Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Akut hemorragiskt diarrésyndrom (AHDS) är ett sjukdomstillstånd hos hund som
kännetecknas av blodiga diarréer och kräkningar. Sjukdomsförloppet kan eskalera fort och flera av
de som drabbas kan behöva skrivas in för veterinärvård på djursjukhus. Då dessa patienter är
vanliga och ofta i behov av mycket omvårdnad så ämnade det här kandidatarbetet i djuromvårdnad
att undersöka tillståndet AHDS, vilka individer det drabbar, hur länge patienterna behöver vårdas
på djursjukhus samt vilka omvårdnadsåtgärder och behandlingar som är aktuella under inskrivning
och efter hemgång. Arbetet undersökte även huruvida omvårdnaden på två svenska djursjukhus
stämde överens med rekommendationerna i den vetenskapliga litteraturen.
För att ta fram svar på frågeställningarna gjordes en litteraturstudie där det
forskningsunderlag som fanns kring uppkomst, behandling och omvårdnad av hundar med AHDS
undersöktes och sammanställdes. Två legitimerade djursjukskötare från olika djursjukhus i Sverige
intervjuades om sina erfarenheter av omvårdnaden av inskrivna AHDS-patienter.
Enligt den vetenskapliga litteraturen var det hundar av mindre storlek mellan ett och fyra
års ålder som löpte större risk att drabbas av AHDS. Hundarna var i genomsnitt inskrivna för vård
i tre dagar, men de kunde bli kvar på djursjukhuset upp till fem dagar beroende på deras tillstånd.
Respondenternas svar vid respektive intervju stämde väl överens med den vetenskapliga
litteraturen gällande både behandling och omvårdnad. Behandlingen var i huvudsak symptomatisk,
med syfte att behandla vätskeförluster och eventuellt illamående, att stabilisera tarmen samt
tillföra analgesi vid behov. Omvårdnadsåtgärderna innefattade monitorering, patienthygien,
skötsel av intravenösa katetrar, rastning samt utfodring med lämpligt foder. Sondmatning av
inappetenta patienter rekommenderades i litteraturen, men användes sällan i praktiken enligt
respondenterna. AHDS-patienter följdes vanligtvis inte upp efter utskrivning på de djursjukhus
som respondenterna arbetade på. Undantaget var patienter med sekundära komplikationer eller
som var multisjuka.
Sett till resultatet av studien drogs slutsatsen att det behövs mer forskning och
dokumentation av AHDS som sjukdomstillstånd, både inom det veterinärmedicinska området samt
gällande omvårdnad.

Acute Hemorrhagic Diarrhea Syndrome (AHDS) is a disease affecting dogs, characterized
by hemorrhagic diarrhea and vomiting. The course of the disease is known to escalate quickly and
many of those affected need to be admitted for stationary care at an animal hospital. These patients
are common and require a fair amount of nursing care. Therefor this bachelor’s thesis in veterinary
nursing aim to examine AHDS as a condition, which dogs are mainly affected, how long they are
in need of stationary care as well as methods of treatment and care during their hospital stay and
after being discharged. Furthermore, it was explored whether the treatment and care that took
place at two Swedish animal hospitals was in accordance with the scientific literature.
To answer these questions a literature study was done, which looked into the research that
had been done on the origin, treatment and care of dogs with AHDS. Two registered veterinary
nurses from different animal hospitals were interviewed about their experiences in regards to
caring for patients with AHDS.
According to the scientific literature dogs of a smaller size between the ages of one and
four were more likely to develop AHDS. The median duration of a hospital stay was three days,
but depending on the state of the patient, some had to stay up to five days. In regards to treatment
and care, the interview answers correlated with the scientific literature. Treatment was mainly
symptomatic and aimed to treat loss of fluids, possible nausea, stabilization of the intestine and the
administration of analgesia when needed. The methods of care included monitoring, patient
hygiene, care of intravenous catheters, taking the patient out to urinate and defecate as well as
feeding them an appropriate diet. The use of feeding tubes on patients with inappetence was
recommended in the literature, but was seldom used in practice according to the respondents. The
patients that had been admitted to stationary care because of AHDS were usually not followed up
after being discharged at the animal hospitals the respondents worked at. The exception was
patients with secondary complications or multiple illnesses.
From the results of the study the conclusion was drawn that more research and
documentation on AHDS is needed, both in the field of veterinary medicine and the field of
nursing.