Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hudtumörer är den tredje vanligaste diagnosen som ställs hos hundar i Sverige där mastocytom är
en av de vanligaste tumörtyperna i huden. Kliniskt kan mastocytom yttra sig på många olika sätt.
Det kan vara allt från en god till en dålig prognos, där hunden i värsta fall måste avlivas på grund
av sjukdomen. Det finns ett behov av objektiva verktyg för diagnos och bedömning av prognos.
C-kit-genen kodar för tyrosinkinasreceptorn. Mutationer på exon 11 i c-kit-genen leder till en
konstitutiv autofosforylering trots avsaknad av receptorns ligand. Detta främjar mastocytomets
överlevnad och differentiering och är förknippat med minskad överlevnadstid för hunden, och ökad
risk för återfall. Förändringar i genuttryck kan fungera som biomarkörer för neoplasier och i
litteraturen finns det beskrivet att ändrat genuttryck av c-kit, WWOX och serglycin skulle kunna
vara potentiella markörer för mastocytom hos hund. Andra gener vars uttryck är av intresse är EEF2,
som är överuttryckt i flera cancersorter hos människa, samt tryptas som uttrycks i hög grad i mastceller hos hund.
Eosinofila granulocyter är en vanlig förekommande celltyp i mastocytom eftersom mastceller
innehåller ämnen som lockar till sig dessa immunceller, men det finns lite beskrivet beträffande en
eventuell korrelation mellan antalet eosinofiler i mastcellstumörer och malignitetsgrad.
Materialet i studien bestod av tumörvävnad från 40 hundar diagnostiserade med mastocytom av
olika histopatologiska graderingar. Syftet med studien var att utvärdera om c-kit-mutationer i exon
11, eosinofilgradering i histologiska snitt, och förändrat genuttryck av c-kit, tryptas, EEF2, serglycin
och WWOX hos mastcellstumörer kan fungera som potentiella biomarkörer för diagnos och
prognos.
Resultatet visade att 7,5 % av hundarna hade mutation på exon 11 i c-kit-genen i form av insertion. Mastocytom med högre histopatologisk gradering hade en statistisk signifikant högre förekomst av eosinofiler än mastocytom av lägre histopatologisk grad. Tryptas och c-kit var bra
markörer för mastceller, men ingen skillnad i uttryck kunde ses mellan olika histopatologiska grader.
EEF2 var ingen lovande markör för mastocytom. Resultatet visade att serglycin är en lovande
markör för mastocytom och har ett statistiskt signifikant ökat uttryck med stigande histopatologisk
grad. Ytterligare studier av serglycin och mastocytom skulle kunna svara på om serglycinuttryck
ensamt eller tillsammans med andra tester skulle kunna fungera som prognostisk markör.

Skin tumors are the third most common diagnosis in dogs in Sweden, where mastocytoma is one of
the most common tumor types in the skin. The clinical manifestation of mastocytoma can differ a
lot and the prognosis can vary from excellent to poor. There is therefore a need for objective tools
for diagnosis and assessment of prognosis.
The c-kit gene encodes for the tyrosine kinase receptor. Mutations in exon 11 in the c-kit gene
leads to constitutive autophosphorylation despite the absence of its ligand. The mutation promotes
survival and differentiation of the tumor and is associated with reduced survival time and increased
risk of recurrence. Changes in gene expression can be used as biomarkers for neoplasms. In the
literature, c-kit, WWOX and serglycin is suggested as potential markers for mastocytoma in dogs.
Other genes that could potentially act as biomarkers are EEF2, which is overexpressed in several
forms of cancer in humans, and tryptase, which is highly expressed in mast cells in dogs.
Mast cells contain substances that attract eosinophils. Therefore, eosinophils are a common cell
type in mastocytoma. The correlation between the number of eosinophils in mastocytomas and the
degree of malignancy is not well described.
The material in the study consisted of tumor tissue of different histopathological grades from 40
dogs diagnosed with mastocytoma. The aim of the study was to evaluate if c-kit mutations in exon
11, eosinophilic grading in histological sections, and changes in gene expression in c-kit, tryptase,
EEF2, serglycin and WWOX can be used as potential biomarkers for diagnosis and prognosis.
The result of the study showed that 7,5 % of the dogs had a mutation (insertion) in the c-kit gene.
The study also showed that mastocytomas with a higher histopatological grade had a statistically
significant higher number of eosinophils than mastocytomas with a lower histopathological grade.
Tryptase and c-kit are good markers for mast cells but no difference in gene expression was seen
between mastocytomas of different histopathological grades. EEF2 appears not to be suitable as a
marker for mastocytoma. The results showed that serglycin is a promising marker for mastocytoma
and the gene expression is significantly increased with increasing histopatological grade. Further
studies of serglycin and mastocytoma are needed to evaluate the value of serglycin as a prognostic
marker alone or in combination with other tests.