Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Chronic kidney disease (CKD) kronisk njursjukdom är vanligt förekommande bland katter och
tidiga symtom kan vara svåra att upptäcka. CKD är en diagnos som innefattar både katter med
mindre långtgående njurskador till katter i livets slutskede med mycket låg njurkapacitet.
Omfattningen gällande den omvårdnad en drabbad katt behöver kan därför skilja sig markant från
en individ till en annan.
Det här arbetet har som syfte att ge en överblick av vad litteraturen tar upp gällande katter med
CKD, vilket bland annat innefattar hur prognosen ser ut, vilka riskfaktorer som finns och vilka
omvårdnadsåtgärder som rekommenderas. Utöver litteraturstudien utfördes en mindre retrospektiv
studie genom att journaler tillhörande katter med misstänkt kroniska njurförändringar inskrivna på
ett djursjukhus i Sverige mellan 2015-2017 studerades. Syftet med den retrospektiva studien var
att undersöka vilka behandlingsåtgärder som utförs i praktiken och jämföra det med vad
litteraturen förespråkar. Vidare undersöktes hur förekomsten såg ut gällande ras och ålder bland
katterna i studien och hur det överensstämde med vad litteraturen nämner om dessa parametrar.
För att en katt ska diagnosticeras med CKD bör sjukdomsförloppet pågått i minst tre månader.
Tubulointerstitiella förändringar i njurarna är kännetecknande för CKD. Parametrar som kön, ras
och ålder har med varierande resultat förekommit i studier kring huruvida de utgör en ökad risk för
CKD men några faktorer som med säkerhet konstaterats ligga till grund för
sjukdomsproblematiken finns inte. Trots att det överlag är äldre katter som drabbas, behöver inte
det nödvändigtvis innebära en markant högre risk för den äldre populationen. Istället kan det vara
så att sjukdomen generellt inte hunnit utvecklas förrän de katter som drabbats uppnått en viss
ålder, vilket förklaras av det ofta långsamma och progressiva förloppet som karakteriserar CKD.
Polydipsi och anorexi är typiska symtom för CKD men katter med kroniska njurförändringar
uppvisar ofta inga kliniska symtom alls förrän sjukdomen har pågått under lång tid och
njurkapaciteten blivit låg.
För att ställa diagnos genomförs olika undersökningar som till exempel blodtrycksmätning,
blodprover och i vissa fall bilddiagnostik. En graderingsskala framtagen av International Renal
Interest Society (IRIS) används för att utvärdera vilket stadie patienten befinner sig på, vilket i sin
tur kan underlätta vid val av behandlingsstrategi. Att gradera enligt skalan är dock svårt då
patienter kan ha långa stabila perioder men resultatet har stor värde för prognosen.
Den retrospektiva studien visade att de vanligaste behandlingsåtgärderna på djursjukhuset
innefattade vätsketerapi och rekommendation av njurdiet. Läkemedel kan vara aktuellt i vissa fall,
till exempel för att åtgärda hypertension eller ett underskott av kalium. En viss koppling kunde ses
mellan raskatter och yngre patienter men ingen fullständig statistisk undersökning genomfördes.
För katter diagnosticerade med CKD var andelen raskatter som var fem år eller yngre större
jämfört med samma åldersgrupp huskatter.

Chronic kidney disease (CKD) is common among cats and early symptoms can be difficult to
detect. The definition CKD includes many different cases, from cats with less severe injuries to
cats in end-of-life stages. The extent of care these cats may need therefore greatly differ from one
individual to another, although they share the same diagnosis.
The purpose of this thesis is to present an overview regarding what the literature disclose about
cats with CKD, which includes prognosis, potential risk factors and what treatments that are
recommended regarding nursing care. In addition to the literature study, a retrospective study was
carried out by examining journals belonging to cats with suspected chronic changes to their
kidneys. The data was collected from an animal hospital in Sweden between the years 2015-2017.
The goal was to investigate which treatments that are actually practised at a clinic and compare
this to literature recommendations. Furthermore, the prevalence regarding breed and age was
studied and how this correlated with the literature.
Progression of the disease should be present for at least the past three months prior to receiving a
CKD diagnosis. Eventually the problems cause tubulointerstitial nephritis. Studies regarding if
aspects such as breed and age could potentially be involved as risk factors have shown varying
results and therefore no convincing conclusions can be drawn.
Although it is mostly older cats that are affected by CKD, this does not have to indicate a much
higher risk for the older cat population. Instead it may be that the disease simply does not develop
until the affected cats are older, which is explained by the slow and progressive character of CKD.
Polydipsia and weight loss are common symptoms for CKD, although it often takes a while before
many cats are found to suffer from chronic kidney changes due to symptoms not showing at first.
Different examinations are performed when it comes do diagnosing a cat with CKD, for example
blood analysis and medical imaging. A scale created by the International Renal Interest Society
(IRIS) can be used to help evaluating what stage the individual is currently at, which can be
helpful to know when it comes to treatment. What stage a cat is at is of great importance to the
prognosis, which in general is difficult to estimate because the disease can be stable for long
periods.
The retrospective study shows that the most common treatments at the animal hospital were fluid
therapy and recommendations to change to a renal diet. Medicines may be used in some cases, for
example to treat hypertension or potassium deficiency. Somewhat of a connection was seen
between purebred cats and younger patients. The percentage of purebred cats diagnosed with CKD
that were five years or younger was higher than the percentage of domestic long- or short-haired
cats in the same age group.