Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En av landskapsarkitekturens utmaningar är att kontinuerligt utveckla och modellera de verktyg som arkitekten använder på sätt som löser de problem som definierar relationen mellan människa och miljö idag (Corner 2014; Balmori 2014; Wingren 2009; Oles et. al 2014). I detta examensarbete undersöks några sådana verktyg för representation i relation till landskap. De representationsverktyg som används förstås som medlare mellan arkitekt och landskap.
I fem olika fältarbeten används och undersöks, särskilt verktygen plan och sektion, men även skiss, foto och collage. Särskilt fokus läggs på fältstudier och verktygens roll i direkta möten mellan arkitekt och landskap.
Syftet med undersökningen är att klargöra den roll dessa verktyg spelar, praktiskt och ideologiskt, för relationen mellan arkitekt och landskap, och diskutera dem kritiskt utifrån arbeten i fält. Målet är att ge plats för ett mer experimentellt testande av metod, samt att uppnå ett mer medvetet förhållningssätt.
Undersökningen visar hur landskapsarkitekten identifierar och definierar det fysiska landskapets beståndsdelar, dels med hjälp av representationsverktygen, dels med stöd i samhälleliga ideologier och idéer om en god livsmiljö. På så sätt bygger hon ett värdesystem som i sin tur får konsekvenser; i landskapsarkitektens fall ofta att sätta igång och gestalta olika sorters förändring.
Ett av undersökningens resultat är att problematisering av hur en bild blir till, kan leda till att betraktaren, (här förstådd som allmänhet, kund och/eller arkitekt) frigörs från representationens makt och värdesystem. Resultatet kan tolkas som ett led i en ambition att demokratisera den situation som betraktaren hamnar i, ställd inför det språk som landskapsarkitekten använder (i skiss, ritning, text mm). I arbetet har denna ’frigörelse’ sammanfallit med vissa handlingar och aktiviteter: 1. Användningar av verktygen som ger uttryck för mer mångtydiga karaktärer och tolkningar av landskap, 2. Kritisk reflektion, 3. Utveckling av det egna språket, 4. Att uppnå ett växelspel mellan olika perspektiv, 5. Och att fatta beslut och göra egna ställningstaganden. Genom att använda och samtidigt kritisk granska verktygen har en rörelse kunnat genereras mellan dessa olika perspektiv.

One of the challenges of landscape architecture is to continuously develop and model the tools that the architect uses, in order to solve the problems that define the relationship between humanity and the environment (Corner 2014; Balmori 2014; Wingren 2009; Oles et. al 2014). In this master thesis, some of these tools for representation are investigated in relation to landscape. The representational tools used are understood as mediators between architect and landscape.
In five fieldworks the tools are used and tested, primarily plan and section, but also sketch, photo and collage. Special focus is placed on field studies and the role of these tools in when the architect and the landscape meet.
The aim of the investigation is to clarify the role these tools play for the relationship between architect and landscape. A discussion based on work in the field is also made with the goal of inviting more experimental testing of methods and achieving a more conscious approach.
The survey shows how the landscape architect identifies and defines the components of the physical landscape using representational tools. Also, how they depend on societal ideologies and ideas about a good living environment. In this way, they build a value system, which in turn has consequences. Namely initiating and shaping different kinds of change.
One of the results of the investigation is that problematizing how an image is created can lead to the viewer, here understood as the general public, customer and/or architect, being liberated from the power and value system of representation.
The result can be interpreted as part of an ambition to democratize the situation of the viewer When faced with the language that the landscape architect uses (in sketch, drawing, text, etc.).In the work, this 'liberation' has coincided with certain actions and activities: 1. Uses of the tools that give expression to more ambiguous characters and interpretations of landscapes, 2. Critical reflection, 3. Development of one's own language, 4. Achieving interplay between different perspectives, 5. Making decisions and define one's own positions. By using and critically examining the tools, a movement has been generated between these different perspectives.