Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Alla platser och anläggningar har en historia. Inom landskapsarkitektyrket finns det flera sätt att
förhålla sig till landskapsarkitekturhistoria. Men hur ser landskapsarkitektens förhållningssätt ut i
praktiken? Hur närmar sig en landskapsarkitekt en historisk plats eller anläggning och hur ser ar-
betsprocessen ut?
Vi har i följande undersökning valt att se på en historisk plats eller anläggning som en plats där
någon from av historia har bevarats. Föregångare som Per Friberg, Walter Bauer, Maria Flinck och
Sven-Ingvar Andersson är bara några som arbetat mycket med historiska platser och anläggningar
och har egna sätt att ta sig an restaurering, rekonstruering och konservering. Undersökningen iden-
tifierar arbets- och förhållningssätt hos intervjuade landskapsarkitekter gällande att ta sig an ett hi-
storiskt projekt. Dessa intervjuade landskapsarkitekter valdes aktiv på grund av tidigare erfarenheter
av att arbeta med historiska platser och anläggningar. Vissa av de intervjuade landskapsarkitekterna
har mer vana än andra, men de är alla överens om att det behövs mer landskapsarkitekturhistoria
inom landskapsarkitekturutbildningen.
Undersökningen diskuterar även hur en landskapsarkitekt hanterar avsaknad av dokument såsom
fotografier, ritningar och växtlistor när det kommer till arbetet med en historisk plats eller anlägg-
ning. Får vi som landskapsarkitekter lov att förhålla oss fritt till den plats eller anläggning vi arbetar
med, och förmedla vår egen kreativitet och sätta vår prägel på platsen, eller bör vi eftersträva att
återskapa det som varit? Föregångare inom landskasarkitektyrket och de intervjuade landskapsarki-
tekterna har alla olika åsikter kring detta. Några menar att återskapa en historisk plats eller anlägg-
ning är att göra den rättvisa medan andra poängterar att platser och anläggningar behöver anpassas
efter dagens behov.
Florens-deklarationen firar i år 41 år och är en deklaration som många landskapsarkitekter som
arbetar med restaurering, rekonstruering och konservering av historiska platser och anläggningar
utgår ifrån eller använder som stöd i sitt arbete. På grund av sin relativt höga ålder används den dock
mindre och mindre och vi undersöker om den behöver uppdateras eller förnyas för att få upp intresset
för landskapsarkitekturhistoria.

All places and establishments have a history. There are many ways to approach the history of land-
scape architecture within the landscape architecture profession. But how does the approach of the
landscape architect look in practice? How does a landscape architect approach a historical place or
establishment and what does the working procedure look like?
We have in the following study chosen to view a historical place or establishment as a place
where some form of history has been preserved. Predecessors such as Per Friberg, Walter Bauer,
Maria Flinck and Sven-Ingvar Andersson are just a few who have worked a lot with historical places and establishments and have their own ways of undertaking restoration, reconstruction and preser-
vation. The study identifies the work procedures and the approach of interviewed landscape archi-
tects regarding their way of undertaking a historical project. These interviewed landscape architects
were actively chosen due to their previous experiences of working with historical places and estab-
lishments. Some of the interviewed landscape architects have more practice than others, but they all
agree that there needs to be more history of landscape architecture within the landscape architect
education.
The study also discusses how the landscape architects handle the absence of documents such as
photographs, plans and plant lists, when it comes to working with a historical place or establishment.
Do we, as landscape architects get to approach the place or establishment we work with freely, and
convey our creativity and put our mark on the place, or should we aspire to recreate what has been?
Predecessors within the landscape architect profession and the interviewed landscape architects all
have different views regarding this. Some mean that recreating a historical place or establishment is
to do it justice while others point out that places and establishments must be adapted to the needs of
today.
This year the Florence-declaration celebrates 41 years and is a declaration which many landscape
architects working with restoration, reconstruction and preservation of historical places and estab-
lishments proceed from or use as support in their work. It is used less and less due to its relative
high age, and we examine if it needs to be updated or renewed to increase the interest of the history
of landscape architecture.