Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med den här enkätstudien var att få en överblick över hur kunskapen, hälsoläget och antibiotikaanvändningen ser ut för Sveriges alpackor idag, enligt alpackaägare och veterinärer.
En enkät skickades till djurägare och en annan enkät till veterinärer med generella frågor om
alpackor och specifika frågor om antibiotika. Antalet djurägare som svarade på enkäten var 79 men
alla svarade inte på alla frågor. 56 veterinärer svarade på enkäten och nästan alla frågor besvarades
av samtliga veterinärer.
Många olika sorters antibiotika hade använts till alpackor de senaste 12 månaderna, både
antibiotika som klassas som smalspektrum och bredspektrum samt antibiotika som får användas till
livsmedelsproducerande djur och antibiotika som inte får användas till livsmedelsproducerande djur.
Enligt studien var det vanligaste antal alpackor att ha på gården tre (ca. 20 % av djurägarna) och
medelantalet var tolv. De flesta djurägare hade införskaffat alpackor mellan 2016 och 2020 (39 st,
51 %). Alpackor hölls främst för hobby, ull och som betesdjur. Både veterinärer och djurägare angav
som främsta kunskapskälla ”kontakter”, vilket tyder på att det finns ett behov av utbildningsmöjligheter både för djurägare och veterinärer som inte tillgodoses idag. Vanliga förekommande
problem bland alpackor toppades av hudproblem, mag- och tarmproblem och ögonproblem enligt
både djurägare och veterinärer. Veterinärer använde sig i stor utsträckning av behandlingsriktlinjer
när de bestämde behandling. Många veterinärer, 45 %, kände sig obekväma med att ta alpackapatienter och 36 % kände sig helt ok med att ta alpackapatienter. De flesta veterinärer (71 %) uppgav
att de bara träffade 1–10 alpackor per år.
Enbart 34 av 79 djurägare svarade på frågan om hur antibiotika kommer till gården och alla
svarade att de får det från veterinärer, ibland via apotek. Bland veterinärerna svarade alla på frågan
och 47 veterinärer (84 %) misstänkte inget annat sätt för antibiotika att komma till gården än via
veterinär, sju (16 %) var osäkra och två svarade att de trodde att det finns andra sätt för djurägarna
att få tag på antibiotika. Ingen djurägare hade haft problem med antibiotikaresistenta bakterier, en
veterinär svarade att det funnits antibiotikaresistenta bakterier på en gård som bland annat hade
alpackor, annars svarade hälften av veterinärerna vet ej och den andra halva nej på den frågan.
Antalet alpackapatienter som veterinärer träffar i Sverige är relativt lågt i jämförelse med
patienter från andra djurslag, vilket gör det svårt att motivera generell vidareutbildning av alla
fältveterinärer.

The purpose of this study was to get an overview of the health of alpacas in Sweden, as well as the
state of knowledge about alpacas and the use of antibiotics for alpacas according to owners and
veterinarians. One questionnaire was sent out to alpaca owners and a different one to veterinarians,
with general questions about alpacas and specific questions about antibiotics. The questionnaire for
alpaca owners was answered by 79 owners but the questions were not obligatory and not all
questionnaires were completed; 56 veterinarians answered the questionnaire and almost all
questions were answered.
Many different types of antibiotics were used for alpacas in the last 12 months, both broad- and
narrow-spectrum antibiotics. They were either specifically for use in production animals or were not
specifically for this class of animal.
The most common number of alpacas per farm was three (approximately 20% of the alpaca
owners) with the average being twelve. Most owners (51%) acquired alpacas during the last six
years. The main reasons for keeping alpacas were hobby, wool/fiber and as grazing animals. Both
owners and veterinarian stated contacts as the main source of information regarding alpacas,
indicating a need for more knowledge and education about these animals. The most common
problems that veterinarians and owners encountered with alpacas were skin conditions,
gastrointestinal problems and eye diseases. Most veterinarians conformed to treatment guidelines
when deciding on the treatment regimen. Many veterinarians reported feeling uncomfortable
treating alpaca patients (45%) and only 36% reported feeling confident about treating them.
Only 34 out of 79 alpaca owners answered the question about how antibiotics were acquired,
with all of them stating that they obtained antibiotics from a veterinarian. All veterinarians (56)
answered the same question; 47 (84%) of them did not suspect any other way for owners to obtain
antibiotics than from veterinarians, but seven (16%) of them were not sure and two of the
veterinarians answered yes, they were sure there were other ways for alpaca owners to obtain
antibiotics. No alpaca owner had ever had problems with antibiotic-resistant bacteria, one
veterinarian had had problems with antibiotic resistant bacteria on a farm that had alpacas among
other animals. Apart from this exception, half of the veterinarians answered “don’t know” and the
other half “no” to the question about antibiotic-resistant bacteria.
Most veterinarians (71 %) stated that they treated only 1-10 alpaca patients per year. Since this
is a relatively low number compared with patients of other species, it might not be enough to justify
specific education about alpacas for veterinarians.