Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Viltskadorna har blivit ett allt större problem för det svenska lantbruket i takt med att viltstammarna ökar. Att minska viltstammarna genom ökad avskjutning framförs som den snabbaste och effektivaste lösningen. Men det framförs också att viltfodret behöver öka i landskapet då de stora skadorna delvis beror på låg fodertillgång. Denna studie har undersökt om mellangrödor kan användas som ett verktyg för att minska skador från hjortdjur, vildsvin och gäss i höstsådda grödor under vinterhalvåret. Mellangrödorna utgör potentiellt foder för viltet och en bieffekt av att odla mellangrödor är att fodertillgången då ökar.
Studien har försökt svara på följande frågor:
* Kan mellangrödor utgöra en potentiell foderresurs som kan användas för att styra bort viltet från de höstsådda grödorna?
* Vilka mellangrödor är lämpligast att odla för att styra bort viltet?

Studien bygger på dels en litteraturstudie, dels en intervjustudie. Litteraturstudien har kort beskrivit de undersökta viltslagen, samt beskrivit de mellangrödor som är godkända inom ramen för de stödsystem som finns och ett par andra mellangrödor som finns på marknaden. Det har beskrivits vilka mellangrödor som är mer lämpliga som viltfoder. Tidigare erfarenheter och studier visar att det med framgång går att styra viltet genom att erbjuda alternativt foder. Dock kan skadorna öka i anslutning till de områden fodret erbjuds då koncentrationen av vilt ökar där. En ökad fodertillgång kan också leda till att viltstammarna ökar.

I intervjustudien har fem olika lantbrukare intervjuats för att ta reda på deras upplevelser kring hur odling av mellangrödor påverkar viltskadorna. Intervjuerna genomfördes via telefon under andra halvan av april och lantbrukarna fick svara på 16 olika frågor kring mellangrödor och viltskador. Resultatet av intervjuerna visade att tre av lantbrukarna upplevde att mellangrödorna bidrog till att styra bort framförallt hjortdjur och vildsvin från de höstsådda grödorna och därmed minskade skadorna. Av de två resterande lantbrukarna hade den ena svårt att bedöma om mellangrödorna minskade skadorna då detta inte var något det lagts tid på att undersöka. Den andra lantbrukaren hade dels odlat mellangrödor väldigt kort tid, dels hade problemen med viltskador minskats genom effektivare avskjutning. Med stöd av litteraturen och lantbrukarnas erfarenheter har jag kommit fram till vilka mellangrödor som kan vara lämpliga att odla för att locka bort och minska skador från hjortdjur, vildsvin respektive gäss. För hjortdjur är det följande mellangrödor: blodklöver, blålupin, bovete, cikoria, persisk klöver, purrhavre, rödklöver, vitklöver, vitsenap, foder- och luddvicker, oljerättika/rättika och solros. För vildsvin är det främst oljerättika som är lämplig, men även de flesta av sorterna som är lämpliga till hjortdjur. Lämpliga mellangrödor till gäss är vitklöver, vitsenap och de flesta vallgräsen.

På grund av att svaren från lantbrukarna spretar en del och att det endast är fem olika lantbrukare som intervjuats är det svårt att dra några stora generella slutsatser från studien. De slutsatser som gick att dra från studien är följande:
* Mellangrödor utgör en potentiell foderresurs för viltet.
* Tre av fem intervjuade lantbrukare upplevde i varierande grad att mellangrödorna haft effekt på att minska viltskadorna i sina höstsådda grödor.
* Vilka mellangrödor som är lämpligast för att styra viltet varierar beroende på viltslaget, men oljerättika, vitklöver och vitsenap verkar vara begärligt för samtliga viltslag som
undersökts.

With the increasing amount of game, game damage on crops has become an increasing problem for the Swedish agriculture. It is often proposed that the most efficient and fastest solution is increased hunting to decrease the amount of game. But it is also proposed that by increasing the amount of natural feed in the landscape, the game damage will be reduced - as the crop damages are partly due to low feed supply. This study has investigated if cover crops can be used as a tool to reduce game damage from deer, wild boar and geese in winter crops during autumn, winter and early spring. Cover crops are potential fodder for the game and a side effect of growing them is that the feed supply increases. The goal with this study was to answer the following questions:
* Do cover crops constitute a potential feed resource that can be used to steer away the
game from the winter crops?
* Which cover crops are the most suitable to steer the game away?

The study is based on a literature study and an interview study. The literature study has in short terms described the different game species: moose, red deer, fallow deer, roe deer, wild boar and geese. It has also described the different species of cover crops that are grown in Sweden, both those that are approved by the Swedish Board of Agriculture within the framework of the EU-support system and some other common cover crops that are grown. It has been described which cover crops that were the most suitable as game feed. Previous studies and experience shows that by offering alternative feed, it is possible to steer the game and reduce game damage. However, the damage can increase in nearby areas to where the feed is offered as the concentration of game becomes higher in those areas. An increased feed supply may also lead to an increased amount of game.

In the interview study, five different farmers were interviewed to find out their experiences on how cultivation of cover crops affect game damage. The interviews were conducted by telephone during the second half of April. The farmers had to answer 16 different questions about cover crops and game damage. The results from the interviews showed that three out of five farmers experienced that the cover crops helped to steer away mainly deer and wild boar from the winter crops and thus, reduced crop damage. Of the two remaining farmers, one had difficulty assessing whether or not the cover crops reduced game damage as this was not something that the farmer took time to investigate. The other farmer had grown cover crops for a very short period of time, and the problems with game damage had mainly been reduced through increased and more efficient hunting.

With support from the literature and through the farmer's experiences, I have come to the conclusion which cover crops may be suitable for growing in order to attract game and reduce damage. For moose, red deer, fallow deer and roe deer the most suitable cover crops are: black oat, blue lupin, buckwheat, chicory, common vetch, crimson clover, hairy vetch, persian clover, red clover, oilseed radish, white clover, white mustard and sunflowers. The most suitable cover crop for wild boar is oilseed radish, but most of the crops suitable for moose, red deer, fallow deer and roe deer are suitable as well. Suitable cover crops for geese are white clover, white mustard and most grasses.

Due to the fact that the answers from the farmers are somewhat scattered and that only five different farmers were interviewed, it is difficult to draw any major general conclusions from the study. The questions in the study were nevertheless possible to answer, but on the basis of the interviewed farmers conditions. I have been able to draw the following conclusions from this study:
* Cover crops are a potential feed resource for game.
* Three out of the five interviewed farmers experienced to varying degrees that cover crops had an effect on reducing the game damage in their winter crops.
* Which cover crops that are most suitable for reducing crop damage and steer the game varies depending on the game species, but oilseed radish, white clover and white mustard seems to be desirable for most of the game species examined.