Home About Browse Search
Svenska


Aasen, Hanna-Louise, 2021. Återupptagen persontrafik på Västerdalsbanan : en studie av järnvägens betydelse för mobilitet och en fossilfri framtid. Second cycle, A2E. Alnarp: SLU, Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

[img] PDF
39MB

Abstract

Arbetet undersöker hur befintliga järnvägssträckningar utan persontrafik kan användas och utvecklas för att möta de hållbarhetsmål som är uppsatta av svenska staten och Region Dalarna. Detta görs baserat på en fallstudie som görs kring bandelen Västerdalsbanan (Repbäcken Malung), där områdets historia och förutsättningar ställs mot teorier om mobility justice, hållbara transporter och målsättningar från Region Dalarna, de berörda kommunerna och svenska staten.

I Dalarna är marknadsandelen för kollektivtrafiken låg och länet har en låg befolkningsdensitet. Längs de sträckor i länet där större andel använder kollektivtrafiken, är det täta avgångar som är avgörande. Enligt Trafikverket medför dessutom spårbunden trafik en ökad attraktionskraft till kollektivtrafiken. I Västerdalarna skulle förbättrade kollektiva kommunikationer bidra till regionförstoring och ökad tillgänglighet till arbetsplatser och arbetskraft. Utöver detta skulle även den växande turistnäringen, som bidrar med många jobb i Västerdalarna, kunna gynnas av persontrafik på Västerdalsbanan. Fram till 1970-talet sträckte sig till Särna via Sälen och det gick att åka tåg hela vägen. En återuppbyggnad av spåren till Sälen skulle kunna medföra bättre möjligheter att locka fler turister att välja kollektiva färdmedel framför bilen. Idag sker över 90 % av fritidsresorna till Sälenfjällen med privata bilar och vägarna är tidvis underdimensionerade för de trafikmängder som turisterna medför. Det finns planer inom turistnäringen för att öka turistmängderna ytterligare och nya turistbäddar ska byggas, vilket också kommer bidra till skapandet av nya jobb. Vägbredden längs E16, som skapar kapacitetsbegränsningarna vid stora trafikmängder, är svår att bredda på grund av bland annat närliggande bebyggelse. Ur denna synpunkt skulle en återuppbyggnad av järnvägen till Sälen kunna vara av godo. Inte minst för pendlarna hade det varit av godo om valmöjligheten fanns till spårbunden kollektivtrafik, i synnerhet för de invånare som inte har körkort eller av andra skäl inte kan köra. Förbättrad kollektivtrafik i Västerdalarna ökar graden av mobility justice. Det visar också att alla inkluderas i omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Det har även byggts en ny flygplats i Sälen för att locka fler turister, i synnerhet fler långväga turister från andra länder. Flyget är i jämförelse med såväl tåg, buss och bil det transportsätt som har högst klimatpåverkan och energianvändning per personkilometer. Ändå finns en avsaknad av diskussion kring denna aspekt i de styrdokument från Region Dalarna som har analyserats i detta arbete. Fler flygresor kan försvåra möjligheterna att miljömålen formulerade av såväl Region Dalarna som svenska staten och således kan det anses relevant att föra en diskussion kring de miljökonsekvenser den nya flygplatsen innebär. Jordens klimat blir varmare till följd av mänsklig påverkan och en betydande faktor i klimatförändringarna är användningen av fossila bränslen. Av denna anledning har Sverige som målsättning att transportsektorn ska vara fossiloberoende år 2030 och Sverige ska ha netto noll utsläpp senast år 2045. Region Dalarna har som målsättning att medverka till uppfyllandet av nämnda mål. En ökning av andelen resor genomförda med kollektivtrafik kan bidra till detta.

Slutsatser jag dragit utifrån analyser och fallstudien, är att en upprustning samt elektrifiering och återinförande av persontrafik på Västerdalsbanan kan bidra till uppfyllande av flera olika målsättningar som gjorts på olika nivåer samt bidra till ökad mobility justice. Baserat på järnvägens låga energiförbrukning och klimatpåverkan per personkilometer samt att det rör sig om mark som redan är exploaterad för en befintlig infrastruktur, så går det att argumentera för att upprustningsarbeten och elektrifiering av Västerdalsbanan samt återinförande av persontrafik med täta avgångar kan bidra till en mer hållbar mobilitet i Dalarna, sett ur miljösynpunkt.

,

The work examines how existing railway without passenger traffic can be used and developed to meet the sustainability goals set by the Swedish government and Region Dalarna. This is done based on a case study conducted around the Västerdalsbanan (Repbäcken-Malung), where the area's history and conditions are set against theories of mobility justice, sustainable transport and objectives from the Dalarna Region, the municipalities concerned and the Swedish state.

In Dalarna, the market share for public transport is low and the county has a low population density. But what makes more people choose public transport are frequent departures and according to the Swedish Transport Administration, rail-based traffic entails an increased attractiveness for public transport. Improved public transport would contribute to regional enlargement and increased access to jobs and labor. In addition to these considerations, the growing tourism industry, which contributes many jobs in Västerdalarna, could also benefit from passenger traffic on the Västerdalsbanan line. Until the 1970s, it stretched to Särna via Sälen and it was possible to travel by train all the way. A reconstruction of the tracks to Sälen could lead to better opportunities to attract more tourists to choose public transport in front of the car. Today, more than 90% of leisure trips to Sälenfjällen are made by private cars and the roads are occasionally undersized for the amount of traffic that tourists bring. There are plans in the tourism industry to further increase the number of tourists and new tourist beds will be built, which will also contribute to the creation of new jobs. The road width along the E16, which creates capacity constraints in large traffic volumes, is difficult to widen due to, among other things, nearby buildings. From this point of view, a reconstruction of the railway to Sälen could be beneficial. Not least for commuters, it would have been good if the option was available for rail-bound public transport, especially for those residents who do not have a driving license or for other reasons can’t drive. Improved public transport in Västerdalarna increases the degree of mobility justice. It also shows that everyone is included in the transition to a fossil-free society.

A new airport has also been built in Sälen to attract more tourists, especially more long-distance tourists from other countries. In comparison with trains, buses and cars, aviation is the mode of transport that has the highest climate impact and energy use per passenger kilometer. Nevertheless, there is a lack of discussion about this aspect in the governing documents from the Dalarna Region that have been analyzed in this work. More air travel can complicate the possibilities that the environmental goals formulated by both the Dalarna Region and the Swedish state and thus it can be considered relevant to have a discussion about the environmental consequences of the new airport. The Earth's climate is getting warmer as a result of human impact and a significant factor in climate change is the use of fossil fuels. For obvious reasons, Sweden aims for the transport sector to be fossil-independent by 2030 and Sweden to have net zero emissions by 2045. The Dalarna region aims to contribute to the fulfillment of the said goals. An increase in the proportion of journeys made by public transport can contribute to this.

Conclusions I have drawn based on analyzes and the case study, are that an upgrade and electrification and reintroduction of passenger traffic on the Västerdalsbanan can contribute to the fulfillment of several different objectives made at different levels and contribute to increased mobility justice. Based on the railway's low energy consumption and climate impact per passenger kilometer and that this is land that has already been exploited for an existing infrastructure, it can be argued that refurbishment work and electrification of the Västerdalsbanan and reintroduction of passenger traffic with frequent departures can contribute to a more sustainable mobility in Dalarna, from an environmental point of view.

Main title:Återupptagen persontrafik på Västerdalsbanan
Subtitle:en studie av järnvägens betydelse för mobilitet och en fossilfri framtid
Authors:Aasen, Hanna-Louise
Supervisor:Larsson, Anders
Examiner:Petersson, Anna and Norfall, Lisa
Series:UNSPECIFIED
Volume/Sequential designation:UNSPECIFIED
Year of Publication:2021
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:LY002 Landscape Architecture Programme, Alnarp 300 HEC
Supervising department:(LTJ, LTV) > Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)
Keywords:mobilitet, järnväg, hållbara transporter, mobility justice, miljömål
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-17392
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-17392
Subjects:Agricultural engineering
Landscape architecture
Language:Swedish
Deposited On:21 Feb 2022 12:12
Metadata Last Modified:01 Mar 2022 12:36

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits