Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hälta hos mjölkkor orsakar smärta, sämre djurvälfärd, nedsatt produktion, direkta och indirekta
kostnader och ökad risk för andra sjukdomar. Idag genomförs hältdetektion subjektivt med en visuell
bedömning ofta samtidigt som andra arbetsuppgifter och bönderna underskattar oftast sin besättnings prevalens av hälta. Tidig upptäckt och tidigt insatt behandling innebär oftast lindrigare
lesioner, färre behandlingar och snabbare tillfrisknande. Automatiska system inom mjölkkoskötsel
finns redan inom andra områden med mjölkrobotar, foderautomater och brunstdetektion. Objektiva
hältdetektionsmetoder används idag mycket på häst och forskning på liknande system hos mjölkkor
har de senaste åren påbörjats. Dessa automatiska objektiva hältdetektionssytem har potential att
förbättra hältdetektion och insättande av behandling samtidigt som arbetstiden för hältdetektion
minskar. Syftet med denna studie var därför att undersöka om skillnader i vertikala rörelser vid
nacke, manke eller sacrum kan användas som indikator för frambenshälta vid objektiv hältbedömning hos mjölkkor i skritt.
Studien genomfördes på Lövsta lantbruksforskning som är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet.
När frambenshalta kor observerats av personal på Lövsta lantbruksforskning fästes elva inertial
measurement unit (IMU)-sensorer med accelerometrar på kon som sedan fick skritta rakt fram i en
drivgång två till tre gånger. Efter kon bedömts som frisk och ohalt genomfördes samma mätning.
Maxdiff, det vill säga differensen mellan vänster och höger ben för sensorns högsta position, och
mindiff, det vill säga differensen mellan vänster och höger ben för sensorns lägsta position, från
mätningarna för sensorn vid huvudet, manken och sacrum jämfördes sedan. Totalt 10 kor kunde
inkluderas.
Resultatet visade att för mankens maxdiff kunde på 5 % signifikansnivå en statistiskt säkerställd
skillnad, p= 0,027, mellan halta och ohalta kor ses och därmed indikera frambenshälta. För övriga
sensorer och variabler kunde ingen statistiskt signifikant skillnad mellan halta och ohalta kor
säkerställas. Större studier krävs för att verifiera resultaten.

Lameness in dairy cows causes pain, reduced animal welfare, decreased production, direct and
indirect costs and increased risk of other diseases. Today lameness assessment is performed
subjectively and manually, often at the same time as other tasks on the farm. The farmers often
underestimate their herds prevalence of lameness. Early discovery and treatment start usually mean
less severe lesions, fewer treatments and a speedier recovery. Automatic systems are already used
in dairy cow management such as automatic feeders, milk robots and heat detection. Objective
methods of lameness detection are used in the equine practice today and research on similar methods
in dairy cows has evolved the last years. Automatic objective lameness detection systems have the
potential to improve lameness detection and initiation of treatment at the same time as the workload
and time for manual lameness detection decreases. The aim of this study was to evaluate if
differences in vertical movement of the head, withers and os sacrum could be used as an indicator
of front leg lameness with an automatic objective lameness detection in walking dairy cows.
The study was performed at Lövsta Swedish Livestock Research Centre which is a part of the
Swedish University of Agricultural Sciences. When the staff of Lövsta Swedish Livestock Research
Centre observed frontleg lame cows eleven inertial measurement units (IMU)-sensors with
accelerometers were attached to the cow. The cow then walked in a straight line in a raceway two
to three times. After the cow was declared healthy and non-lame the same procedure was performed
again. Maxdiff, the difference for the highest position of the sensor between the left and the right
leg, and mindiff, the difference for the lowest position of the sensor between the left and the right
leg, was compared from the two measurements for the sensor on the head, the withers and sacrum.
In total ten cows could be included.
The result proved that the maxdiff of the withers on 5 % level of significance was statistically proven
to differ, p=0,027, between lame and non-lame cows and being an indicator for front leg lameness.
None of the other sensors or variables could determine a significant statistical difference. Larger
research studies are required to verify the results.