Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Dystoki och dräktighetstoxikos är relativt vanligt förekommande problem hos marsvin förknippat
med hög mortalitet både för modern och ungarna. Olika profylaktiska åtgärder och att para marsvinen innan blygdbensfogen sammanväxer är bästa sättet att förhindra dräktighetskomplikationer. Vid
dystoki är kejsarsnitt ofta en sista utväg men om orsaken är värksvaghet kan försök med medicinsk
behandling ha en effekt förutsatt att förlossningsvägarna är fria. Det finns mängder av tänkbara protokoll för analgesi och anestesi med olika för- och nackdelar. Utmaningar som uppstår med vården
kring marsvin inkluderar bl.a. känslighet för stress och smärta, upprätthållandet av normotermi, intubering, kateterisering och blodprovstagning.
Syftet med denna studie är att kartlägga rutiner kring anestesi och kejsarsnitt på marsvin som
utförs i Sverige. Förhoppningen är att resultatet kan läggas till grund för fortbildningen av veterinärer och narkossköterskor i arbetet mot en bättre vård för marsvinen.
Totalt fem intervjuer genomfördes med veterinärer varav tre medverkade på en fullständig intervju, en svarade på ett fåtal utvalda frågor och en intervjuades om rutiner kring anestesin. Resultatet av denna studie visar att rutinerna skiljer sig en del i valet av diagnostik, anestesi och analgesi
medan den kirurgiska tekniken till stor del är densamma. Rutinen beror mycket på det akuta tillståndet och vikten av att inte stressa marsvinet för mycket eller åsamka onödigt lidande. Det anses ibland
bättre att vänta med smärtlindring eller undvika helt för att uppnå en snabbare åtgärd och för att inte
påverka ungarna via placenta eller mjölken. Respondenterna i denna studie är noga med att ge hemgångsråd till djurägaren där viktiga punkter är sårkontroll, stödmatning, att följa vikten på ungarna
och att höra av sig om komplikationer tillstöter. En slutats av studien är att det även bör läggas ett
större fokus på utbildning av djurägare gällande ansvaret att äga marsvin.

Dystocia and toxaemia of pregnancy are relatively common problems in guinea pigs associated with
high mortality both for the mother and cubs. Prophylactic interventions and to breed the guinea pig
prior to the fusion of the pubic symphysis are deemed the best ways to prevent birth-related complications. In case of dystocia, caesarean section is often the last resort, but if the cause is uterine inertia,
medicinal treatment may prove successful provided that the birth canal is not obstructed. There are
many available protocols for anaesthesia and analgesia with different pros and cons. Challenges that
arise when treating guinea pigs include inability to handle stress and pain, maintaining normothermia, intubation, catheterization and blood sampling.
The aim of this study is to map the routines regarding anaesthesia and caesarean section performed on guinea pigs in Sweden. Hopefully the results can be of use in the education of veterinarians and veterinary nurses and in the improvement of the care for guinea pigs.
A total of five interviews were performed with different veterinarians of which three were fullscale, one was shortened to a few selected questions and one interview was limited to routines regarding anaesthesia. The results show that the routines differ somewhat regarding the choice of
diagnostics, anaesthesia and analgesia, while the surgical intervention remains mostly the same. The
choice of surgical routine largely depends on the acute aspect and to avoid stressing the animal too
much or to cause unnecessary pain. It is sometimes better to postpone the analgesics or even forego
them completely to achieve the fastest treatment and not to influence the cubs via the placenta or
milk. The respondents are meticulous in handing out postoperative advice to the owners, including
wound inspection, supportive feeding, registering the weight of the cubs, and to contact the clinic if
complications arise. A conclusion was that more focus should be on educating owners regarding the
responsibility of owning a guinea pig.