Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kvarka är en av de vanligaste övre luftvägssjukdomarna på häst och orsakar stora ekonomiska konsekvenser, kliniska besvär för djuren och problem kring hantering. Kvarka orsakas av bakterien
Streptococcus equi subsp. equi. Sjukdomsbilden varierar från symptomlösa individer till individer
med kraftiga bölder i huvud- och halsregionen och komplikationer så som kastad kvarka där bölder
setts i bland annat tarmlymfknutor. Smittspridningen sker ofta som följd av förflyttning av hästar
till exempel då hästar med okänd sjukdomsstatus introduceras i en population. Omkring 10–37% av
de drabbade hästarna i ett sjukdomsutbrott blir persistent infekterade - så kallade tysta smittbärare.
Det finns ingen egentlig definition av vad som är en tyst smittbärare. I litteraturen beskrivs tysta
smittbärare som hästar som kliniskt tillfrisknat från sjukdomen kvarka men fortsatt bär på bakterien
i luftsäckar och näsan.
I denna studie undersöktes om tysta smittbärare, där S. equi kunde påvisas med PCRundersökning men inte vid bakteriologisk odling, smittar S. equi vidare till naiva hästar och orsakar
sjukdom. Hästarna fick gå tillsammans i en lösdrift och provtogs regelbundet med näs- och luftsäckssköljprov med avseende för S. equi. Endoskopet provtogs mellan var endoskopiundersökning.
Det togs även vattenprover från det gemensamma vattenkärlet.
Resultatet visar att de tysta smittbärarna kan smitta de naiva hästarna. Fem av sex av de naiva
hästarna smittades med S. equi. Alla PCR-positiva naiva hästarna fick en febertopp 3–13 dagar efter
att de sattes ihop med smittbäraren. Febern var ej ihållande, dock fick alla smittade hästar sporadiska
febertoppar under försökets gång. Andra kliniska symptom som hästarna presenterade var enkeleller dubbelsidigt seröst till purulent näsflöde och enkel- eller dubbelsidig lymfadenopati av de
submandibulära och retrofaryngeal lymfknutorna. Ingen av hästarna blev allvarligt sjuka. Streptococcus equi subsp equi kunde inte påvisas i något av vattenproverna. En av smittbärarna testade
aldrig positivt på PCR-undersökning och ingen växt av S. equi kunde påvisas via odling under
försöket men lyckades ändå smitta en naiv häst. 4 % av endoskopproverna var PCR-positiva för S.
equi.
S. equi från tysta smittbärare har i vissa studier visat sig ha genförändringar vilket kan påverka
hur virulent bakterien är. I denna studie har bakteriegenomet ej ännu undersökts och därmed kan
ingen bedömning göras om eventuella genförändringar bidragit till att de naiva hästarna inte blev
allvarligt sjuka. Det milda sjukdomssymptomen kan även bero på en lägre infektionsdos. Ytterligare
studier krävs för att fastställa orsak till att hästarna endast utvecklade milda sjukdomssymptom. De
positiva endoskopproverna belyser även vikten av rengöring och desinficering av utrustning vid
hantering av tysta smittbärare.

Strangles is one of the most common upper respiratory diseases in horses and contributes with a
heavy financial burden, clinical problems for the animals and problems regarding handling.
Strangles is caused by the bacterium Streptococcus equi subsp. equi. The clinical picture of the
disease varies from asymptomatic individuals to individuals with severe abscesses in the head and
neck region and complications such as bastard strangles with abscesses at other sites in the body.
The spread of infection often occurs in connection with the movement of horses, for example when
horses with unknown disease status are introduced into a new population. About 10–37% of the
affected horses in an outbreak become persistently infected, so-called silent carriers. There is no
definite definition of silent carriers. In the literature, silent carriers are described as horses that have
clinically recovered from the disease but still carry the bacterium in the guttural pouches or nose.
In this study, it was investigated whether solely PCR-positive silent carriers can transmit S. equi
further to naïve horses and cause illness. The horses were put together in the same paddock and
sampled regularly with nasal and guttural pouch lavages to identify S. equi. The endoscope was
sampled between each examination. Water samples were also taken from the common water vessel.
The results showed that the solely PCR-positive silent carriers can infect the naïve horses. Five
out of six of the naïve horses got infected with S. equi. All the infected naïve horses got a fever 3-
13 days after they were put together. None had a lasting fever, but everyone got sporadic fever peaks.
Other clinical symptoms presented by the naïve horses were uni- or bilateral serous nasal discharge
and unilateral or bilateral lymphadenopathy of the submandibular and retropharyngeal lymph nodes.
None of the horses became seriously ill. Streptococcus equi subsp equi could not be detected from
any of the water samples. One of the carriers tested PCR-negative and S. equi could not be detected
via culture throughout the experiment and still managed to infect a naïve horse. 4% of the endoscope
samples were PCR-positive for S. equi.
S. equi collected from silent carriers has been shown to have genetic changes which can affect
the virulence of the bacteria. In this study, the bacterial genome has not yet been sequenced and thus
no assessment can be made whether genetic changes contributed to the naïve horses not becoming
seriously ill. It may also be due to a lower dose of infection. Further studies are needed to determine
the cause of the mild symptoms of the disease in this case. The endoscope samples also highlight
the importance of cleaning and disinfection of the equipment when handling silent carriers.