Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I mitt arbete har jag undersökt koncept och idéer för regisserade skogspromenader, där den visuella
upplevelsen som uppstår ur rörelsen längs en skogsstig styr gestaltningen. Både närmiljön och
mer avlägsna vyer tas i beaktande, då båda är en del av den visuella upplevelsen. Syftet har varit
att tillgängliggöra visuella, sceniska och dramaturgiska idéer om visuell komposition i landskapet.
Min undersökning har utgått från en teoretisk litteraturstudie, kombinerat med tre fältstudier i tre
skogsområden. Studierna har utmynnat i sju gestaltningsprinciper, som kan ses som ett förslag för att
visualisera grundläggande idéer för landskapsregi. Att i litteraturstudien även inkludera ämnesfältet
filmteori, har varit ett sätt att låta idéerna och bildvärldarna för regisserade landskapspromenader
berikas och förstås från en annan infallsvinkel. Film är det medium som till skillnad från stillbilder
kan dokumentera upplevelser genom rörelse. Genom att låna termer och idéer från filmteori kan
dessa även utgöra en spegel som hjälper till att rama in och förstå det spretiga ämnet landskapsregi,
och hur skogsgästen, landskapet och landskapsarkitekten, naturvårdaren eller dylikt, förhåller sig till
varandra. Skogsgästen själv och skogen med dess visuella kvaliteter utgör de två delarna som möts i
en regisserad promenad. Skogsgästens egna rörelse och synfält är centrala komponenter i den regisserade
promenaden. I rörelse tar vi in landskapet annorlunda än stillastående.
Att se landskapet som en sekvens av bilder som avlöser varandra, blir det vägledande verktyget för en
gestaltare för att medvetet skapa en närmiljö som kan guida skogsgästens kropp och öga genom promenaden.
Att bygga upp promenaden med en medvetenhet kring hur de olika passagerna kan avlösa
varandra, i rytm, tempo och kontraster adderar ett dramaturgiskt lager. Utifrån en sådan beskrivning
diskuteras i arbetet huruvida landskapsregi kan ses som en slags garanti för att tillvarata de visuella
kvaliteter ett skogsområde har att erbjuda. Förhoppningen är att det regisserade skogslandskapet
erbjuder en något tillrättalagd och lättillgänglig miljö vilket gynnar den ovana naturbesökaren, som
kanske behöver extra stöd för att uppleva naturkontakt.

In my thesis, I have investigated concepts and ideas for ”directed” or scenic forest walks, where the
design is guided by the visual experience that arises from the movement along a forest path. Both the
immediate environment and more distant views are taken into account, as both are part of the visual
experience. The aim has been to make available visual, scenic and dramaturgical ideas about visual
composition in the landscape. My research has been based on a theoretical study, combined with
field studies in some forest areas. The studies have resulted in seven design principles, a strive to
visualize basic ideas for directed landscaping. In the literature study, I have also explored film theory,
which has been a way to let the ideas for directed landscape walks be enriched and understood from a
different angle. Film is the medium that, unlike still images, can document experiences through movement.
By borrowing terminology and ideas from film theory, these can also form a mirror that helps
framing and understanding the topic of directed landscaping, and how the forest visitor, the landscape
itself and the landscape architect or nature conservationist relate to each other. The visitor and
the forest with its visual qualities constitute the two parts that meet in a directed walk. The visitor’s
own movement and field of vision are central components of the guided walk. In motion, we absorb
the landscape differently than standing still.
Seeing the landscape as a sequence of images that replace each other, becomes the guiding tool for a
landscape architect or conservationist to consciously create an environment that can guide the forest
visitors’s body and eyes through the walk. Building up the walk with an awareness of how the different
passages can replace each other in specific rhythms, paces and contrasts, adds a dramaturgical layer.
Based on such a description, directed landscaping can be seen as a kind of guarantee to safeguard the
visual qualities a forest area has to offer. My hope is that the directed forest landscape offers an easily
accessible environment, which benefits the unaccustomed nature visitor, who may need extra support
to experience contact with nature.