Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The treatment of long bone fractures in horses remains to be a challenge for equine veterinarians,
since it is necessary to succeed treating an animal sometimes weighing over 500kg that will have to
endure fracture repair procedures and rehabilitation for at least 3 months and manage the resulting
complications. The objective of this study is to investigate and shed light over some of the treatment
techniques for long bone fractures in equines, and to sample new data from a questionnaire, answered by experienced equine surgeons in Sweden, summarising the obtained results with the already existing research. In a literature review, this work starts by describing bone anatomy and
physiology, gradually narrowing down to long bones. Then the different types of bone fractures are
discussed, both in regards to their aetiology, impact and classification. This is followed by the mechanisms of bone healing through which bone fractures are healed. Further, this work investigates the
most common and current treatment techniques of long bone fractures in equines. Various treatment
techniques are reviewed, such as the internal and the external fixation, as well as the advantages and
the disadvantages of every respective technique. Furthermore, the factors that affect long bone fracture repair are described, as well as the biomechanics of the strain forces that need to be counteracted
for successful fracture treatment. Finally, the literature study describes the various complications
that may follow bone fracture repair post-operatively or during the rehabilitation phase. In addition,
the study encompasses a questionnaire that was sent to 20 Swedish senior equine surgeons, asking
questions about long bone fracture treatment. Some of them replied to the questionnaire, elucidating
on how the different types of long bone fractures are dealt with in Sweden, thus helping the study to
exhibit the current practices of equine orthopaedic surgery, as they are adapted to the Swedish realities, including the animal welfare norms. The results of the survey showed that veterinarians who
heavily rely on surgical treatment do tend to have a lesser need to resort to euthanasia, than other
veterinarians, who do not apply osteosynthesis as their primary treatment. Moreover, there seems to
be a general correlation between the orthopaedic practices applied by equine surgeons in Sweden
and the ones described in foreign literature, with the distinction that the Swedish veterinary policy
applies conservative treatment as standard, unless the fracture is displaced.

Behandling av frakturer på långa rörformiga ben hos häst är en utmaning för hästveterinärer. Det är
svårt att behandla ett i grunden flocklevande flyktdjur, som kan väga över 500 kg, för skador som
måste läka i minst 3 månader. Därtill kan man behöva hantera resulterande komplikationer. Syftet
med denna studie var att undersöka och belysa några av de behandlingstekniker som används för
frakturer på långa rörformiga ben hos häst. Dessutom, via en enkät besvarad av erfarna hästkirurger
som arbetar i Sverige, få en uppfattning om hur dylika frakturer vanligen behandlas i detta land. I
litteraturöversikten beskrivs benanatomi och fysiologi med fokus på hästens långa rörformiga ben.
Olika typerna av benfrakturer tas upp avseende sin etiologi, inverkan och klassificering följt av frakturläkningens grunder. Behandlingstekniker såsom intern och extern fixeringen, samt fördelar och
nackdelar med varje teknik gås igenom översiktligt. Vidare tas faktorer som påverkar reparation av
frakturer på långa rörformiga ben upp inklusive de biomekaniska krafter som behöver motverkas för
en framgångsrik frakturbehandling. Även olika komplikationer som kan uppstå perioperativt och
under rehabiliteringsfasen berörs. Det frågeformulär som skickades till 20 erfarna hästkirurger i
Sverige med frågor om behandling av frakturer på långa rörformiga ben hos häst besvarades av 9
personer som alla hade över 20 års erfarenhet av hästkirurgi. De redogjorde för hur de hanterat olika
typer av frakturer i hästens långa rörben. Även djurskyddsaspekter förknippade med fraktur hos
häst berördes. Resultaten visade att veterinärer som arbetar på klinik och lutar sig mot kirurgisk
behandling i sin praktik troligen har ett mindre behov av att avliva patienter än veterinärer som inte
har möjlighet använda osteosyntes i sin behandling. Det fanns en överensstämmelse mellan de ortopediska metoder som tillämpas av hästkirurger i Sverige och de som beskrivs i utländsk litteratur.
Dock med skillnaden att svenska hästkiruger oftast tillämpar konservativ behandling, ofta i hängmatta, som standard då frakturen inte är öppen, dislocerad och/eller instabil.