Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbaniseringen fortsätter i Sverige och Malmö är den stad där befolkningen ökar mest
i hela landet. Genom ett förtätat stadsplaneringsideal, där fler människor och funktioner
ska få plats, effektiviseras markanvändningen och exploatering på värdefull natur-
och jordbruksmark minskar. I och med förtätningen hotas bevarandet av den befintliga
grönstrukturen inuti i städerna. Det finns inga garantier för att nya former av grönska helt
kan ersätta och kompensera för de positiva effekterna en befintliga grönstruktur kan bidra
med för klimatet. Därav ökar behovet av metoder för grönplanering med riktlinjer att
eftersträva i planeringsskedet.
Under 2022 presenterade Cecil Konijnendijk van den Bosch en regel med syftet att bygga
hållbarare städer genom att sätta upp kvantitativa mål för stadsgrönska. Regeln kallas 3-30-
300 och innebär att varje invånare ska kunna se tre träd från hem, skola och arbetsplats,
varje stadsdel ska nå en krontäckningsgrad på minst 30 % och slutligen att varje invånare
ska ha nära tillgång (minst 300 meter) till närmsta stora (minst en hektar) grönområde eller
park.
Denna studie syftar till att undersöka 3-30-300-regelns mål i relation till en förtätad stad
och dess ytanvändning. Därför ställer vi oss frågan: Vilka fördelar och nackdelar finns med
3-30-300-regeln som metod för att införa mer stadsgrönska? Genom att undersöka om det
finns skillnader i möjligheten att uppnå regelns mål, i två olika tätbebyggda stadsdelar i
Malmö, diskuteras vilka förutsättningar som krävs för att nå högre andel stadsgrönska samt
hur 3-30-300-regeln mäter sig mot andra riktlinjer och metoder inom grönplanering.
Efter tillämpning av regeln i jämförelsestudien mellan Möllevången väst och Söderkulla
kan vi konstatera att 3-30-300-regeln lämpar sig väl som metod för att på ett övergripande
plan få en översikt av stadens grönstruktur och för att därefter bedöma stadens behov av
ökad grönska. Jämförelsestudien visar att en mindre tätbebyggd stadsdel, Söderkulla,
ligger närmare 3-30-300-regelns mål än en mer tätbebyggd stadsdel, Möllevången väst.
Eftersom behovet av ökad grönska är större i den förtätade staden, blir även behovet av
3-30-300-regeln större i områden som Möllevången väst. För att kunna applicera regeln
i den redan byggda och förtätade staden behövs dock kompletteringar med hänsyn till
platsspecifika förutsättningar. Genom att komplettera regeln med andra metoder inom
grönplanering kan variation och god kvalitet på grönskan uppnås. Att följa regeln slaviskt
kan bli problematiskt och att anpassa tillämpningen motsäger heller inte 3-30-300-regelns
mål.

Abstract
The urbanization continues in Sweden, and Malmö is the city with the fastes-growing
popularization in the entire country. Through a compact urban planning ideal, where more
people and functions should fit into the available space, land use is being made more
efficient and exploitation of valuable natural and agricultural land is decreasing. As a result
of this densification, the preservation of the existing green infrastructure within cities
is threatened. There are no guarantees that new forms of greenery can fully replace and
compensate for the positive effects that existing green infrastructure can contribute to the
climate. Hence, the need for methods for green planning with guidelines to strive for in the
planning phase is increasing.
In 2022, Cecil Konijnendijk van den Bosch introduced a rule aimed at building more
sustainable cities by setting quantitative targets for urban greenery. The rule is called 3-30-
300 and means that each inhabitant should be able to see three trees from their home,
school, workplace and each neighborhood should achieve a canopy cover of at least 30
%, and finally, each inhabitant should have close access (within 300 meters) to the nearest
large (at least one hectare) green area or park.
The aim of the study is to investigate the 3-30-300 rule’s goals in relation to a densified city
and its land use by asking the question: What are the advantages and disadvantages o the
3-30-300 rule as a method for introducing more urban greenery? By examining whether
there are differences in the ability to achieve the rule’s goals in one of Malmö’s denser
neighborhoods compared to a less dens neighborhood, we discuss the conditions required
to achieve a higher proportion of urban greenery, as well as how the 3-30-300 rule measures
up against other guidelines and methods in green planning.
After applying the rule in a comparative study between Möllevången väst and Söderkulla,
we can conclude that the 3-30-300 rule is well-suited as a method for getting an
overview of the city’s green structure on a macro level, and then assessing the city’s
need for increased greenery. The comparative study shows that a less densely populated
neighborhood, Söderkulla, is closer to the 3-30-300 rule’s goals than a more densely
populated neighborhood, Möllevången väst. In order to apply the rule in an already built
and dense city, supplementary considerations with respect to site-specific conditions are
necessary. By supplementary the rule with other methods in green planning, variation and
good quality of greenery can be achieved. Strictly following the rule can be problematic,
and adapting its application does not contradict the goals of the 3-30-300 rule.