Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Infektiös artrit är en vanlig orsak till antibiotikabehandling av diande grisar, både i Sverige och i
andra länder. Tidigt insatt behandling är viktig för att lederna inte ska få bestående skador. För att
behandlingen ska ge önskad effekt får inte bakterien som orsakar infektionen vara resistent mot den
aktuella substansen. Förvärvad antibiotikaresistens innebär att en bakterie överlever att utsättas för
en antibiotikasubstans i en koncentration som i normala fall skulle döda den. En bakterie som förvärvat resistens mot tre substanser eller mer räknas som multiresistent.
Nyfödda och diande grisar kan utsättas för patogena bakterier på många olika sätt. Förutom
navelinfektioner och hudsår efter kirurgisk kastrering så har de känslig hud som lätt skrapas upp
mot golvet när de diar och därefter kan miljöbakterier infektera såren och sedermera spridas till
lederna antingen lokalt eller hematogent, ifall grisen får en bakteriemi. I vissa fall slipas även tänderna vilket, om pulpan blottas, också kan utgöra en infektionsport för bakterier. Flera bakteriearter
utgör en del av suggans normalflora och kan även infektera smågrisarna via tonsillerna.
De studier som finns som undersöker vilka bakterier som orsakar infektiös artrit hos diande grisar
är få och inaktuella, varför det finns ett behov av uppdaterad kunskap om bakteriella agens och deras
resistensmönster. Denna studie har undersökt leder från 130 diande grisar som avlivats på grund av
misstänkt ledinflammation. Två leder från varje gris har öppnats sterilt och provtagits för aerob och
anaerob bakteriologisk odling och utvalda aeroba isolat har sedan resistensbestämts. Lederna
bedömdes också makroskopiskt med avseende på patologiska förändringar kopplat till artrit. Tjugofyra av de provtagna lederna utan makroskopiska tecken på artrit fungerade som kontroller.
De aeroba bakterier som hittades i måttlig till riklig renkultur var Streptococcus (S.) dysgalactiae
subsp. equisimilis, Staphylococcus (S.) hyicus, Streptococcus canis, Staphylococcus aureus, Streptococcussuis och Escherichia coli. Anaeroba bakterier kunde påvisas från 24 ledprover, totalt 26 isolat
inkluderande fem olika arter och fyra isolat som inte kunde identifieras. Påvisade anaeroba bakterier
var Clostridium perfringens, Fusobacterium necrophorum, Peptoniphilus indolicus, Bacteroides
pyogenes samt Bacteroides fragilis.
Penicillinresistens förekom hos 53 av 145 resistensbestämda isolat, varav 46 var isolat av S. hyicus,
fem var S. aureus, ett var S. suis och ett var E. coli. Av dessa 53 isolat var 21 resistenta för ytterligare
minst en substans medan fem var multiresistenta, det vill säga resistenta mot tre eller fler olika
antibiotikasubstanser. Övriga antibitotikasubstanser mot vilka resistens påträffades var trimetoprimsulfametoxazol, klindamycin, erytromycin, tetracyklin, oxacillin, fusidinsyra, enrofloxacin, cefalotin, amoxicillin/klavulansyra, cefalexin samt ampicillin.
Resultaten tyder på att de bakterier som oftast orsakar infektiös artrit hos diande grisar är S.
dysgalactiae subsp. equisimilis och S. hyicus, vilket stämmer överens med tidigare studier. Alla
isolat av S. dysgalactiae subsp. equisimilis som resistensbestämdes var penicillinkänsliga, men av
S. hyicus-isolaten var däremot mer än 70 % penicillinresistenta. Detta tyder på att penicillin kanske
inte är lämpligt för att behandla en stor del av de diande grisar som får infektiös artrit.

Septic arthritis is a common reason for antibiotic treatment in suckling pigs, in Sweden as well as in
other countries. Early treatment is essential for avoiding permanent joint damage. A successful
treatment requires that the bacteria that is causing the infection lacks resistance to the antibiotics
used for treatment. Acquired resistance is when a bacteria survives exposure to an antibiotic
substance in concentrations that is expected to have killed it. A bacteria is considered to be multiresistant if it has acquired resistance to three or more different antibiotic substances.
Newborn and suckling pigs can be exposed to pathogens in various ways including umbilical
infections and castration wounds. Due to their sensitive skin, abrasions can also form when the pigs
rub their legs against the floor when suckling. Bacteria from the environment will then be able to
cause infections that may spread to the joints either by local invasion or hematogenic spread in case
of bacteremia. Grinded teeth can also be a portal of entry if the pulp is exposed. Some bacteria are
able to infect the piglets via tonsils or the gastrointestinal tract. Many of the pathogens are part of
the normal microbiome in the sow.
There are few existing studies about causative agents of septic arthritis in suckling pigs, and most
of them are not recent publications, contributing to the need for revised knowledge on this subject.
In this study, 130 suckling pigs, euthanised because of suspected arthritis, were examined postmortem. Two joints of each pig were subjected to bacteriological sampling and assessed macroscopically with regards to pathologic findings that could be linked to arthritis. The bacteriological
samples were cultured in both aerobic and anaerobic environments and selected aerobic isolates
were subjected to testing for antimicrobial resistance. Twenty-four examined and sampled joints did
not have any macroscopically visible pathological finding and was used as controls.
Aerobic bacteria found in moderate to high numbers in pure culture included Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis, Staphylococcus (S.) hyicus, Streptococcus canis, Staphylococcus (S.)
aureus, Streptococcus (S.) suis and Escherichia (E.) coli. Anaerobic bacteria were found in 24
samples. There were 26 anaerobic isolates in total, including five different species and four unidentified isolates. The five identified species were Clostridium perfringens, Fusobacterium necrophorum, Peptoniphilus indolicus, Bacteroides pyogenes and Bacteroides fragilis.
Resistance to penicillin was found in 53 out of 145 tested isolates, of which 46 were S. hyicus, five
were S. aureus, one was S. suis and one was E. coli. Twenty-one of these isolates also showed
resistance to at least one more antibiotic substance, including four that were multiresistant. Other
substances to which resistance was found included trimethoprim/sulfamethoxazole, clindamycin,
erythromycin, tetracycline, oxacillin, fusidic acid, enrofloxacin, cephalotin, amoxicillin/clavulanic
acid, cephalexin and ampicillin.
The results of this study indicate that the bacteria responsible for most cases of septic arthritis in
suckling pigs are S. dysgalactiae subsp. equisimilis and S. hyicus, which is consistent with previous
knowledge. All tested isolates of S. dysgalactiae subsp. equisimilis were sensitive to penicillin while
almost 70% of the S. hyicus isolates were penicillin resistant. This indicates that penicillin may not
be suitable for treating a considerable proportion of clinical cases of septic arthritis in suckling pigs
in Sweden.