Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det här arbetet tar avstamp i Malmö kommuns
planer att utveckla Gjuteriparken, ett avlagt
järnvägsfragment i norra Limhamn. Förfallet
av tidigare järnvägsverksamhet gav upphov till
platsen som den är idag: när växter etablerat sig på
den gamla banvallen och ny, spontan användning
uppkom i hålrummet som uppstått efter tågen
slutat gå. Nu har förändringar i de närliggande
kvarteren, då industribyggnader och maskinhallar
ersatts av bostadskvarter och skolor, återigen väckt
ett intresse kring Gjuteriparken. Problematiken
som då uppstått är ett resultat av de tidigare
industriverksamheterna, som lämnat föroreningar
i marken vilken nu behöver schaktas innan ny
projektering kan ske. Syftet med arbetet har därför
varit att ifrågasätta kommunens tillvägagångssätt
kring saneringen av parken genom att undersöka
en alternativ och successiv metod som tillåter
en kontinuitet mellan platsens dåtid, nutid och
framtid.
Den nya gestaltningen fokuserar på en process
där parken saneras stegvis, vilket möjliggör
fortlevnaden av dess materiella och immateriella
egenskaper samtidigt som nya förutsättningar
skapas för att möta de behov som uppstått i och
med den förändrade kontexten kring platsen.
Gestaltningen framhäver Gjuteriparkens historia
som en banvall och påvisar den utveckling som lett
till området som det är idag. Avslutningsvis förs en
diskussion kring svårigheterna som finns på platser
såsom Gjuteriparken - platser där det finns en vilja
att bevara det unika, tillsammans med ett behov
av förändring. Lösningen som tagits fram ligger
i ett erkännande av att alla platser är i konstant
förändring; att man, genom att arbeta med de
processer som sker i en gestaltning, kan ta hänsyn
till dess historia och samtidigt skapa en möjlighet
för framtiden.

This work stems from Malmö municipality ́s
plans to develop Gjuteriparken, a disused railway
fragment in northern Limhamn. The deterioration
of former railway activity gave rise to the site
as it is: as plants established themselves on the
old embankment and new, spontaneous uses
emerged in the absence created after the trains
stopped running. Now, changes in the nearby
neighborhoods have sparked a new interest
in Gjuteriparken, as industrial buildings and
machine halls have been replaced by residential
areas and schools. The problem that has arisen
because of this is a result of the previous industrial
operations, which left contamination in the
ground that now needs to be excavated before new
planning can take place. The purpose of this work
has therefore been to question the municipality’s
approach to the remediation of the park by
examining an alternative and successive method
that allows a continuity between the site’s past,
present and future.
The new design focuses on a process where the
park is excavated gradually, which enables the
continuation of its material and immaterial
properties while also creating the conditions for
the place to meet the needs that have arisen due to
the changed context around the site. The design
highlights Gjuteriparken’s history as a railway
embankment, and showcases the development that
led to the area as it is today. Lastly, a discussion is
held regarding the difficulties that exist in places
such as Gjuteriparken - places where there is a
desire to preserve what is unique, as well as a
need for change. The solution found lies in the
recognition that all places are in constant flux,
and that by working with those processes you
can take the site’s history into account while also
developing new possibilities for the future.