Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Föreliggande studie utreder hur dagvatten kan användas som resurs för att främja lek, lärande och
rörelse på bostadsgården. I urbana sammanhang ses ofta dagvatten som ett problem då stora
vattenflöden överbelastar vår infrastruktur med förödande konsekvenser. Förtätningen av våra
städer gör att vi måste utforma multifunktionella ytor. Bostadsgården utgör den närmsta grönytan
för stadsborna som till följd av platsbristen måste erbjuda fler funktioner. Naturen har en positiv
inverkan på vårt välmående och vi ser även att det är populärt att både utföra både fysisk rörelse och
bedriva lektioner i naturen. Vatten som naturelement utgör dessutom ett lekfullt material att
interagera med. Sätter vi allt samman, ser vi en stor potential i att skapa dagvattenhantering som
erbjuder lek, lärande och rörelse på bostadsgården. Tyvärr bjuder öppna dagvattenanläggningar
sällan in till interaktion - en potential som gås miste om. Dagvatten medför samtidigt hälsorisker på
grund av förekomst av virus och föroreningar vilket skapar en oro inför barns lek med dagvattnet.
Detta kan vara en anledning till att dagvattenanläggningar som bjuder in till interaktion med
dagvatten inte redan anläggs.
Syftet med studien är att bidra med underlag med målsättningen att undersöka hur man kan
konceptualisera lek, lärande och rörelse i gestaltningen av dagvattenhantering på gården. Studien
har en kvalitativ ansats och har genomförts med en litteraturstudie, intervjuer med sakkunniga, eget
experimenterande med vatten och designstudier av två bostadsgårdar i Malmö. Utifrån detta har
insikter uppstått och använts i gestaltning av designstudieobjekten. Insikterna tillsammans med
reflektioner från gestaltningsprocessen har till sist sammanställts i en samling av designverktyg.
Enligt litteraturen används vatten ofta i lek och genom att iaktta vattnets egenskaper skapas även
en allmän naturvetenskaplig förståelse. Barns lek är kravlös och uppstår spontant, till skillnad från
vuxna som leker på ett diskret sätt. Detta uppdagades under eget experimenterande med vatten. För
inkorporerandet av lärande och vatten formulerades två strategier, nämligen lärande drivet av
narrativet och av fascinationen. Lärandestrategierna var drivande i respektive gestaltning vilket
resulterade i två olika utformningar. De studerade gårdarna i designstudien visade sig i sitt innehåll
och sammanhang, ha olika förutsättningar och upplevelser. För att definiera upplevelsen utarbetades
atmosfärsdiagrammet som ett hjälpmedel. Utifrån litteraturen och intervjuer hittas heller inga
specifika krav gällande rening och utformning av dagvatten som gör det lämpligt för interaktion.
Uppsatsen leder fram till att lärandet behövde konceptualiseras genom två framtagna
lärandestrategier till skillnad från leken och rörelsen. Våra framtagna lärandestrategier narrativet
och fascinationen utesluter inte varandra. Gestaltningen av bostadsgården på Augustenborg visar
tydligt hur fascinationen finns i narrativet. Gestaltningsprocessen för narrativet respektive
fascination var olika. En gemensam nämnare var att insikterna från den autentiska leken under vårt
eget experimenterande tillämpades i båda processerna. För att definiera komplexa och individuella
upplevelser såsom atmosfär underlättar det att uttrycka sig visuellt, vilket atmosfärsdiagrammet som
verktyg är anpassat efter. Slutligen för att minska oron kring förekomsten av föroreningar och virus
i dagvatten kan man genomföra tidiga medborgardialoger i projekteringsskedet och regelbundna
uppföljningar efter färdigställd dagvattenanläggning. Delaktigheten ökar chansen för positivt
mottagande och ger de boende kunskap kring dagvattenhantering. Delaktigheten och kunskapen kan
också lugna oroliga föräldrar samt förebygga och eliminera förutfattade meningar kring risker med
dagvattenlek. På längre sikt kan detta generera en mer positiv inställning till dagvatten i allmänhet.

This study examines how stormwater can be used as a resource to facilitate play, learning and
exercise within the residential yard. In the urban context, stormwater is often only looked upon as a
problem due to when heavy flows of rain overflow our infrastructure, causing devastating
consequences. The densification of our cities means that we have to create multifunctional surfaces.
The residential yard is the closest green space for most city inhabitants, that in consequence of the
overall lack of space must offer more functions.
Nature has a proven positive impact on our well-being and today it is also popular to perform both
physical exercise and bringing the classroom out into the nature. Water as natural element also
constitutes as a playful material to interact with. Putting it all together, we see a great potential in
using the stormwater as a resource on residential farms encouraging play, learning and exercise.
Unfortunately, open stormwater facilities rarely offer opportunities of interaction - a potential that
thereby is lost. However, the stormwater entails health risks due to the possible presence of viruses
and contamination. This creates a concern about allowing children playing with the storm water.
These concerns could also be a reason as to why stormwater facilities offering interaction with the
water is not yet already established.
The purpose of the study is thus to contribute with written a foundation that aims to investigate
how play, learning and exercise can be conceptualized in the design of the stormwater management
on the residential yard. The study has a qualitative approach and has been conducted through a
literature study, interviews with professionals, a self-conducted experiment playing with water and
design studies of two residential yards in Malmö, Sweden. Knowledge from these sectors has been
used in designing the two design study cases. The attained knowledge together with reflections from
the design process, has lastly been summarized in a collection of design tool.
The literature indicates that water is a commonly used resource in play and by observing the
qualities of water, a general understanding of science is created. Play among children is simple and
occurs spontaneously, unlike how adults play in a more discreet manner. This was discovered during
the self-conducted experiment playing with water. To incorporate the learning aspect in relation to
water, two strategies were forged, namely learning driven by the narrative respectively the
fascination. The learning strategies was the driving force in each design respectively which resulted
in two different designs. In analyzing the content and surrounding urban context of the residential
yards investigated in the design study, they appeared as having different physical prospects and
provided different experiences. To define these experiences, a so-called atmospheric diagram was
invented. Based on the literature, no specific design and purification demands for stormwater
management suitable for interaction was found.
The study shows that learning needed to be conceptualized through two forged learning
strategies as opposed to play and exercise. The learning strategies are not necessarily meant to being
used on their own. The residential yard in Augustenborg clearly shows how the fascination was
present although the narrative was the driving force of the design. The design process for the
different strategies was different. However, a common denominator was that the reflections from
the self-conducted was present in both design processes. In order to define complex and subjective
site experiences such as the “atmosphere”, it is easier to express one-self graphically, which the
atmospheric diagram as a tool is customized for. Lastly, the study also shows that in order to reduce
the concerns regarding the possible presence of viruses and contamination in stormwater, one can
conduct citizen dialogues in the early stages of the design phase and regular follow-ups after the
completion of the construction. The participation of citizens increases the chance for a more positive
Abstract
reception and serves the residents knowledge about the stormwater management. The citizen
participation and the acquired knowledge can calm worried parents and prevent preconceived
notions about stormwater play. In the longer run, this can contribute to a positive attitude towards
stormwater in general.