Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att bebygga delar av parkområden är ett alltmer vanligt sätt att förtäta staden. I det här sättet att bygga ingår ofta ambitionen att utnyttja närheten till parken som en stor tillgång och en huvudkvalitet hos de nya bostäderna. Den nya bebyggelsen innebär att ett nytt nyttjande läggs till vars ambitioner förutsätter det gamla nyttjandet. Syftet är att ge en förklaring till problematiken och visa exempel på hur den kan undvikas. Utgångspunkten ligger i en studie av begreppet territorialitet, hur territorier uppstår och fungerar. Där undersöks också förutsättningarna för begreppet som stöd i en gestaltning av ett område med tidigare nämnda problematik. Tre områden, Kvarnparken i Kävlinge och Vipeholmsparken i Lund, där ett befintligt parkområde bebyggts och Gyllins trädgård i Malmö som man delvis planerar att bebygga, presenteras. Territorialitetsbegreppet och dess användning inom landskapsarkitekturen diskuteras och de två byggda exemplen analyseras utifrån territorialiteten. Utifrån ambitionerna för den nya bebyggelsen i Gyllins trädgård väljs två situationer ut, där territorialiteten kan fungera som stöd. Situationerna analyseras och principlösningar görs vars territoriella konsekvens sedan beskrivs för att utreda hur de olika angreppssätten påverkar. I slutsatsen görs en reflektion kring begreppet territorialitet och om det kan vara till stöd i en gestaltning.
Begreppet visar sig vara mer lämpat som analysverktyg av en uppkommen situation än som stöd i en gestaltning.