a 10-year old study, performed in the same areas for R, a higher abundance and species richness of red-listed species was found compared to our study's results. The reason for this may be that the effect of the restoration has been reduced, as the restoration was carried out approximately 20 years ago. To maintain the effect of restoration for the white-backed woodpecker, further support may be required to maintain the supply of dead wood and to promote deciduous trees. In order for the white-backed woodpecker and other species with similar preferences not to become extinct, habitat restoration needs to be carried out at the landscape level.