Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sten kan vara arkitekturens mest motsägelsefulla material. Det är både robust och skört. Sten kan vara exklusiv och ordinär. Samma sorts sten kan variera i kulör, textur och struktur. Det går att få exakta former och uttryck men beroende på sort är varje sten också unik. Upplevelsen kan vara mer naturlig eller mer designad, beroende på bearbetningsgrad. Stenar ytor är landskap.
Detta arbete är ett explorativt försök till att förstå och belysa hur olika bergarter, ytbearbetningar och kombinationer av dessa påverkar upplevelsen av materialet. Stenhandboken (2020) tillhandahåller ett gediget material kring både svenska stensorter, ytbearbetningar och användningsområden. När en landskapsarkitekt ska välja material finns det många aspekter att ta hänsyn till. Det finns en rad olika strukturer, kulörer och kvaliteter att välja på. Vid val av natursten rekommenderas stenprover, men stenprover överensstämmer inte nödvändigtvis med den beställning man sedan gör (Stenhandboken, 2020). Varje stensort har sin egen karaktär på grund av stenars olika ursprung och bakomliggande geologiska processer. Sten bryts i ett landskap för att bygga ett annat. Sten från samma stenbrott kan ha helt skilda uttryck och materialitet. Ytbearbetningar ger ytterligare möjligheter till val av framhävande av karaktär, färg och känsla. Val av yta har betydelse för landskapet som designas.
I stenhandboken refereras de ytor som är grova och minst bearbetade som naturlika. Naturlik bearbetning är grova, lågt bearbetade ytor eller ytor som inte behövts bearbetas alls. Den norske filosofen och djupekologen Arne Naess (2000) beskriver att naturkänsla minskar när bearbetningen av naturen ökar, och refererar generellt till landskap. När stenprover studeras som miniatyrer av landskap och involverar fler sinnen än det visuella blir antagandet mindre självklart.
Upplevelse av ett material eller rum har med både tinget och mottagaren att göra – och relationen dem emellan. Genom att studera geologi och bergarter parallellt med klassisk konstteori sattes tillfälligtvis konventioner om natursten inom parentes. Resultatet gav ett skifte i uppfattningen av att en lågt bearbetade sten skulle ge en starkare naturkänsla, såsom stenhandboken beskriver. Slutsatsen är att handböcker, läroböcker och material bör studeras med ödmjukhet. En insikt i hur viktigt det som inte är skrivet och hur även sten kan studeras och användas som ett levande material.

Stone could be architecture's most contradictory material; it is robust and fragile. Stone can be exclusive and ordinary. The same kind of stone can vary in colour, texture and structure. It is possible to get exact shapes and expressions, but each stone is also unique depending on the variety. The experience can be more natural or more designed, depending on processing.
This work is an exploratory attempt to understand and illuminate how different rocks, surface treatments, and combinations affect the experience of materials and spaces. Stenhandboken (2020) is a manual from the Swedish Stoneindustry assossiation which has been important to this work. The manual provide generous information on swedish stone types, surface treatments and areas of use. As a landscape architect there are many aspects to consider in the choise of material. Natural stone is a material assessible in many different variations, structures, colours and qualities. The recommendation is to use samples of rock when chosing material but the samples may not represent the batch that is later ordered. (Stenhandboken, 2020). This means that the material needs to be understood and well considered. Each rock type has its character due to the different origins of rocks and the underlying geological processes. Surface treatments provide additional opportunities to emphasize character, colour and feel. Stone from the same quarry can have completely different expressions and materialities.
In the stone handbook, the rough surfaces are referred to as natural. The surfaces referred to as nature-like are the least processed and rough surfaces. The Norwegian philosopher and deep ecologist Arne Naess (2000) describes that the sense of nature decreases when nature's processing increases. While the philosopher refers to nature in general and landscape, this notion is found in the classification of stone surfaces.
The experience of a material or space has to do with both the object and the recipient, the interrelation. By studying geology and rocks in parallel with classical art theory, conventions on the natural stone were temporarily placed in parentheses. When rock samples are studied as miniatures of landscapes and involve more senses than the visual, the assumption becomes less noticeable. The result shifted the perception that a low-worked stone would give a stronger sense of nature, as the stone handbook describes. The conclusion is that manuals, textbooks and materials should be studied with humility.