Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I den här uppsatsen undersöker vi ett perspektiv på stadsutveckling där konstnärliga metoder får mer
utrymme. Syftet är att undersöka hur konst kan användas för att belysa omätbara värden i gestaltade
livsmiljöer. Vår tes är att omätbara värden inte får det utrymme som behövs på grund av effektivisering
och vinstjakt. Vi argumenterar från teorin att vi ser en utbredning av NPM (New Public Management)
i Sverige inom vilket mätbara värden är det enda som förstås. De omätbara värdena vi efterfrågar handlar
ibland om välmående, men det är också känslor. Hur det känns att gå på en gata och hur upplevelsen
av en offentlig miljö känns för den individuella människan. Vi konstaterar att det finns ett behov av att
belysa omätbara värden och att konst kan vara ett sätt att göra det på. Konsten behöver alltså få en
viktigare plats i stadsutvecklingen. Vi ser också att det kan vara svårt att implementera konstnärliga
metoder eftersom systemet efterfrågar mätbarhet och att det kräver mycket av den individuella
planeraren och arkitekten att våga utmana dessa system. Vi bygger upp en teoretisk tolkningsram vilken
vi använder som ett analysverktyg för att testa vår tes genom intervjuer. I intervjuerna har vi pratat med
professionella utövare inom konst, arkitektur, regional planering men också Domkyrkan i Lund. Vi tittar
också på arbetet med Råängen, ett projekt med ambition att föra in konsten som en integral del i
utformningsarbetet.

Vi konstaterar att konstnärliga metoder skulle behöva ingå i det grundackord som sätter ton för hur
vi hanterar problemlösning i stadsplaneringen idag. Konst kan då bli en motkraft i samhället som kan
hjälpa oss hantera icke-vetande i en planering som annars syftar till att skapa bestämdhet kring framtiden

In this essay, we investigate a perspective on urban development where artistic methods are given more
value. The purpose is to investigate how art can be used to illuminate immeasurable values in spatial
planning. Our thesis is that immeasurable values are not accounted for due to increased efficiency in
planning and a pursuit of profit. We base our theory in that we see a spread of the NPM system (New
Public Management) in Sweden, within which only measurable values are understood. The
immeasurable values we are looking to illuminate could be well-being but are also emotion and feeling.
How it feels to walk down a street and how the experience of the public space feels for the individual
person. We can state that there is a need to illuminate immeasurable values and that art can be a way in
which to do it. Art therefore needs to be more impactful within spatial planning. We also see that it can
be difficult to implement artistic methods because the system still demands measurability and that it
requires a lot from individual planners and architects to challenge these systems. We test our thesis
through a theoretical framework which we also use to analyze our interviews. In our interviews we have
spoken to professionals within art, architecture, regional planning and the cathedral in the Lund parish.
We also look at the Råängen project, a project with the ambition of using art as an integral part in the
planning process.

We argue that artistic methods would need to be a part of the basic chord that sets the tone for how
we handle problem solving in spatial planning today. Art can then act as a counterforce in society that
helps us deal with uncertainty in a planning that otherwise aims to create certainty about the future.