Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ekvint metabolt syndrom (EMS) kan förklaras som ett antal riskfaktorer som bidrar till utvecklingen
av fång hos hästar. Insulindysreglering (ID) och obesitas med eller utan regional fettansättning utgör
viktiga riskfaktorer som ingår i syndromet. Hästar med ID får onormalt höga insulinkoncentrationer
i plasma, kallat hyperinsulinemi. Hyperinsulinemi har visat kunna inducera fång, varför det varit av
stort intresse att motverka skadligt höga koncentrationer av det anabola hormonet. Fram till nyligen
har det inte funnits något effektivt läkemedel för behandling av ID hos hästar med EMS, och
huvudfokus i behandlingen av dessa patienter har varit skötselrekommendationer och foderrestrik�tioner.
Natrium-glukos-kotransportör 2 (SGLT2)-hämmare används för behandling av humanpatienter med
diabetes mellitus typ II för ökad glykemisk kontroll. Läkemedlet verkar genom att inhibera
resorptionen av glukos i njurarna. Veterinärer inom forskningsfältet för endokrinologi har på senare
år utforskat användning av SGLT2-hämmare för behandling av EMS. Trots att det inte finns ett
överväldigande antal studier om SGLT2-hämmare på EMS-hästar i nuläget, är resultaten från de
som har publicerats anmärkningsvärda. Natrium-glukos-kotransportör 2-hämmare sänker effektivt
både plasmainsulin- och glukoskoncentrationerna och därigenom motverkar läkemedlet fång hos
hästar med EMS.
Sex hästar diagnosticerade med EMS rekryterades till den här läkemedelstudien där dem
behandlades med SGLT2-hämmaren kanagliflozin i 25 dagar. Varje individ kategoriserades som
antingen lindrigt-måttligt (n=3) eller kraftigt (n=3) ID, men alla fick samma dos kanagliflozin under
behandlingen. Målet med studien var att undersöka om graden ID påverkar läkemedelssvaret
avseende insulin- och glukoskoncentrationer i plasma under ett oralt glukostoleranstest (OGT).
I enlighet med tidigare publikationer indikerar resultaten att SGLT2-hämmare är ett högpotent
läkemedel för reglering av hyperinsulinemi hos hästar med EMS. Reducerade maxkoncentrationer
av insulin i storlek om ~50 % eller mer observerades för samtliga hästar. Behandling med SGLT2-
hämmare på häst tycks inte enbart sänka insulinnivåerna indirekt genom minskade glukosnivåer,
utan möjligen även genom att direkt modulera insulinmetabolismen. Läkemedlets procentuella
effekt varierade mellan hästar men denna studie kunde inte påvisa några evidens för att variationen
direkt påverkas av graden ID. Däremot var den numeriska sänkningen i insulinkoncentrationer
anmärkningsvärt mer omfattande hos hästar med kraftig ID jämfört med hästar med lindrig-måttlig
ID. Durationen av insulinresponsen minskade även hos hästar med kraftig ID efter behandling, men
inte hos hästar med lindrig-måttlig ID. Fler studier som undersöker läkemedelseffekten under en
längre tidsperiod är av intresse för att bättre utvärdera eventuella responsskillnader relaterat till grad
av ID.

Equine metabolic syndrome (EMS) consists of several risk factors contributing to the development
of laminitis in horses. Insulin dysregulation (ID) and obesity with or without regional fat
accumulation are important risk factors which are covered in the syndrome. Horses with ID develop
abnormally high concentrations of plasma insulin, called hyperinsulinemia. Hyperinsulinemia have
been proved to induce laminitis, and therefore it has been of greatest interest to try to counteract the
elevated, noxious levels of the anabolic hormone. Up until recently there has not been a truly
effective drug on the market for these patients, and the main focus in treatment has been management
advice and feeding restrictions.
Sodium-glucose cotransporter 2 (SGLT2)-inhibitors are used for increased glycemic control in
human patients with diabetes mellitus type II. The drug works through inhibiting reabsorption of
glucose in the kidneys. Veterinarians within the equine research society of endocrinology has
recently started to show interest in the possible use of SGLT2-inhibitors in treatment of EMS.
Although the quantity of studies of SGLT2-inhibitors used on EMS horses is not overwhelming at
the moment, the results presented from the ones that have been published are quite extraordinary.
Sodium-glucose cotransporter 2-inhibitors effectively lowers both insulin- and glucose levels in
plasma and therefore prevents laminitis in horses with EMS.
Six horses diagnosed with EMS were recruited for this medical trial where they were treated with
the SGLT2-inhibitor kanagliflozin for 25 days. Each individual was categorized into either mild�moderate (n=3) or severe (n=3) ID, but all horses got the same dose kanagliflozin during the
treatment. The aim of the study was to understand if the severeness of ID affect the response of the
drug regarding insulin and glucose concentration after an oral glucose tolerance-test (OGT).
Coherent with previous publications, this study indicate that SGLT2-inhibitors is a highly potent
drug for regulating elevated insulin levels in horses with EMS. Reduction in maximal concentrations
of insulin in the size of ~50% or more were observed in all horses. In fact, it seems that treatment
with SGLT2-inhibitors in horses not only lower insulin levels indirect through declined glucose
levels, but possibly also by modulating the metabolism of insulin in a more direct sense. The efficacy
of the drug measured in percentage varied between horses, but this study did not present any
evidence of that variation depends on the severeness of ID. Although, the numerical reduction of
insulin levels was remarkably more extensive in horses with severe ID compared to horses with
mild-moderate ID. Also, the duration of insulin response decreased after treatment in horses with
severe ID, but not in horses with mild-moderate ID. Further investigation of the efficacy during a
longer time period is of interest to better evaluate potential response differences related to the
severeness of ID.