Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fysisk aktivitet och träning är en viktig del av ett hälsosamt liv och en vanlig rekommendation för
människa och hund. Idag finns det ett kunskapsglapp för vilken typ av träning som lämpar sig bäst
vid förebyggandet av sjukdomar och skador relaterade till otillräcklig muskelansättning och muskelstyrka. Inga direkta muskelstyrketester finns på hund i dagsläget men muskelstyrka är sannolikt
korrelerat med muskelmassa. Detta möjliggör användandet av omkretsmått som ett objektivt indirekt mått för muskelmassa och muskelstyrka.
Övergripande syftet med studien var att öka kunskapen om effekt av träning på hund för att förbättra
möjligheterna att förebygga sjukdomar och skador relaterade till otillräcklig muskelansättning och
muskelstyrka. Detta gjorde vi genom att utvärdera effekten av ett 8 veckor långt träningsprogram
med fokus på muskelansättning och muskelstyrka. Dessutom undersöktes tillförlitligheten på de
omkretsmått som användes för att säkerställa att eventuella förändringar i kroppskomposition berodde på sann förändring.
Studien utfördes på privatägda hundar som deltog på en av fyra olika intensitetsnivåer (2 km, 5 km,
7,5 km eller 10 km). Träningsprogrammen innehöll konditionsträning och styrketräning med 3–4
pass i veckan i 8 veckor. Hundarnas ”Muscle Condition Score” (MCS), ”Body Condition Score”
(BCS), låromkrets, vadomkrets, överarmsomkrets och underarmsomkrets bedömdes innan och efter
interventionen. Hundarna bar aktivitetsmätare en vecka innan studien, i mitten av studien samt sista
veckan av studien.
Resultatet av studien visade på en signifikant ökning i medelvärdet för låromkrets (1,57 cm, p =
0,004), vadomkrets (1,04 cm, p = 0,014) och överarmsomkrets (1,11 cm, p < 0,001). En signifikant
tidseffekt kunde påvisas (plår = 0,013; pvad = 0,028; pöverarm < 0,001). Preliminära data tyder på väldigt
hög intra- och interbedömarreliabilitet (opublicerade data). Vid studiens start var 14/22 hundar av
idealhull (BCS 4–5) och i slutet var 20/22 av idealhull (p = 0,045). En hund bedömdes ha lindrig
muskelatrofi (MCS B) i början, resten bedömdes ha normal mängd muskelmassa (MCS A). I slutet
bedömdes alla som MCS A. Ingen statistiskt signifikant skillnad i aktivitetsnivå påvisades.
Bristen på en ordentlig kontrollgrupp gör att resultaten från denna studie bör tolkas med försiktighet.
Dock visar resultaten på signifikanta skillnader i muskelomkrets och BCS utan signifikant skillnader
i aktivitetsnivå. Detta skulle kunna visa på att träningsprogrammet och i synnerhet styrketräningen
är lämpligt för att öka muskelansättningen på hund. Ökningen i muskelmassa innebär också sannolikt en ökning i muskelstyrka. Omkretsmåttens höga intra- och interbedömarreliabilitet innebär att
förändringen sannolikt är sann och inte beror på felmätning. Den höga intra- och interbedömarreliabilitet förbättrar även möjligheterna att jämföra mått från olika tidpunkter och bedömare, vilket i
sin tur underlättar uppföljningsarbete av behandling och träning. Kunskapen från denna studie kan
därför förbättra möjligheten att förebygga sjukdomar och skador relaterade till otillräcklig muskelansättning och muskelstyrka.

Physical activity and exercise are an important part of a healthy life and a common recommendation
for humans and dogs. Today, there is a knowledge gap for the type of exercise that is best suited for
the prevention of diseases and injuries related to insufficient muscle mass and muscle strength. There
are no direct muscle strength tests for dogs at present, but muscle strength is probably correlated
with muscle mass. This enables the use of circumferential measures as an objective indirect measure
of muscle mass and muscle strength.
The overriding purpose of the study was to increase knowledge about the effect of training on dogs
to improve the chances of preventing diseases and injuries related to insufficient muscle mass and
muscle strength. We did this by evaluating the effect of an 8-week training program with a focus on
muscle and muscle strength. In addition, the reliability of the circumferential measurements used,
to ensure that any changes in body composition were due to true change, were examined.
The study was performed on privately owned dogs that participated in one out of four different
intensity levels (2 km, 5 km, 7.5 km and 10 km). The training program included cardio and strength
training with 3-4 sessions a week for 8 weeks. The dogs Muscle Condition Score (MCS), Body
Condition Score (BCS), thigh circumference, calf circumference, upper arm circumference and forearm circumference were assessed before and after the intervention. The dogs wore activity meters
one week before the study, in the middle of the study and the last week of the study.
The results of the study showed a significant increase in the mean value of thigh circumference (1.57
cm, p = 0.004), calf circumference (1.04 cm, p = 0.014) and upper arm circumference (1.11 cm, p
<0.001). A significant time effect could be demonstrated (pthigh = 0.013; pcalf = 0.028; pupperarm
<0.001). Preliminary data suggest a high intra- and interrater reliability for all circumference measurements (unpublished data). At the start of the study, 14/22 dogs were of ideal body condition score
(BCS 4-5) and at the end, 20/22 were of ideal body condition score (p = 0.045). One dog had mild
muscle atrophy (MCS B) in the beginning, the rest were evaluated as normal (MCS A). In the end,
all were assessed as MCS A. No statistically significant difference in activity level was detected.
The lack of a proper control group means that the results of this study should be interpreted with
caution. However, the results show significant differences in muscle circumference and BCS without significant change in activity level. This could show that the training program and in particular
strength training is suitable for increasing muscle mass in dogs. The increase in muscle mass is also
likely to mean an increase in muscle strength. The high intra- and interrater reliability of the circumference measurements means that the change is probably true and not due to erroneous measurement
technique. The high intra- and interrater reliability also improves the possibilities of comparing
measurements from different times and raters, which in turn facilitates better follow-up work of
treatment and training. The knowledge from this study can therefore improve the ability to prevent
diseases and injuries related to insufficient muscle mass and muscle strength.