Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsatsen har utforskat användningsområden och potentialen av VR som verktyg inom
Landskapsarkitekturen genom en utredning och sammanställning av olika användningar idag, samt
en undersökning, och till viss grad utvärdering, av idéer kring teknologins framtid. Detta i syfte av
att föra diskussionen om VR och framtidens designverktyg vidare.
Arbetet är består av en litteraturstudie och av intervjuer. Litteraturstudiedelen hanterar källor
vilka alla hamnat under en av tre huvudindelningar: VR för design, VR för utbildning, eller VR för
forskning. Intervjudelen har bestått av tre separata intervjuer med landskapsarkitekter som alla
hade en ämnesinsatthet inom 3D-modellering, visualisering, eller VR. Intervjuerna har därefter
sammanfattats i text och jämförts med varandra såväl som med litteraturen. Detta är en
sammanfattning av vad arbetet har kommit fram till:
VR har potential som verktyg inom landskapsarkitekturen och används redan idag på många
olika sätt. Trots detta tror man att detta bara är början. Huvudsakligen verkar användningarna ligga
i design. 3D modeller behöver endast en extra grad av noggrannhet för att kunna presenteras med
VR-glasögon och ger en förbättrad förståelse, speciellt kring den rumsliga upplevelsen, av en
plats.
Ett flertal andra användningar har testats och tänkts upp. Exempelvis användning inom GIS
eller för utlärning. Studenter kan med hjälp av VR få uppleva platser viktiga för
landskapsarkitekturhistorian när de annars hade varit mycket besvärliga och kostsamma att ta sig
till. Eller när sådana besök var otillåtna på grund av omständigheter som till exempel Covid-19
pandemin. Forskning i miljöpsykologi har numera också utförts med hjälp av VR.
Problemen är att teknologin är kostsam och fortfarande relativt ny och outforskad. Den kräver
noggranna modeller då de som utforskar de virtuella miljöerna ofta vill titta överallt. Misstag blir
väldigt synliga och simplifieringar kan leda till missförstånd och diskussioner över saker som kan
anses vara irrelevanta.
Det råder olika åsikter gällande ifall fler sinnen behöver inkorporeras till VR för att den ska nå
sin sanna potential. Några källor anser det vara den aspekt som kommer vara det största hindret att
behöva ta sig över men därefter kommer vara avgörande vid tillämpning och resultat, medan andra
inte anser detta lika viktigt eller till och med anser att det kan vara negativt för upplevelsen.
Svaret på varför landskapsarkitekten inte har haft lika mycket fokus på VR-modellering jämför
med exempelvis husarkitekten har många teorier och svar. Något som uppfattats i detta arbete är
dock att den nyutbildade landskapsarkitekten ofta har mindre kunskap i fältet av 3D-modellering
än den nyutbildade husarkitekten. Mer än så är landskapet med all dess komplexitet ofta svår att
modellera. 3D-modellering är en hörnsten som lägger grunden till vår möjlighet att kunna arbeta
med visualisering i VR och efter att en 3D modell är färdigställd är det ofta inte mer än att
importera projektet för att kunna projicera det igenom VR. En viss skillnad i fokus på nya tekniker
är därför förståelig och naturlig.

This work consists of a literary study part and an interview part, where three Swedish landscape
architects were interviewed on the current state of VR in their work and their own thoughts and
opinions on the matter. What was found is that VR has potential as a tool in the field of landscape
architecture. It is currently being used in differing ways but seems to still be in its beginning
stages. Its main uses seem to lie in design, but it has also been theorized for use in GIS, as a tool in
education, and to further research in fields such as environmental psychology.
The problems lie in the cost of the technology, and that it is still relatively new and unexplored.
The costs can be somewhat mitigated using cheaper alternatives like SV-IVR when applicable. VR
also require meticulously made models without any gaps or mistakes because of a perceived
tendency of explorers of the virtual environments to review their surroundings with curiosity, and
a want to look everywhere. Mistakes become very visible in VR, and simplifications can cause
misunderstandings and discussions on topics that could be seen as unimportant to the portrayed
idea.
Opinions differ on whether more senses than sight and hearing are required to be integrated
into VR where some say it to be the make or break of the use in landscape architecture, while
others do not believe it to be all that important or in some cases even detrimental to the experience
when we take away the user’s ability to fantasize about the project or give them a false image
through very artificial models that only show the projects in its best light.
The answer to the question of why architects of landscape don’t focus on VR-modelling to the
same extent as architects of houses seem to have many proposed answers and theories. In this
essay, we find that the newly graduated landscape architect has a lower degree of know-how in the
field of 3D modelling in comparison to the newly graduated common architect. Moreover, the
landscape with all its complexities is often quite difficult to model in 3D. 3D modelling is a
cornerstone in VR visualisation and after a model is completed it can often simply be imported
and projected through VR. A differing focus on the new technology is therefore not only
understandable but also natural.