Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Populationer av saproxyliska organismer, det vill säga arter som är beroende av död
ved, är i urbana ekosystem begränsade på grund av att död ved regelbundet tas bort
av säkerhetsskäl och estetiska skäl. Beroende på förvaltning och markägande kan
dock en mindre mängd död ved ibland lämnas kvar eller flyttas till bristområden i
de fall det inte är möjligt att behålla på plats. På så vis kan livsrum skapas i områden
som är fragmenterade. Syftet med studien är att utvärdera betydelsen av död ved i
urbana områden och staden som potentiell livsmiljö för saproxyliska organismer,
samt huruvida förflyttning av avverkade stammar kan skapa eventuella nyttor och
utgöra risker på nya platser. Denna studie indikerar att bevarade skogspartier i
urbana områden är av stor betydelse för tillgången på död ved och att såväl
kommunala stadsparker som privata trädgårdar bidrar med viktiga livsmiljöer för
saproxyliska arter.

Populations of saproxylic organisms, which means species that depend on dead
wood, are limited in urban ecosystems due to the fact that dead wood is regularly
removed for safety and aesthetic reasons. Depending on management and land
ownership, a small amount of dead wood can sometimes be left behind or moved
to deficient areas in cases where it is not possible to keep in place. In this way,
living spaces can be created in areas that are fragmented. This study aimed to
evaluate the significance of dead wood in urban areas and study urban areas as
potential habitat for saproxylic organisms, but also whether relocation of felled
trunks can create potential benefits and risks in new locations. This study indicates
that preserved forest areas in urban areas are of great importance for access to dead
wood and that both municipal city parks and private gardens contribute important
habitats for saproxylic species.