Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Miljöetik är ett ungt fenomen, men där finns redan många olika orienteringar. Antropocentrisk, biocentrisk och ekocentrisk miljöetik behandlar människans relation till naturen. Är det endast en naturresurs för människans egna syften? Eller har alla levande varelser ett egenvärde? Borde vi se till helheten och behandla ekosystem ur ett moraliskt perspektiv? I flera projekt går det att finna spår av miljöetiken, hur de kan hjälpa oss förstå platsen och även förstå problematiken och konflikter som kan uppstå. Fyra projekt används för att belysa etikens mening och hur de kan tolkas i diskurser och konflikter.

Etikens relevans inom landskapsarkitekturen förtydligas genom framförallt två projekt, Orongo Station i Nya Zeeland och Maglehill i Höör, som behandlar restaurering av våtmarker. Landskapsarkitekter kan fungera som länken mellan planerare och invånare, och den kommunicerande länken mellan natur- och kulturvärden.

Environment ethics is a young phenomenon, but there are already many different orientations. Anthropocentric, biocentric and ecocentric environmental ethics deals with man’s relationship to nature. Is it only a natural resource for man’s own purposes? Or do all living things have an intrinsic value? Should we look at the big picture and treat ecosystems from a moral perspective? In several projects it is possible to find traces of environmental ethics, how they can help us understand the place and also understand the problems and conflicts that may arise. Four projects are used to shed light on the meaning of ethics and how they can be interpreted in discourses and conflicts.
The relevance of ethics in landscape architecture is clarified through two projects in particular, Orongo Station in New Zealand and Maglehill in Höör, which deal with the restoration of wetlands. Landscape architects can act as the link between planners and residents, and the communicating link between natural and cultural values.