Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Interspecific competition of some form is a part of life for most species across the world. For some species it can be part of their evolutionary history over many thousands of years, while for others it is a more recent experience, as is the case of roe deer (Capreolus capreolus) and fallow deer (Dama dama), in Scandinavia. In Sweden the number of fallow deer have shown a strong increase in the last 30 years, bringing more attention to the potential competition between the two related species.
This study aimed to compare two areas, Bogesund and Koberg, which have contrasting densities of fallow deer, and to examine if indices of roe deer fitness differ between the two.
Bogesund having no resident fallow deer and being an area with much prior research on roe deer. Koberg being an area divided into two by a wildlife fenced road and housing contrasting densities of fallow deer after a deliberate reduction of the population in one of the areas (north) while keeping it more constant in the other (south). This creates a good opportunity for comparative studies between high and low fallow deer density populations. The data used came primarily from hunting statistics at the two study areas, starting in the same year (2006). Physiological indices believed to be relevant and related to fitness were used to examine potential signs of reduced fitness in the roe deer population. The indices were fawn body mass, female ovulation rate and male antler length.
The results showed a clear effect of study area in the expected direction, in three out of four possible model selection procedures, namely a potentially negative effect of high fallow deer density on roe deer in two of the investigated fitness traits (fawn body mass and ovulation rate). However, the pattern was reversed when regarding the antler length between study areas (Koberg and Bogesund). But this trait differed between the two contrasting (high/south vs low/north) areas in Koberg, where male antler length was greater in the area with low fallow deer density. The unexpected and reversed result between Koberg and Bogesund antler length is discussed in terms of genetics, non-random sampling and effects of supplemental winter feeding during the time when antlers are growing and still in velvet.
This study suggests that there is an interspecific competition relationship between the two deer species and that this could have a negative impact on roe deer fitness, with possible management implication in areas where both species occur. Overall, I believe further studies are required to be able to gain better insight into the field of deer management but that this study functions to illustrate the interspecific competitive relationship between roe deer and fallow deer.

Rådjur (Capreolus capreolus) och dovhjort (Dama dama) är två arter som inte helt ovanligen kan skymtas på fält, till skogs och i trädgårdar. Men att de båda förekommer i Sverige tillsammans har inte alltid varit den självklarhet det lätt kan misstas för att vara i nutid. Rådjur har funnits i Sverige sedan istidens slut för cirka 10 000 år sedan, men dovhjorten kan ha kommit till Sverige så sent som på 1500-talet. På senare tid har deras antal i landet närmat sig varandra och vid senaste mätningen 2020 låg rådjursavskjutningen kring 100 000 och antalet dovhjortar cirka 72 000. Detta i kontrast mot antalen 1993 då avskjutningen av rådjur var som högst och uppmättes till 382 000 medan det endast fälldes 2 638 dovhjortar.
Denna studie ämnar undersöka om rådjur uppvisar en mätbart försämrad kondition i områden med olika tätheter av dovhjort, då båda hjortdjuren förväntas nyttja och eventuellt även tävla om samma proteinrika växter och örter. Kondition avser i denna studie, kidvikt, ovulationstakt (hur många kid som förväntas födas) samt hornlängd hos bockarna. Detta mäts med hjälp av data insamlade efter jakt från två platser i landet, Bogesund (inga dovhjortar) nära Stockholms skärgård och Koberg (med dovhjortar) nära Trollhättan. Koberg är uppdelat i två delar av en bilväg (nord och syd), med olika tätheter av dovhjort på vardera sidan, nord lägre och syd högre täthet. Detta tillåter en bra jämförelse för att undersöka om mellanartskonkurrens sker mellan rådjur och dovhjort och med olika tätheter se om fler dovhjortar innebär sämre kondition för rådjur.
Resultaten visade, i tre av fyra utförda mätningar, att kiden på Koberg (där dovhjortar finns) vägde lite mindre (0,2 kg mindre), att getternas ovulationstakt var lägre (i medeltal cirka 0,6 färre kid förväntade per år) samt att hornlängden var lite längre (3 mm) på norra Koberg jämfört mot södra Koberg. Den fjärde mätningen fann ett oväntat resultat i att rådjuren på Koberg i medeltal hade betydligt längre horn jämfört med dem på Bogesund (cirka 22 mm), vilket skulle kunna bero på den vinterutfodring som sker på Koberg, genetiska faktorer samt en möjlig effekt av urvalsjakt.
Sammanfattningsvis indikerar studien att dovhjort kan ha en negativ effekt på rådjur och att detta bör tas i beaktande vid framtida förvaltning och skötsel av hjortdjurs populationer.