Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Anestesi av akut sjuka hundar innebär i regel olika anpassningar, vilka till stor del sker genom valet
av anestesi- och analgesiläkemedel. De flesta typer av anestesiläkemedel har negativa kardiovaskulära effekter, medan NSAID-preparat ibland kan påverka bland annat njurarna och magtarmkanalen. För att minska de negativa effekterna av anestetika och analgetika hos redan nedsatta
patienter förekommer olika strategier.
Detta arbete syftade till att undersöka vilka metoder och läkemedel svenska veterinärer använder
vid anestesi av akut sjuka hundar, samt hur de resonerar kring ordination av NSAID till dessa
patienter. Undersökningen utfördes via en webbaserad enkät samt en mindre journalstudie om
hanteringen av ett antal fall av pyometra hos hundar på Universitetsdjursjukhusets (UDS)
smådjursklinik. Enkäten var anonym och skickades ut via mejl till 298 svenska smådjurskliniker.
Enkäten besvarades av 149 respondenter. Flest respondenter återfanns i grupperna med 10–20 års
arbetslivserfarenhet inom smådjursmedicin respektive 4–9 verksamma veterinärer på arbetsplatsen.
Endast två respondenter uppgav att de hade erfarenhet av att inte använda någon premedicinering
alls, vilket tyder på att den absoluta majoriteten av akut sjuka hundar ges premedicinering i någon
form före anestesi. Veterinärer som arbetar på kliniker med tio eller fler verksamma veterinärer hade
erfarenhet av flera läkemedel och metoder i högre grad än de på mindre kliniker, däribland
premedicinering med midazolam, intraoperativ analgesi via CRI och perioperativ användning av
paracetamol.
Många respondenter uppgav att de ofta ordinerar NSAID även till nedsatta patienter, med vissa
undantag och anpassningar. Strategier som att ge NSAID först postoperativt till nedsatta patienter
och att stabilisera patienter med vätskebehandling före NSAID-giva var betydligt vanligare än
absoluta resonemang såsom att undvika NSAID till alla nedsatta patienter. Också i journalstudien
ordinerades den absoluta majoriteten av hundarna NSAID. Partiell intravenös anestesi (PIVA), det
vill säga att intravenösa anestesiläkemedel kombineras med inhalationsanestetika, användes vid
anestesiunderhåll hos majoriteten av hundarna i journalstudien. I motsats var erfarenheten av PIVA
förhållandevis låg i enkätstudien, så även hos veterinärer på större kliniker.
I enkätstudien påvisades också ett samband mellan ytlig kännedom om ASA-status och att inte
använda sig av systemet i arbetet. Detta tyder på att ökad kunskap i ämnet kan bidra till att fler
veterinärer känner sig bekväma med och därmed använder systemet. Vidare studier om djurhälsopersonalens kännedom om ASA-status behövs för att ta reda på hur man bäst kan öka kunskapen i
ämnet.

Anaesthetic management of emergency cases requires consideration of patient status and disease
mechanisms, and the basis of this can be achieved by choosing the appropriate anaesthetic and
analgesic drugs. Most anaesthetic drugs possess negative cardiovascular effects, whereas NSAID-class drugs can have renal and gastrointestinal side effects among others. Many different strategies
aiming to minimize negative effects of anaesthetic and analgesic drugs in compromised patients
exist today.
This study aimed to investigate which anaesthetic drugs and strategies Swedish veterinarians use
when anaesthetizing canine emergency patients, as well as their rationale regarding NSAID use in
this patient group. The study consisted of an online survey as well as a minor clinical record-based
study of anaesthetic management in canine pyometra cases at the University Animal Hospital (UDS)
small animal clinic. The survey was distributed by email to 298 Swedish small animal veterinary
clinics and was answered anonymously.
Out of the 149 participants partaking in the survey most had 10-20 years of clinical experience in
the small animal field and 4-9 practicing veterinarians at their workplace, respectively. Only two
respondents stated that they had experience with not using any premedication, indicating that most
canine emergency cases receive premedication in some form. Veterinarians working at clinics with
ten or more practicing veterinarians had experience with several drugs and methods to a higher
degree than those working at smaller clinics, including midazolam as premedication, intraoperative
analgesia in the form of CRIs and perioperative paracetamol.
Many respondents stated that they often prescribe NSAIDs to clinically ill patients, with some
exceptions. Strategies such as postponing NSAIDs until the post-operative period or stabilizing sick
patients with fluid therapy before NSAID administration were much more common than more
absolute policies, such as never prescribing NSAIDs to sick patients. NSAIDs were prescribed in
the absolute majority of pyometra cases in the clinical record-based part of the study as well. Partial
intravenous anesthesia (PIVA) was used for anaesthetic maintenance in the majority of pyometra
cases included in the clinical record-based study. Experience with PIVA was, conversely, quite low
according to the survey, comparatively so even at larger clinics.
A relationship between having only superficial knowledge of the ASA classification system and not
using it in practice was established based on survey data. This implies that better in-depth knowledge
could result in more veterinarians being comfortable with, and thus using the ASA system. Further
studies are needed regarding how such knowledge development best could be achieved.