Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Boendesegregationen är ett växande problem i Sverige och den utgör ett stort hinder för att uppnå socialt rättvisa städer. Eftersom boendesegregation reproduceras genom urban migration är det av vikt att förstå hur boendepreferenser formas. Den här studien syftar till att ge insikt i hur boende i ett högstatusområde, Majorna i Göteborg, konceptualiserar olika platser i staden. För att undersöka detta formulerades tre forskningsfrågor: Hur kan respondenternas boendepreferenser förstås utifrån deras respektive housing pathways? Vilka diskurser överlagrar de platser som respondenterna föredrar, respektive väljer bort? Hur påverkar processen identifikation respondenternas förståelse av olika platser? Med hjälp av djupintervjuer kartlades åtta respondenters housing pathways (Clapham, 2002). Med en karta över Göteborg framför sig fick respondenterna sedan prata fritt om det egna bostadsområdet, om vilka platser i staden de känner sig hemma på, vilka platser de uppfattar som attraktiva respektive mindre attraktiva och om varför de tyckte som de gjorde.

Analysen av respondenternas housing pathways visar att respondenternas boendepreferenser har samband med de erfarenheter som respondenterna bär på, och således är överlagrade med betydelser som skiljer sig åt från person till person. När vi blickar utåt, och pratar om platsen vi är på i relation till staden runtom oss, så finns det några återkommande teman i materialet. Tre diskurser som formade respondenternas sätt att sortera platser var återkommande. Hållbarhetsdiskursen innebar att respondenter associerade shoppingstråk och nybyggda bostadsområden med miljöförstöring, neoliberalism och sociala orättvisor. Dessa platser beskrevs som vidriga, ängstliga, massproducerade platser som man helst inte vill vistas i eller ens passera. De utgör på så sätt barriärer i stadsrummet. Planeringsdiskursen dvs antaganden om hur urbana typologier eventuellt påverkar rumsliga praktiker, innebar att några respondenter beskrev miljonprogramsområden som farliga, mörka, fel, dystra, eller döda platser där människor undviker varandra, medan äldre innerstadsområden, och framförallt Majorna, framställdes som autentiska, mysiga, levande, ljusa, lugna, vackra, sociala platser där människor gärna möttes spontant och pratade med varandra. Slutligen visar resultatet även att platsupplevelse verkar vara sammanflätat med identitet; platser var överlagrade med betydelser kopplade till människorna som platserna associeradess med, och respondenterna ville oftast bo med sina likar. Om identitet handlar om att förstå ”vem som är vem” handlar den sociala produktionen av plats till viss del om att förstå ”vem som bor var”. Att samma platser gavs vitt skilda betydelser av olika respondenter beroende på deras olika erfarenheter och vilka de själva ville vara – understryker vikten av ett subjektivistiskt förhållningssätt till människors boendepreferenser.

Residential segregation is a growing concern in Sweden, and is considered a major hinderance to achieving socially sustainable urban environments. Because residential segregation is produced and reproduced by urban migration, learning about how and why a inhabitants choose their dwellings is of importance. This study aims to give insight into how inhabitants of one high status residential area in the city of Gothenburg, Sweden, namely Majorna, conceptualize different places in and around the city and to understand their choice of where to live as a part of their life planning and identity processes. To order to explore this, three research questions were formulated: 1) How can the subjects’ preferences regarding their living environment be understood from the perspective of their housing pathways? 2) What discourses overlay their perceptions of the places that they wish to reside in, and the places that they choose not to reside in? 3) How does the process of identification influence their understanding of these places? Using qualitative interviewing, the housing pathways (Clapham, 2002) of eight inhabitants in Majorna, Göteborg, were explored. With a map of the greater city region between us, the interviewees also described which areas they found attractive versus unattractive and were asked to elaborate upon how and why.

Three discourses could be discerned in the material. The sustainability discourse was visible in that the interviewees associated visibly commercialized places with environmental degradation, capitalism and social injustice. These places were deemed disgusting, anxiety ridden, and mass produced. Visibly commercialized places were avoided by several, and some did not even want to pass them in their daily lives. Second, assumptions about how urban typologies affect social practice, derived from today’s planning discourse, affected the symbolic meaning that places were given by some households. High rise developments from the so called “million programme” were deemed dangerous, wrong and gloomy, and assumed to be dead spaces where people avoid each other, while historic inner city areas such as Majorna, with some exceptions, were associated with qualities such as authentic, cozy, alive, social, politically aware, bright, calm, beautiful and so on. These places were assumed to be social places where people talk to strangers on streets, in trams and in squares. The results also show that places in and around the city are divided into spaces of us and them along political, cultural and ethnic lines. If identity is about figuring out” who is who”, the production of space seems to be about figuring out” who lives where” and finding places where people are perceived as” your own kind”. Overall, places where given different symbolic meanings by the interviewees depending on their housing pathways and how they percieved themselves, which shows the importance of a subjectivist approach towards the qualities of the urban environment.