Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Digivningsperioden lägger grunden för en lyckad avvänjning. Suggans mjölk är
smågrisarnas huvudsakliga energikälla men är inte tillräcklig för att uppnå maximal
tillväxtpotential och smågrisarna behöver därför tillskottsfoder (Ivarsson 2007).
Traditionellt i Sverige sker tillskottsutfodring manuellt genom handutfodring. På
senare år så har det även utvecklats mjölkkoppar till smågrisarna och den nyaste
innovationen är blötfoderanläggningar till smågrisar i grisningsavdelningen.
Syftet med examensarbetet har varit att undersöka tre olika utfodringsstrategier i
tre olika besättningar. Utfodringsstrategierna har varit handutfodring, mjölkkoppar
samt WEDA Nutrix blötfoderanläggning. Gård A använde sig av WEDA Nutrix,
Gård B använde sig av mjölkkoppar och Gård C utfodrar på traditionellt sätt för
hand med torrfoder.
Vägning genomfördes tre gånger under digivningstiden. Första vägningen gjordes
vid 7–9 dagars ålder räknat från födsel och sista vägning gjordes vid 28–33 dagars
ålder räknat från födsel.
Det finns skillnader i tillväxt mellan de olika utfodringssystemen men medelvikten
på samtliga gårdar når målet på åtta kg i avvänjningsvikt. Statistiskt säkerställd
skillnad finns mellan Gård A mot Gård B och Gård C för vikt vid vägning tre.
Numeriskt hade Gård A hade minst variation och lägst avvänjningsvikt. Gård B
hade en kraftig tillväxt mellan vägning ett och två. Efter avstängning av
mjölkkoppar avtog tillväxten något. Gård B hade även en högre variation än de
andra gårdarna. Gård C hade högre variation än gård A men en högre
avvänjningsvikt. Slutresultatet kan påverkas av åldersskillnaden vid tredje
vägningstillfället, där smågrisarna på Gård A var 1–2 dagar yngre än smågrisarna
på övriga gårdar.
För att kunna dra ytterligare slutsatser med systemen hade det behövts vidare
studier på den fortsatta tillväxten efter avvänjning, för att se om de positiva
effekterna påverkar grisarna efter avvänjning och om resultatet där skulle skilja sig
mer än i grisningsavdelningen.

The lactation period lays the foundation for a successful weaning. The sow's milk
is the piglets' main source of energy but is not sufficient to achieve maximum
growth potential and the piglets therefore need supplementary feed (Ivarsson 2007).
Traditionally in Sweden, supplementary feeding is done manually by hand feeding
of dry feed. In recent years, milk cups have also been developed for the piglets, and
the newest innovation is wet feeding facilities for piglets in the farrowing
department.
The aim of the thesis has been to investigate three different feeding strategies in
three different herds. The feeding strategies have been hand feeding, milk cups and
WEDA Nutrix wet feeding system. Farm A used WEDA Nutrix, Farm B used milk
cups and Farm C traditionally feeds by hand with dry feed.
Weighing was carried out three times during the milking period. The first weighing
was done at the age of 7–9 days counted from birth and the last weighing was done
at the age of 28–33 days counted from birth.
There are differences in growth between the different feeding systems, but the
average weight on all farms reaches the target of eight kg in weaning weight. A
statistically guaranteed difference exists between Farm A versus Farm B and Farm
C for weight at weighing three. Numerically, Farm A had the least variation and the
lowest weaning weight. Farm B had strong growth between weighing one and two.
After the suspension of milk cups, growth slowed slightly. Farm B also had a higher
variation than the other farms. Farm C had higher variation than farm A but a higher
weaning weight. The result may be affected by the age difference at the third
weighing, where the piglets on Farm A were 1–2 days younger than the piglets on
the other farms.
In order to draw further conclusions with the systems, further studies on the
continued growth after weaning are needed, to see if the positive effects affect the
pigs after weaning and if the results there would differ more than in the farrowing
department.