Home About Browse Search
Svenska


Panofsky, Sophia, 2022. Diabetes mellitus hos katt : klinisk karakterisering och behandlingsresultat - en retrospektiv studie. Second cycle, A2E. Uppsala: SLU, Dept. of Clinical Sciences

[img] PDF
1MB

Abstract

Diabetes mellitus (DM) är en av de vanligaste endokrina sjukdomarna hos katt. Den typ av DM som
vanligen drabbar katt är DM typ 2. Vid DM typ 2 fås en relativ brist på insulin som beror på en
kombination av insulinresistens och bristande betacellsfunktion. Orsaken till betacellsdysfunktionen
i pankreas är inte helt kartlagd men fetma, amyloidos i langerhanska cellöar, glukotoxicitet och
pankreatit är starkt bidragande faktorer. Kliniska tecken på DM är polyuri, polydipsi, polyfagi och
viktminskning. För att diagnostisera DM kan analys av blodglukos, serum fruktosaminkoncentrationer och glukos i urin användas. Behandling av DM i hemmet kan bestå av exogen insulinadministration, foderbyte till ett foder med låg kolhydrathalt, behandling av andra samtidiga sjukdomar,
samt monitorering av blodglukosnivåer och kliniska tecken i hemmet. Katter med DM kan gå i
remission och då klara av att upprätthålla euglykemi utan exogen tillförsel av insulin.
Syftet med denna studie var att studera egenskaper hos katter med DM samt att undersöka förekomst av samsjuklighet och behandlingsresultat. Journaler från Universitetsdjursjukhuset i Uppsala
från 1 januari 2010 till 16 april 2021 med diagnoskoder kopplade till DM och diabetesorsakad ketoacidos (DKA) samlades in, anonymiserades och analyserades.
Resultaten från den här studien är i stort samstämmiga med det som finns beskrivet i litteraturen.
Vid studiens början mötte 171 katter inklusionskriterierna. Hankatter utgjorde 59 % av katterna vid
studiens start, medelåldern var 11,4 år och medelvikten 4,9 kg. Det var 50 katter som redan hade
diagnostiserats med DM. Totalt skrevs 93 katter (54 %) in för stationärvård vid studiens start. Katter
med DKA (n=41) utgjorde 24 % av totalantalet katter. Polyuri och polydipsi förekom hos 74 %
respektive 75 % av katterna där information om urinmängd/törst fanns noterat.
Totalt avlivades 43 av 121 katter (36 %) vid tidpunkt för diagnos, av dessa hade sju DKA. Få
katter testades för IGF-I (n=11) och inga verifierades för akromegali med hjälp av bilddiagnostik.
Akromegali kunde bekräftas hos en katt med förhöjd IGF-I koncentration när ett acidofilt adenom i
hypofysen påvisades vid obduktion. Uppföljande information som möjliggjorde bedömning av remission fanns för 80 katter varav 29 (36 %) gick i remission. Totalt uppvisade 46 % av katterna
kliniska tecken i hemmet. Bland de katter där information om orsak till avlivning fanns noterat avlivades 48 % av katterna primärt på grund av DM.
Behandling utgjordes i huvudsak av injektioner med insulin av typen Lantus och foderbyte till
ett foder med låg kolhydrathalt. I kontrast till tidigare studier hade katter med azotemi inte kortare
tid från diagnos till avlivning jämfört med katter som aldrig utvecklade azotemi. Tid från diagnos
till avlivning var däremot var signifikant längre för katter som åt ett kolhydratsnålt foder jämfört
med katter som inte åt ett foder lågt på kolhydrater. Det var endast en liten andel katter (29 %) som
fullföljde ett byte till en diet låg på kolhydrater. Det finns därmed stor utvecklingspotential i denna
del av behandlingen.

,

Diabetes mellitus (DM) is one of the most common endocrine disorders in cats. The type of DM
that most commonly affects cats is DM type 2. Type 2 DM is the result of a relative deficiency in
insulin caused by a combination of insulin resistance and beta cell dysfunction. The exact cause of
beta cell dysfunction has yet to be determined. Studies have shown that obesity, amyloidosis of the
islets of Langerhans, glucotoxicity and pancreatitis are contributing factors. Clinical signs of DM
are polyuria, polydipsia, polyphagia, and weight loss. Diagnosing DM includes establishing persisting hyperglycemia and ruling out stress hyperglycemia. To aid the clinician serum fructosamine can
be used as an indirect measurement of glucose levels over the past couple of weeks. Treatment of
DM at home can consist of exogen insulin, a diet low in carbohydrates and identifying and treating
co-morbidities. Monitoring blood glucose levels and clinical signs in the cats’ home environment
are important to gauge the patients’ response to treatment and to be able to adjust accordingly. Cats
with DM can go into remission, the proportion varies between different studies.
The aim of this study was to evaluate characteristics of the diabetic cat, prevalence of co-morbidities and treatment outcome. The study was conductive as a retrospective chart study, the charts
dated from 1 of January 2010 to 16 of April 2021 and originated from the teaching hospital at the
Swedish University of Agriculture in Uppsala.
The result of this study is in accordance with the knowledge that we already have of the diabetic
cat. At the start of the study 171 cats met the inclusion criteria, 59% were male, the average age was
11,4 years, the average weight 4,9 kg. At the start of the study 50 cats already had a DM diagnosis.
There were 93 cats (54%) admitted for stationary care and 36 had diabetic ketoacidosis (DKA). In
total there were 41 cats (24%) with DKA at the start of the study, the remaining five cats that weren’t
admitted were euthanized. Polyuria and polydipsia were observed for most of the cats 74% and 75%
respectively, where information was present regarding thirst and urine output.
At the time of diagnosis, 36% of the cats were euthanized. In samples from a small number of
cats (n=11) the IGF-I concentration was analyzed, but acromegaly was not confirmed in any living
cat. In one of three cats with elevated IGF-I concentration acromegaly was confirmed by an acidophilic adenoma in the pituitary gland found during autopsy.
Remission was achieved in 29 out of 80 cats (36%) from which follow up information was available. Owners observed clinical signs of DM at home from 46% of the cats. Close to half of the cats,
48%, in which a cause for euthanasia was noted, were euthanized primarily because of DM.
In general treatment at home consisted of insulin injections with Lantus and a low carbohydrate
diet. In contrast to earlier studies cats with azotemia did not have a shorter time from diagnosis to
euthanasia compared to cats that never developed azotemia. A significantly longer time from diagnosis to euthanasia was seen in cats who changed to a diet low in carbohydrates compared to cats
who didn’t eat a diet low in carbohydrates. In this study only 29% of the cats were successful in
changing diets, regarding this aspect of the treatment regime there is a large potential for improvement.

Main title:Diabetes mellitus hos katt
Subtitle:klinisk karakterisering och behandlingsresultat - en retrospektiv studie
Authors:Panofsky, Sophia
Supervisor:Ström Holst, Bodil and Rothlin Zachrisson, Ninni
Examiner:Strage, Emma
Series:UNSPECIFIED
Volume/Sequential designation:UNSPECIFIED
Year of Publication:2022
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:VY002 Veterinary Medicine Programme 330 HEC
Supervising department:(VH) > Dept. of Clinical Sciences
Keywords:katt, diabetes mellitus, ketoacidos, akromegali
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-17614
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-17614
Subjects:Animal feeding
Animal diseases
Language:Swedish
Deposited On:11 Mar 2022 11:07
Metadata Last Modified:12 Mar 2022 02:01

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits