Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Svenska mjölkkors mjölkavkastning ökar för varje år som går. Ett kalvningsintervall om 12–12,5 månader är vanligt och har varit rekommendationen de senaste 30 åren för att uppnå en maximal vinst då försök visat att mjölkavkastningen sjunker ju längre laktationen går. Samtidigt visar flera studier på att sjukdomsförekomsten är som störst just kring kalvning, att fruktsamheten förbättras vid förlängt kalvningsintervall och att det inte stämmer att mjölkavkastningen skulle minska vid en förlängd laktation.
Syftet med denna studie är därför att ta reda på om rekommendationerna om ett kalvningsintervall om 12–12,5 månader fortfarande är det mest lönsamma. Detta genomförs genom att granska och räkna på data ifrån ett försök på 226 kors första laktation med randomiserat traditionellt och förlängt kalvningsintervall och beräkna de kostnader och intäkter som varierar dem emellan. Försöket genomfördes mellan den 23 augusti 2018 – 27 september 2020. För att avgränsa arbetet så kommer bland annat olika rasers påverkan inte tas i beaktan och endast konventionella priser kommer att användas.
Resultatet från studien visar på att medelavkastningen för förstakalvare inte sjunker om den förlängs från 12,3 till 15,4 månader. Intäkterna visade ingen signifikant skillnad men det gjorde däremot kostnaderna där korna för det förlängda kalvningsintervallet var i genomsnitt 2 kronor billigare per dag. Ett förlängt kalvningsintervall medförde en bättre fruktsamhet vilket innebar färre semineringar och ett kortare intervall mellan första och sista seminering. Intäkterna för slaktkor minskade samtidigt som kostnaderna för rekryteringskvigor också minskade.
Resultatet visar att ett traditionellt kalvningsintervall om 12–12,5 månader inte behöver vara det mest lönsamma för förstakalvare och att en strategi om individuella laktationslängder skulle kunna vara gynnsamt. Strategier om kalvningsintervallets längd bör fattas med stor omsorg då det påverkar dynamiken av djurflöden och kan påverka lönsamheten.

The average milk yield of Swedish dairy cows increases by each year. A calving interval of 12-12.5 months is common and has been the recommendation for the past 30 years to achieve a maximum gain as studies have shown that the milk yield decreases every day past 60 days in milk. At the same time, several studies show that the incidence of disease is greatest around calving, that fertility improves with an extended calving interval and that the daily milk yield won´t decrease if the calving interval becomes longer.
The purpose of this study is therefore to find out whether the recommendations for a calving interval of 12–12.5 months still is the most profitable. This is done by reviewing and calculating data of 226 primiparous cows first lactation with a randomized short and long calving interval and calculating the costs and revenues that vary. The experiment was done between 23 August 2018 - 27 September 2020. To limit the work, the impact of different breeds will not be considered and only prices of conventional dairy production will be used.
The results from the study show that the average yield of primiparous cows does not decrease if it is extended from 12.3 to 15.4 months. The income did not show a significant difference, but the costs did, where the cows for the extended calving interval were on average 2 SEK cheaper per day. An extended calving interval resulted in better fertility, which meant fewer inseminations and a shorter interval between the first and last insemination. Revenues for slaughter cows decreased at the same time as the costs for replacement heifers also decreased.
The results show that a calving interval as short as 12–12.5 months doesn’t have to be the most profitable for primiparous cows and that a strategy of individual lactation lengths could be favourable. Strategies about the length of the calving interval should be taken with careful consideration as it affects the dynamics of replacement and can affect the profitability.