Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den domesticerade hönan har följt människan i mer än 8000 år. Den spreds frånAsien via Ryssland till Europa och har funnits i Sverige sedan vikingatiden. Under större delen av denna tid har ingen medveten avel utövats och hönsen har anpassats naturligt till de miljöer de befunnit sig i. Denna typ av höns är vad vi idag kallar lantrashöns. De är härdiga och anpassade efter det område de huvudsakligen utvecklats i.
Riktad hönsavel är en företeelse som bara funnits de senaste tvåhundra åren och som i kombination med ekonomiska intressen resulterat i att dagens vanligaste hönsraser inom kött- och äggproduktion löper risk att förlora genetisk diversitet. Mycket arbete läggs därför ner på att bevara diversiteten inom dessa raser. Lantrahöns brukar här framhållas som en viktig genresurs.
Hedemorahönan är en lantras från Dalarna. Den har en tjock, tät fjäderdräkt som är anpassad till ett kallt klimat. Dess historia kan spåras mer än hundra år tillbaka men samtliga av dagens Hedemorahöns härstammar från en liten flock på omkring fem individer som togs tillvara på 1980-talet. Rasen uppvisar tecken på inavel i form av femtåighet och förekomst av ullhöns. De flesta av dagens Hedemorahöns är registrerade i ett genbanksregister och ingen riktad avel förekommer inom genbankerna.
Denna studies huvudsyfte var att undersöka den fenotypiska variationen hos dagens Hedemorahöns med avseende på fjäderfärg och huruvida skillnader i variation mellan besättningar kan relateras till härstamning. Fåglar från sex besättningar undersöktes, totalt 96 individer vilket motsvarar 9 % av landets totala kända Hedemorapopulation. Allelfrekvenser för några utvalda fjäderfärgs-loci beräknades och eventuell korrelation mellan diversitet och släktskap undersöktes.
Resultatet av de fenotypiska observationerna visade att variationen inom rasen är större än vad som angetts i tidigare litteratur vad gäller färg på öronskivor. Det noterades en god variation på fjäderfärg men inget samband mellan färgvariation och släktskap kunde ses.
Resultatet av studien visar en ras med god fenotypisk variation och för de flesta loci en jämn fördelning av alleler. Den lilla differentiering som i studien noterades mellan besättningarna beror sannolikt på de små storlekarna på de undersökta besättningarna.