Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Övervikt och fetma är vanligt hos både hundar och människor i vår del av världen. Dessa problem
ökar risken för att drabbas av sjukdomar och försämrad livskvalitet för såväl hund som människa.
För båda gäller att en normaliserad kroppsvikt och/eller hull leder till en förbättrad hälsa och
livskvalitet. Många hundägare är omedvetna om sina hundars överviktsproblematik. I flera studier
har det setts att hundägare ofta underestimerar sina hundars hull. Detta är problematiskt eftersom ett
problem som hundägaren inte ser inte heller har lika stor chans att upptäckas av djurhälsopersonal.
Det finns heller inte lika stora incitament för en hundägare att minska hundens fodertillgång eller
öka dess motion om inte hundägaren ser problemet. Detsamma gäller hos människor. Människor är
generellt inte så duktiga på att uppskatta sin kroppsvikt eller kroppsform. Om en inte upplever att
en är överviktig finns förstås inget motiv att göra de livsstilsförändringar som krävs för att förbättra
sin hälsa och livskvalitet. Vid viktnedgång är träning en faktor och kosthållning en annan. Ofta kan
båda behöva förändras för största effekt vid viktminskning, men i den här studien fokuserar vi endast
på de förändringar som sker i kroppen när deltagarna utfört ett 8 veckor långt träningsprogram.
Hundägare och hundar undersöktes innan och efter träningsprogrammet för att bedöma kroppsliga
förändringar. Utöver detta besvarade deltagarna enkäter där vi med hjälp av frågorna bland annat
bedömde förmågan att estimera sin egen kroppsvikt och kroppsform samt sin hunds BCS. Syftet
med studien var att ta reda på hur fysisk aktivitet förändrar synen på den egna kroppen och sin hunds
kropp samt förmågan att estimera sin egen och sin hunds aktivitetsnivå. I vår studie fann vi att
hundarnas ”body condition score” (BCS) och människornas ”body mass index” (BMI) och
kroppsvikt minskade signifikant efter träningsprogrammet. Vi fann också att den estimerade
aktivitetsnivån ökade signifikant efter träningsprogrammet jämfört med före. Det fanns inga
signifikanta skillnader i förmåga att estimera kroppsvikt, BMI eller hundens BCS efter
träningsprogrammet jämför med före eller mellan grupperna baserat på målsättningsnivå. Däremot
sågs att hundägarna i större utsträckning överestimerade sina hundars BCS efter träningsprogrammet. Detta skulle kunna bero på att hundarnas BCS hade minskat och hundägarna inte hade
uppfattat denna skillnad. I studien fanns det även tecken på att ägare som överestimerade hundens
hull generellt sett hade smalare hundar. Detta tyder på att hundägarens uppfattning om hullet spelar
roll och att om hundägarna blir mer medvetna om korrekt hullbedömning bör prevalensen av
övervikt hos hundar i Sverige minska. Slutligen visar studien att fysisk aktivitet är förenligt med
viktminskning och/eller minskning i hull. Skillnader mellan grupper och över tid i förmåga att
estimera BCS, kroppsform och kroppsvikt hade sannolikt blivit tydligare med en större
studiepopulation.

Overweight and obesity are widely spread problems in our part of the world in both dogs and
humans. Both these problems cause disorders and a deteriorated quality of life for humans as well
as for dogs. Both parties would benefit from at normalised body weight and body condition score
(BCS), that would improve health status and quality of life. Many dog owners are unaware of their
dog’s overweight. The phenomenon that dog owners underestimate their dog’s BCS has been
observed in several studies, which causes an issue in lack of motivation for change of behaviour. It
may appear unmotivated to try to solve a problem that the owner does not see exists. The same issue
can be observed in humans. A lot of people are not good at estimating their own body weight or
nutrition status. If one does not see oneself as overweight, there is of course no incentive to do
necessary lifestyle changes to improve health and quality of life. Training and physical activity are
two factors in weight loss, diet is another. Both are often needed for a positive result, but in this
study we put focus on the parameters that change due to physical activity and training only. The
participants (dog owners and dogs) went through an 8 week long training program and were
examined before and after to evaluate their changes in body composition. They also answered
surveys before and after the 8 weeks so that we, among other things, could evaluate their ability to
estimate their own body weight, nutrition status and their dog’s BCS. The result showed that both
dogs and owners significantly reduced their body mass index (BMI) and BCS and the owners lost
body weight. We also found that the self-reported physical activity significantly increased after the
training program. There was no significant difference in the dog owner’s ability to estimate BMI,
BCS or body weight before and after the 8-week training program and no significant difference in
the estimating-ability between the two groups based on activity level. What could be seen was that
more owners overestimated their dog’s BCS after the training program than before. This could be
due to the dogs’ decrease in BCS that the owners were not aware of. In the study, more of the owners
that overestimated their dog’s BCS had thinner dogs. This might mean that the dog owner’s
perception of the dog’s body condition is a factor in if the dog gets overweight or not. Awareness of
how a BCS assessment is correctly done could therefore be one way to a lower prevalence of
overweight and obesity among dogs. As a conclusion the study shows that physical activity is a way
to lose weight and/or body fat. Differences in the ability to estimate BCS, nutrition status and body
weight over time and between groups would probably have been more distinct if the study
population had been larger.
Keywords: body condition score, body mass index, overweight, physical activity, training